Skip to Content

second opinion

Ursprunglig artikel publicerad i: www.resume.se 26 April 2009 / Media
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(7)     Begrav den här! +(1)

Sverigedemokraterna – granskas eller tigas ihjäl?

adahl_hager.jpgMartin Ådahl/Foto: Andreas Dybäck, Björn Häger/Foto: Maria Perers

Inför Europaparlamentsvalet i början av juni står medierna inför en utmaning – hur ska man rapportera om Sverigedemokraterna? Ska man granska dem precis som andra småpartier? Nej, menar Martin Ådahl: - Medierna har ett ansvar att sålla.

Martin Ådahl är en av tidningen Fokus grundare och numera chef för den liberala tankesmedjan Fores. Han tycker inte att medierna bör rapportera om Sverigedemokraterna, eftersom det ger en trovärdighetsstämpel som säger att partiet räknas på allvar, även om det inte förtjänar det. 

– Sverigedemokraterna hetsar upp många av våra instinkter. När man ger partiet utrymme får det en helt annan respons. Många säger att ”folk borde kunna få bilda sig en egen uppfattning” – men människor förväntar sig att medierna ska sålla. Det här är ett parti som bara något decennium tidigare bestod av nynazister – att ge dem utrymme är att säga att de är rumsrena.

När tidningen Fokus för ett par år sedan undersökte hur högerextrema partier gått framåt i olika länder märkte man att uppgången sammanföll med partiernas ökade uppmärksamhet i medierna. Partiernas starkaste fästen var inte heller där det fanns många flyktingar eller människor med utländsk bakgrund, utan där man haft en stor social nedgång och kände en allmän frustration över tillvaron.

Ny demokrati skapades av medierna

Björn Häger är journalist vid TV4 och doktorand vid Mittuniversitetet. Han har forskat kring hur Sverigedemokraterna har bevakats i tidigare val och bör bevakas inför Europaparlamentsvalet 2009 och riksdagsvalet 2010.

För att förstå hur medierna hanterar Sverigedemokraterna måste man titta på hur de hanterade Ny demokrati, som grundades av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson 1991, menar han.

– Ny Demokrati skapades på grund av medierna. Det var nytt och spännande och fick mycket och okritisk uppmärksamhet. Det var ett populistiskt parti med slagord som ”sänk skatten på sprit” och ”bort med lapplisorna” – men invandringen var en icke-fråga inför valet 1991. Det hade aldrig fått samma okritiska uppmärksamhet om deras hjärtefråga hade varit invandringen.

Efter ett år i riksdagen fångar Ny Demokrati upp en spirande friktion i samhället. Sverige tar emot många flyktingar från Bosnien samtidigt som regeringen misslyckas med att uppfylla sina vallöften och Sverige hamnar i en ekonomisk kris. 1993 står Ny Demokrati på torgmöten och berättar vandringssägner om invandrare och våldtäkter.

– När partiet blir otäckt hårdnar bevakningen och partiet granskas lika hårt som de övriga partierna. Man avslöjar lögner och underlaget börjar rasa. Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen 2010 är det inte första gången vi har haft ett främlingsfientligt parti i riksdagen - men det blir första gången som vi har röstat in det.

Svårt att hantera

Det finns inga Sverigedemokrater på redaktionerna och reportrarna bor inte där Sverigedemokrater bor. Det är bland annat därför man tycker att partiet är så svårt att hantera, menar Björn Häger. Att Sverigedemokraterna blivit mer rumsrena skapar problem på redaktionerna, eftersom det inte blir lika enkelt att säga ”ni får inte vara med”.

Ta opinionen på allvar

– Vi måste ta opinionen på allvar, annars släpper vi lös farliga krafter. Vi journalister kan inte sitta i ett elfenbenstorn där vi inte informerar om vad partiet tycker. Då sviker vi vårt uppdrag att informera om en kraft. Ska vi beskriva samhället? Eller styra över samhället? Vilka är vi att låtsas som att Sverigedemokraternas väljare inte finns, bara därför att vi anser att de har fel åsikter?

Ny Demokrati var helt beroende av medierna för uppmärksamhet. Men idag är situationen annorlunda. Sverigedemokraterna hittar nya vägar, förbi medierna. De har länge varit större än både Moderaterna och Socialdemokraterna på Youtube, och fortsätter även med gamla knep, som att dela ut flygblad i utvalda bostadsområden.

