Att olika medier använder sig av tvivelaktiga opinionsmätningar för att skapa rubriker är inte bara ett uttryck för förakt för nyhetskonsumenterna, utan också – långsiktigt – ett hot mot demokratin.

När komplexa frågeställningar presenteras i form av förenklade ja/nej-frågor där de tillfrågade skall svara utan någon möjlighet till fördjupning, skickar medierna fel signaler till främst unga väljare. Man kan kalla det Snabbmatspolitik – mättar för stunden, men har inget näringsvärde.

Den här problematiken har förtjänstfullt lyfts fram tidigare på Second Opinion av bland andra statsvetaren Henrik Oscarsson och redaktionens Hanna Navier. Den förre frågar sig: Är inte nyhetskonsumenterna värda bättre opinionsjournalistik?
Jag kan bara instämma.

Nu senast är det rapport som beställt en Sifo-undersökning om hur folk skulle rösta i EMU-frågan –Om det var val nu. Men det är det inte. Det är inte ens en debatt om att hålla val nu.

Så varför beställer Rapport en sådan undersökning? Det skulle vara intressant att få veta hur de har resonerat innan de beställt den. Kan det finnas ett samband med den svaga kronkursen?
Ja, antagligen är det svaret.

Rapportredaktionen gör en populistisk nyhet av svenskarnas oro för att krisen försvagat kronan och det exempelvis har blivit dyrare att semestra utomlands –något som indirekt bekräftas i reportaget av Toivo Sjörén, opinionsansvarig på Sifo.

Och tyvärr är politikerna snabba att haka på. I det här fallet genom Jan Björklunds utspel om att hålla en ny EMU-omröstning redan inom ett år. Det är ett förslag som han själv, och alla andra politiskt insatta, redan innan visste saknar stöd och således förblir en populistisk flört med – enligt undersökningen – en mycket svag majoritet.

Björklunds utspel grundar sig på en Sifo-undersökning som omfattade 1000 tillfrågade, där ja-svaren hade två procents övervikt. I reella tal handlar det om ca 20 ja-sägare fler än de som svarat nej. För mig är det uppenbart att det bara är ett populistiskt utspel och därför inte förtjänar någon uppmärksamhet i medierna.

Tyvärr gör inte SVT:s Rapport samma bedömning. Och varför hakar SVT:s Agenda på en sådan tveksam nyhet och skapar en pseudodebatt kring ämnet?

Tänk om de åtminstone påmint om att Björklund och Folkpartiet tidigare var motståndare till att alls ha någon omröstning i EMU-frågan. Eller om de hade presenterat Exportrådets bedömning att Sverige i kristiden har tjänat ca 30 miljarder på att behålla kronan.

För att använda sig av ett annat uselt grepp inom snabbmatsjournalistiken; vem blir vinnare och vem förlorar på den här typen av journalistik?

Min gissning är att det skadar alla parter utom en: Nyhetskonsumenterna, medierna, politikerna och demokratin är förlorare.
Och vinnare då? Jo, Sifo så klart…

Johan B. Löfquist
Mediekritiker