Tidningsutgivarna får hård kritik i en Second Opinion-artikel för att de lagt ner textreklamkommittén. Hanna Lind, jurist på TU, motiverar nedläggningen bland annat med att kommittén var otidsenlig och inte speglade den verklighet tidningarna verkar i. Hon var sekreterare i kommittén när den lades ner år 2005.

”Jag tycker att behovet tillgodoses nu när det finns en diskussion mellan TU och redaktionerna. Om du frågar någon från Journalistförbundet som satt med i kommittén då tror jag att de nog skulle hålla med om att den var otidsenlig.”

Mot slutet ägnade sig kommittén till stor del åt att stämma små landsortstidningar för att de till exempel skrev om en nyöppnad skobutik, samtidigt som andra tidningar hittade nya lösningar, säger Hanna Lind.

”De få anmälningar som kom in i slutet var till stor del från rättshaverister. Bland annat var det en person som skickade in säkert 20-30 artiklar om elbolag och elpriser. Kommittén kanske inte riktigt ägnade sig åt problemet i sig. Det blev lite fjuttigt allting.”

Förstod inte kritiken
Det var meningen att textreklamkommittén skulle föra en öppen dialog med tidningsredaktionerna - i stället uppstod diskrepens där den ansvarige utgivaren ofta inte förstod vad kommittén menade med sin kritik, säger Hanna Lind.

”Många tyckte att vi måste agera utifrån den verklighet som är och förstod inte varför de inte skulle kunna nämna företagsnamn. Ett exempel var artiklar om hamburgerkedjan Max, den lokaltidningen som vi då hade kontakt med menade rakt ut att Max etablering var jätteviktig för orten och något de måste få skriva om. Det blev ett löjets skimmer över det hela.”

Tidningarna försöker tjäna pengar
Hanna Lind säger att det finns olika infallsvinklar kring textreklamkommittén.
”Journalistsidan hade nog önskat att man gick ännu längre åt andra hållet. Samtidigt finns det en verklighet där tidningarna försöker tjäna pengar och hitta nya grepp som ibland ligger litegrann i gränslandet. Om man till exempel tänker på reklamen på nätet är den ofta nästan instoppad i den redaktionella texten. Det är ingen som ifrågasätter det i dag. Det kan vara läsare som tycker att det är störande moment – men hör tillräckligt många av sig så måste ju tidningen sluta med det.”

Hanna Lind håller inte med om att Tidningsutgivarna gett upp kampen mot textreklam.

”Min erfarenhet är att tvärtemot vad journalistförbundet säger, jag tycker att debatten blir mer levande när den förs på tidningsredaktionerna. Jag får fortfarande jättemycket förfrågningar från tidningsledningar om att komma och prata om textreklam på redaktionerna. Precis som alla etiska frågor är det viktigt med en levande diskussion. ”

Blir det inte väldigt tandlöst att ha regler utan en kommitté som ser till att de efterlevs?
”Det var många som tyckte att systemet var tandlöst redan tidigare. Om man tittar på det övriga pressetiska systemet finns ett sanktionssystem där tidningarna måste betala en administrationsavgift. Så var det inte alls med textreklamreglerna. Tidningarna behövde aldrig skriva någon dementi, det var många som tyckte att det inte hände någonting.
Som ett led i att jobba mot textreklam har TU skrivit en sammanfattning av de textreklamregler som Pressens samarbetsnämnd fastställt, berättar Hanna Lind.

”De tycker jag blev väldigt bra jämfört med de gamla. Det är lite mer tidsenligt. Istället för pekpinnar handlar det om det etiska tänket och att vara vaksam kring frågorna. Mitt minne är att de gamla reglerna såg mer styltiga ut.”

Policy istället för pekpinnar
Det viktigaste är att det på varje redaktion finns någon form av policy kring textreklam, säger Hanna Lind. Hon uppmanar alla redaktioner att diskutera kring de här frågorna.

”Ytterst är det en trovärdighetsfråga. Utan trovärdighet vill Det är något som våra tidningar och dess utgivare är oerhört medvetna om”.

Metro har skrivit en artikel som enligt forskare Håkan Lindhoff är uppenbar textreklam. Är inte det ett tecken på att tidningarna inte alls tar frågan på allvar?
”Det är ju ett problem oavsett om kommittén finns eller inte eftersom Metro inte är med i TU. När kommittén fanns var det ett problem med textreklam som fanns i sådana tidningar som inte var anslutna till huvudmännen, det vill säga vare sig TU, SJF eller Publicistklubben. Nu kanske vi hade kunnat ta upp ärendet med Metro eftersom de - mig veterligen - har medlemmar hos Journalistförbundet. Men mitt minne säger att kommittén stötte på patrull de få gånger vi hade kontakt med Metro”.

Hanna Navier
hanna.navier@second-opinion.se