Hanne låter i sin ledare det verka som att illegal kopiering är samma sak som stöld. Hon gör detta genom att jämföra den svenska piratrörelsen med de somaliska piraterna.

Piratkopiering är inte stöld utan intrång i ett monopol.En juridiskt korrekt jämförelse skulle snarare beskriva en butik som sålde värktabletter.

Nästa lögn kommer i nästa stycke där det påstås att piratrörelsens "affärsidé" är att ta saker och sälja dem vidare. Inte heller detta stämmer. I den över 100 sidor långa domen mot tpb beskrivs det inte någonstans att någon av de åtalade har tjänat några pengar. Tvärtom har The pirate bay flera gånger via sin blogg gått ut och uppmanat andra torrent-siter som tar betalt för sitt innehåll att sluta med det.

Inte heller piratpartiet är för försäljning av "stulet material" utan stöder i sitt partiprogram endast icke kommersiell fildelning.

Därefter påstår Hanne att TPB publicerade bilder på mördade barn i Arboga-fallet. Det tpb gjorde var att ta dokument som var allmänna och offentliga och gjorde dem... allmänna och offentliga. Den som publicerade dokumenten var istället åklagaren i fallet.

Vissa hävdar att tpb hjälpte till att sprida materialet. Inte heller detta är sant. Till att börja med var det bara några få personer, framförallt juridikstudenter, som hade laddat ner filen med bilderna. Spidningen av materialet till den breda allmänheten var istället ett resultat av att Tv4 berättade att materialet fanns tillgängligt på tpb.

Därefter ljuger Hanne vidare om motivationen till att Peter Sunde inte ville medverka i Svt:s debatt om pappan från arboga fallet skulle vara med. Hon hävdar att förutsättningen för att Peter Sunde skulle medverka i programmet var att det inte skulle vara behagligt. Peter Sunde själv hävdar däremot att förutsättningen för att vara med i debatt var att det skulle vara en meningsfull debatt om upphovsrätt och fildelning. Detta skulle inte gå att uppnå om diskussionen skulle fokuseras kring Arboga-pappans upprörda känslor.

Därefter berättar Hanne att hon inte vet hur mycket killarna bakom tpb har tjänat på verksamheten. På så vis antyder hon att de tjänat på verksamheten. Något som återigen inte antyds i rättegångsprotokollet. Snarare verkar eventuella vinster ha gått till den israeliske annonsören.

Att Carl Lundström är en av "kollegerna" i tpb är också en ren och skär lögn. Carl Lundström uppges bland annat i förhör under tpb rättegången ha varit passiv finansiär i projektet. Att ta upp Carl Lundsträms förflutna och koppla ihop det med The pirate bay är inte mer relevant än att ta upp det förflutna från någon av Dagens Nyheters finansiärer och göra detta synonymt med Dagens Nyheter.

I avslutningen av artikeln görs en generell beskrivning av att olika upphovsrättsförespråkare har utsatts för hot, Hanne lyckas dock inte beskriva vem eller vilken grupp som utfört hoten. Därigenom gör hon det absolut största misstaget i hela ledaren.

Genom att välja att klumpa ihop piratrörelsen i en enda massa utan olika sub-grupper, arbetsmetoder och åsiktsskillnader misslyckas hon med att särskilja den konstruktiva samhällsdebatten från den icke konstruktiva. Hennes viktiga uppdrag som journalist i en demokrati lyckas hon därmed inte uppnå.

Det Hanne Kjöller producerat i det här fallet påminnet i mång och mycket om det som hennes kollega Jan Guillou kallar för snitter snatter eller pladder. Man kan tänka sig att Hanne har för ambition att möta den åsikt som snabbt växande åsiktsmaskin som byggs i Sverige, men så länge hon sysslar med ordlekar, retoriska knep, istället för att komplicera och problematisera debatte kring övervakning och fildelning, gör hon ingen direkt nytta.