Dels ställer man bloggläsande, åtminstone i artikeln, mot hur många som dagligen läser en morgontidning. Det är ingen relevant jämförelse men å andra sidan kan de siffrorna också vändas och vridas. En morgontidning med 5% av läsarna i landet är inte fy skam. Ännu bättre är det så klart med en veckotidning som har 17% av landets läsare. Inte illa faktiskt.

Men nu handlar det ju inte bara om siffror. Det handlar om att det är ett verktyg för en bredare kommunikation. Vill en person söka flera perspektiv än bara dagens politiska analys så finns det säkerligen perspektiv av hela den politiska skalan att finna i blogosfären. Bloggarna blir således ett komplement till det som förekommer i de sk gammelmedierna.

Bloggarna fyller också funktionen av att vara en ny kanal för alla som inte får ut sitt budskap. Inte ens statsministern har fri tillgång till att kommentera allt även om han skulle vilja. Ett sätt att då i viss mån föra ut sin vinkel, sin kommentar eller sin replik via bloggarna.

Bloggarna ligger också kvar som ett arkiv. Du kan söka bakåt på en enskild persons blogg och se vad den skrivit tidigare i ämnet. Du får en bredare bild där bloggaren kan utveckla ngt som blev kort i tidningen eller som aldrig kom in.

Det handlar alltså om en klar mångfald, det handlar om att kunna studera/granska i ett längre perspektiv, det handlar om så mycket mer än om läsarsiffror. Att som SOM-institutet verkar tro att bloggarnas inflytande endast handlar om antalet läsare är infantilt.