– Om man tittar på vilken typ av kritisk granskning som Sverigedemokraterna har svårast att hantera är det inte flera månaders wallraffande där man avslöjar att de har främlingsfientliga åsikter. Det är som att avslöja att ”vattnet är blött”. Istället bör man bevisa att deras ekonomiska program inte går ihop, där får de det svettigt. Var står de i de andra frågorna? Vad har de för övriga kandidater?

Martyrskap deras livsluft


– Journalisterna har haft dåligt samvete ända sedan man lyfte in Ny Demokrati i riksdagen. Därför underbevakades Sverigedemokraterna inför riksdagsvalet 2006. Den obefintliga bevakningen var problematisk, har man sett efter valet. Sverigedemokraterna fick inflytande i många kommuner - utan att väljarna egentligen visste var partiet står i frågor som kärnkraft och sjukvård, eftersom ingen informerat om detta, säger Björn Häger.

Martin Ådahl håller inte med:

– Jag tror inte att det finns någon som inte vet att Sverigedemokraterna är emot flyktingar – tyvärr. Om någon tror att människor skulle bli mer upplysta av att få veta hela Sverigedemokraternas program lurar de sig själva.

Man får inte låta Sverigedemokraterna känna att de är en proteströst mot etablissemanget, anser Björn Häger.

– Om medierna vill skydda den goda smaken och utestänga Sverigedemokraterna ger man dem luft under vingarna och en martyrstämpel.

– Sverigedemokraterna kommer att spela på den vinkeln i alla fall. Det skulle de gjort oavsett om de fick gå i partiledardebatt med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Det är deras livsluft, säger Martin Ådahl.
 

Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(7)    Begrav den här! +(1)
7 + 9 =
Lös den här enkla matematiska uppgiften och skriv in ditt svar. Exempelvis 1+3, skriv 4.
Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.
Den 28 April 2009 14:49:10

Johan B. Löfquist

frilansjournalist

Frilansjournalist och mediekritiker. Jobbar mest med olika medieprojekt i Östafrika, bland annat med en miljöteknikmässa, med en journalist/TV-utbildning i Kenya samt Workers Voice - den första partiägda tidningen i Kenya (finansieras av Labour Party Kenya).

Det här är ett svårt val.
Den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg Baader-Meinhof-ligan, eller Röda armé-fraktionen (RAF), som gjorde Tyskland (och även Sverige) osäkert främst under 70-talet.
En av ledarna i RAF (kommer inte ihåg vem...) blev i slutet av 80-talet intervjuad av en tysk tidning.
Han fick frågan: Om du var justitieminister och skulle bekämpa en organisation som er, vilken hade din första åtgärd varit?
Han svarade:
Jag skulle förbjuda all medierapportering av våra aktioner. Rubrikerna var vårt bränsle...

Men att inte rapportera om sd anser dock inte jag är något alternativ. Däremot måste medierna exempelvis vara betydligt varsammare med att peka ut invandrare som en homogen grupp, och att sluta hänvisa till etnicitet när man skriver om brott.
Har det någon betydelse för ett brott om förövaren är "invandrare"? Och hur definierar man en invandrare? Jag är född i Sverige, men min mor kom som krigsbarn från Norge - innebär det att jag är invandrare? Om hon kommit från Italien, hade det gjort någon skillnad? Portugal? Turkiet eller Irak? Vem står för gränsdragningen? Jo, tyvärr är det ofta medierna.

Medierna borde granska sd:s politik stenhårt, och använda sina krigsrubriker till att öppet ta avstånd från de rasistiska, främlingsfientliga eller diskriminerande uttalanden som sd gör - och förtydliga att vi kan tacka våra invandrare för det välstånd vi har i Sverige idag. Medierna bör klä av sd in på bara skinnet och visa upp deras dubbla budskap.

Jimmie Åkesson är en skicklig retoriker/demagog (och därför farlig...) som kan svara för sig på ett sätt som tilltalar väljare. Men en hård granskning av andra partimedlemmar, exempelvis de som sitter i olika kommunstyrelser, ger sannolikt material för åtskilliga rubriker...

Naturligtvis måste också samma hårda granskning användas mot andra partier som kommer med tvivelaktiga, populistiska utspel när det gäller invandrings- och flyktingpolitik. Tydliga ställningstaganden bör också göras mot Migrationsverkets stundtals brottsligt hårda bedömningar, för att betona att Sverige står för en humanistisk linje - i enlighet med FNs deklaration för mänskliga rättigheter.

Johan B. Löfquist
Mediekritiker