En blåsorkester spelar första maj-musik utanför Södra station i Stockholm och på Medborgarplatsen samlas Vänsterpartiet inför årets demonstration. Det är strålade sol och på torget lockar försäljare med kaffe, glass och palestinasjalar.
 
Eva Hjort står och håller i ett plakat som tillhör Nätverket Nato ut ur Sverige. Hon håller bara i det tillfälligt, säger hon, men planerar att gå bakom när demonstrationerna börjar. Hon är glad över att se så mycket fria banderoller i år, men skakar på huvudet åt medierapporteringen.

– Medierna rapporterar så lite som möjligt om allt som är rödare än Socialdemokraterna. Oss vill de inte låtsas om.

Till en början positivt

Jonas Engman är etnolog vid Stockholms universitet. För ett par år sedan skrev han en avhandling om samspelet mellan medierna och första maj-demonstrationer. Första maj har ända sedan starten haft ett nära samspel med media, menar han.

– Det var en enorm mediehändelse när första maj firades första gången. Överraskande nog rapporterade både arbetarpress och borgarpress positivt om det från början. Arbetarrörelsen beskrevs som ett löfte inför framtiden och en början till en samhällsförändring.

Medierna lyfte fram att demonstranterna var skötsamma och disciplinerade. Bara 18 arresterades som fyllbultar, noterade Dagens Nyheter den gången. 

Bilden förändras

Men redan ett par år in på 1890-talet började medierna rapportera ungefär som de gör idag. 
 
– Man skrev redan då att det inte fanns någonting att demonstrera mot längre och att allt bara är mekaniska upprepningar. Precis som idag förknippades den politiska ritualen med att människor inte tänker själva, utan styrs uppifrån. Men det finns en dynamik i själva demonstrationståget som medier inte ser - och som de inte är intresserade av att se, säger Jonas Engman.

Han är kritiskt till att media ofta bara avbildar första delen av tåget där huvudtalaren går.

– Dömer man första maj efter det kan det te sig stelt och formellt - men det ger en felaktig bild.
Ritualen är i sig ideologibärande, men den är svårare att tolka.

Samling i Humlegården

Klockan blir ett och vid Humlegården samlas Socialdemokraterna.

– Backa tjugo meter till, skriker en av arrangörerna till tåget, som lyder snällt.

Barnen får ansiktsmålning och hjälp att skriva sina egna plakat. ”Sänk priserna på Nintendo-spel” kräver en demonstrant.

Fredrik Ståhl håller i en megafon. Han ska organisera SSU i demonstrationen.

– Det är ovanligt mycket ungdomar med i år. Det är väl ett tecken på att fler vill engagera sig.

Demonstrationen startar

Fem i två börjar orkestrarna spela och demonstrationen tar fart. Vi tågar runt Humlegården och till en början är stämningen lugn, nästan avslagen. Vi hamnar efter och får springa ikapp för att hålla ihop tåget. Karlavägen är nästintill folktom och människor diskuterar helgplaner och boktips.

När tåget vänder ner mot Stureplan tätnar stämningen.

– Ni kan bättre, MUF väntar runt hörnet, ropar en ung tjej i sin megafon.

– Vad säger grisen – muf, muf, muf, skanderar tåget och det blir lite stökigt när vi passerar MUF, som med flaggor och visselpipor gör sitt bästa för att överrösta de tågande.

Det är också där medierna står.

Media har alltid påverkat dramaturgin under demonstrationerna på olika sätt, menar Jonas Engman.

– Fotograferna står alltid och väntar på speciella ställen. Där media står blir det en förtätad stämning – man visar helt enkelt upp sig för kamerorna.

”Skriver bara om bråket”

När vi passerat lugnar stämningen ner sig igen och tåget vandrar in mot sin slutdestination. Efter oppositionsborgarrådet Carin Jämtin är det dags för huvudtalaren - LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin.

För en kort stund utbryter tumult när en grupp buande människor knuffas och buffas bort från platsen av arrangörer och arga åhörare. Medierna banar sig snabbt väg genom folkhavet i jakt på bra bilder. Men när gruppen skingrats avtar snart buropen. TV4:s kameraman står och tvekar – blir det mer bråk? Kameran ser tung ut i försommarvärmen.

Demonstrationen avslutas traditionsenligt med allsång. Mathilda Fält Zaar och Jenny Larsson verkar inte ha bråttom därifrån. De tycker att Wanja Lundby-Wedin lyckades försvara sig bra i sitt tal – men vet vad fokuset i medierapporteringen blir.

– Medierna kommer antagligen bara att skriva om bråket och att hon sade åt dem att vara tysta. Generellt tycker jag att det rapporteras för lite och för negativt om första maj, säger Mathilda Fält Zaar innan också hon vänder hemåt. 

Freja Salö
freja.saloe@second-opinion.se