”Det är särskilt viktigt att handla etiskt korrekt i mötet med människor i chock. De förstår inte alltid följderna av att ställa upp i teve”, säger Eva Landahl, ansvarig utgivare för Aktuellt, till Dagens Nyheter.

Repliken ingår i en artikelserie om journalistisk etik vid intervjuer med sörjande människor. Mycket av den problematik artiklarna tar upp kan också appliceras på hur man bör närma sig människor som är intagna för rättspsykiatrisk vård. Hur vet man att de inte tar ogenomtänkta beslut som de senare ångrar och förstår de alltid hur publiciteten kan påverka dem och deras anhöriga längre fram i livet?

Frilansjournalisten Pelle Tagesson har skrivit en bok om Lennart Persson, som i media kallas ”kannibalen”. Nu, fyra år efter morden, gör Tagesson den exklusiva intervjun med Lennart Persson för Aftonbladet.

– Det händer ju med jämna mellanrum att man tar upp gamla fall. Jag ringde helt enkelt upp honom och frågade om han hade något att säga. Han var mycket öppen och hade inget emot att prata med mig.

Lennart Persson är inlagd för rättspsykiatrisk vård på Säter, vilket fick Pelle Tagesson att fundera över etiska frågor kring publiceringen. Han tycker dock att man ska sovra först efter intervjun.

– Det är svårt att säga vad som avgör, men jag noterade hur han uttryckte sig. Självklart ska man tänka på konsekvenserna och göra en avvägning, men man publicerar inte heller allt som sägs. Som journalist sovrar man ju alltid materialet, även när man talar med en vanlig Svensson.

Vilja att tala inget alibi

Pressombudsmannen Yrsa Stenius tycker att journalister bör göra noggranna etiska överväganden innan man drar upp gamla brott i fall där gärningsmannen vårdas på rättspsykiatrisk avdelning.

– Man bör tänka på att det rör sig om sjuka människor och fråga sig om det är försvarbart att på nytt publicera namn och bild på dem ifall det har gått avsevärd tid sedan de begick sina omskrivna brott.

Hon tycker inte att patientens vilja att tala med pressen ger tidningen ett alibi för att publicera rakt av.

– Jag tycker att man överhuvudtaget ska tänka sig för innan man ens närmar sig människor som är inlagda för rättspsykiatrisk vård. Dessa mår bäst av att lämnas ifred. Man bör noga överväga om det som skrivs kan skada patienten eller möjligen det brottsoffer som sannolikt finns någonstans. De anhöriga måste man också ta hänsyn till.

Kan försvåra rehabiliteringen

Johan Olsson, psykolog på rättspsykiatriska kliniken i Malmö, är inne på samma linje.

– Det här handlar om människor som har det svårt och det är oftast spektakulära brott som de är dömda för. Det har ju skrivits mycket om Thomas Quick nyligen och många motiverar det med att det handlar om rättvisa. Det kan ju vara en anledning, men jag tycker att man ska fundera över i vems intresse sådana här artiklar skrivs.

Han tycker att det är problematiskt att skriverierna följer personerna genom hela livet.

– Om en person blir känd på fel sätt kan det försvåra återrehabiliteringen i samhället. Man kan fråga sig om det är intressant för folk att veta vem det är som begått handlingen. Det kanske är bättre att fokusera på handlingen i sig än på patienten.

Såg inte artikeln i förväg

Journalisten Pelle Tagesson håller inte med Yrsa Stenius om att man ska undvika att tala med intagna inom rättspsykiatrin.

– Jag tycker inte att det är så konstigt. Bara för att man sitter på mentalsjukhus betyder ju inte det att man förlorar sin rätt att tala. Thomas Quick till exempel, han ändrar uppgifter hela tiden och tidningarna skriver allt han säger oavsett om det är galet eller inte.

Vad Lennart Persson eller hans anhöriga anser om publiceringen i efterhand vet Pelle Tagesson inte. Lennart Persson fick inte heller se artikeln innan den gick i tryck.

– Det var aldrig aktuellt. Jag frågade om han var medveten om att det skulle publiceras och det visste han. Han hade inte heller några krav på att se artikeln i förväg.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se