Göran Palm och Renée Skogersson, lektor och adjunkt i medie- och kommunikationsvetenskap vid Växjö universitet gav för ett år sedan ut boken ”Hjältar, blåljus och säkerhet - konstruktionen av polisen i nyhetsmedierna.” Boken bygger på en analys av 400 nyhetsartiklar där polisen och polisens verksamhet rapporteras, gestaltas och värderas.

En av studiens viktigaste slutsatser är att polisen sätter mediernas dagordning. Polisen finns inte enbart i texten som en aktör utan är också en oerhört viktig nyhetskälla, någon som kan berätta och tolka. Som nyhetskälla ifrågasätts polisen ytterst sällan och därmed ifrågasätts inte heller polisens verklighetsbeskrivningar. Polisens ges legitimitet att berätta hur någonting ”ser ut” eftersom man är expert på just detta, skriver författarna. 

” I nästan sju av tio nyhetstexter vi undersökt finns en aktiv representant från polisen, en person som uttalar sig om och lämnar kommentarer till det inträffade.  (..). Polisen får stort utrymme att berätta om sin egen verksamhet, och får ofta möjlighet att ge exempel på lösningar, metoder och åtgärder till de problem som uppstått.”

Ovanligt med självständig granskning
De negativa nyheterna utgörs till största delen av berättelser om en enskild polisman som gjort sig skyldig till brottsligverksamhet, nyheter om ”otillräckliga resurser” eller dålig fungerande organisation. Självständig kritisk granskning av polisen är ovanlig och den typiska nyhetsbilden är att polisen gör sitt jobb, enligt Palm och Skogerssons studie.

Stefan Holgersson är polis och forskare kopplad till Växjö universitet. Han delar bilden av att journalisterna accepterar information från polisen för enkelt.
 
– Media går sällan bakom de siffror polisen presenterar utan accepterar dem utan en närmare analys om de är korrekta och rättvisande. Precis som studien pekar på så lyfts det fram mycket positivt om polisen, tvärtemot vad som är en allmän uppfattning bland poliser. Media gillar kärnfulla yttranden - problemet är att det bakom dessa kärnfulla yttranden finns mycket som borde problematiseras.

Uppgifter står oemotsagda
Palm och Skogersson pekar på att polisen försöker skapa en legitimitet för det man gör, där statistik och siffror från polisen ofta får stå oemotsagda eller okommenterade i media. Samhället beskrivs som odisciplinerat och farligt, där polisens roll är att återställa ordningen.

Författarna kom fram till att enbart cirka fem procent av artiklarna kunde klassificeras som kritisk granskning. De pekar på att det är kostsamt och tar tid att granska. Nyhetsmediernas produktionsvillkor gynnar händelsestyrningen och missgynnar granskning.

Därutöver har det blivit en allt viktigare del att kommunicera rätt bild av den egna verksamheten, vilket innebär att polisen inte i alla situationer gör sig öppen och tillgänglig, menar Palm och Skogersson.

De framför att när polisen själva beskriver ett förhållande beror problem mycket sällan på polisens sätt att arbeta eller organisera sin verksamhet.
 
– Forskning har pekat på att polisen satsat mer resurser på att presentera verksamheten på ett tilltalande sätt. En ökad förmåga att hantera media kan vara positivt på kort sikt genom att människor oroar sig mindre. Men om polisen lyckas förmedla bilden av att ”det här är inget problem” riskerar förändringstrycket att inte blir tillräckligt högt. Därför är det viktigt att media är bra på att granska polisen, liksom att polisen gör ordentliga utvärderingar av verksamheten, säger Stefan Holgersson.  

Freja Salö
freja.saloe@second-opinion.se