I Svenska Dagbladet uttalar sig chefer för diverse sceninstitutioner om hur man ska locka unga till salongerna. Billigare biljetter, mångfaldsarbete och fler familjeföreställningar är några av de satsningar som nämns i artikeln.   

Intervjupersonerna poängterar dock att repertoarens bredd inte får bli lidande i strävan att locka ungdomar. Benny Fredriksson säger till tidningen att man måste hålla den typiska besökaren, en 46-årig kvinna i Bagarmossen, i handen.

Sanna Eskilsson, ungkulturkonsulent för den ideella föreningen KulturUngdom vid Västra Götalandsregionen, upprörs över uttalandena.

– De kan ju ha sin uteslutande funktion och sitta i en ring och klia varandra på ryggen, men då uppstår frågan om hur stort stöd de bör uppbringa till sin verksamhet, eftersom offentligheten ska vara till för alla. Jag tycker att uttalandet tyder på en sned uppfattning om deras ansvar. Här diskriminerar man även vuxna, eftersom man uppenbarligen inte vill flörta med någon annan än en väldigt smal målgrupp.  

Opera svåråtkomligt

Sanna Eskilsson tror inte att problemet att locka unga beror på ett dalande kulturintresse.

– Däremot är många intresserad av mer lättillgänglig kultur som musik och film. Sedan finns det ju otroliga drivkrafter i att skapa själv, vilket man ser i intresset för att gå estetiska gymnasieprogram.

Förra året var fem procent av Kungliga Operans besökare under 16 år. Att opera har svårast att locka unga är inget som förvånar Sanna Eskilsson.

– Jag tror att man över huvud taget har gjort genren opera till något svåråtkomligt. Rent administrativt tänker man lite enformigt både vad gäller utbud och målgrupp. Visst finns det små satsningar som riktar sig mot de yngre, men de är målgruppsbestämda och på något sätt till för att man ska kunna pricka av sin kvot av yngre besökare. Man måste hitta ett långsiktigt sätt att smyga in det här i den vanliga verksamheten. Förändringar i ungas vanor görs ju inte på ett år.

Teater ett wild card

Sanna Eskilsson håller med intervjupersonerna i SvD om att priset spelar roll, men ser också potentiella förbättringar i sceninstitutionernas marknadsföringsstrategi.

– När ungdomar går på bio vet de vad de kommer att få, men det är ofta ett wild card att gå på teater. Texterna om pjäserna är ofta formulerade med ett språk som kan ses som exkluderande.

Hon anser att föräldrar har ett ansvar att tidigt introducera sina barn i scenkulturen.  Teatrarna kan också hjälpa till genom att upplåta outnyttjade utrymmen till egenskapande kultur.

– Det handlar inte bara om att få in folk i salongerna, utan även att de blir bekanta med lokalerna. Vi höll nyligen en danstävlingsfinal på Konserthuset i Göteborg och då kom många unga människor som kanske aldrig hade varit där. Om ungdomarnas intressen stimuleras och de blir tagna på allvar kanske de återvänder till lokalerna i andra sammanhang.

Rekonstruktion nödvändig

Det allra viktigaste är dock att sceninstitutionerna har en dialog med unga och ta med deras idéer från början, säger Sanna Eskilsson.

– Just nu tror man att man riktar sig till 17-åringar, men det är en grupp som varierar otroligt mycket. Man måste gå ut och fråga målgruppen vad de vill och om de säger att de absolut inte är intresserade bör man fortsätta fråga ”Hur ska vi då göra för att få dig intresserad?”.  Sedan kan man plocka det man vill ur kakan.

Hon tror att nya rutiner är nödvändiga för att sceninstitutionerna ska överleva.

– Den så kallade fulkulturen måste någonstans mötas upp av finkulturen. Vi behöver folk som tänker ”Vad fantastiskt att vi får vara här” och som har en viljan och önskan om att fler ska få ta del av detta.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se

KulturUngdom är en ideell förening verksam inom Västra Götalandsregionen. Föreningen startades 1994 med syfte att vara support till ung kultur och unga kulturutövare i åldrarna 13-26 år, oavsett färg eller form.