Hoppa på trenden, börja träna med TRX! Det är budskapet i en Metroartikel måndagen den 11 oktober. Läsaren får bland annat veta att redskapet används av många kändisar och att det är
”ett av de mest mångsidiga och effektiva träningsredskapen som finns.” I papperstidningen finns dessutom en länk som går till produktens hemsida.

I artikeln intervjuas instruktör och naprapat Annika Lindholm som arbetar på det enda gym som tillhandahåller TRX-träning i Sverige. Gymmet har märkt av en positiv effekt tack vare artikeln.

”I går var det ett tiotal personer som ringde och var nyfikna på TRX. Många av de som visat intresse är redan tidigare medlemmar hos oss. Vi har också blivit tillfrågade att medverka i tv”.
Gymmet tog inte initiativ till att Metro skrev om produkten, säger Annika Lindholm.
”Vi blev tillfrågade av journalisten om vi ville ställa upp.”

Finns likvärdiga produkter
Inga liknande eller likvärdiga produkter nämns i artikeln. När Second Opinion frågar svarar Annika Lindholm direkt att det finns sådana:

”Det finns liknande produkter som är likvärdiga med TRX. Egentligen är det inte produkten som sådan som är ny, utan just det här märket. Det har gjorts forskning på den här typen av träning, den kallas slingträning. Den som är intresserad kan söka på slingträning på nätet.”

Annika Lindholm drar en parallell till den gamla indiska spikmattan.

”När en svensk tjej nyligen gjorde om den till en ny svensk produkt blev den väldigt haussad och hon tjänade mycket pengar på det.”

”Klart fall av textreklam”
Håkan Lindhoff, universitetslektor vid JMK - institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, är mycket kritisk till artikeln i Metro.

”Det här är ett klart fall av textreklam. Det kunde vara en reklamtext alltihop, från början till slut. Skribenten gör som man brukar göra i reklam och annonser - man ger exempel på lite kända namn som använder de här prylarna. Det här är dålig journalistik. Det finns inte en kritisk synpunkt.”

Rino Rotevatn, ordförande i journalistförbundets yrkesetiska nämnd, tycker också att artikeln är problematisk.

”Är man träningsintresserad är det här jätteintressant. Det finns dock en relevant fråga att ställa sig - finns det något skäl att tala om att det är just det här gymmet som tillhandahåller detta? Personligen tycker jag att det skulle finnas en poäng med att ta upp andra träningsmetoder som inte kräver dyra redskap.”

I Pressens Samarbetsnämnds riktlinjer mot textreklam finns en checklista för journalister. Där står det bland annat att man ska låta det framgå klart hur urvalet ägt rum när produkter i konsumentupplysande material redovisas, och hur produkterna blivit jämförda eller testade. Det står också att man ska ”eftersträva mångsidighet vid sådana redovisningar, så att ett otillbörligt gynnande inte sker.”

”Tittar man på checklistan kan man fråga sig om skribenten överhuvudtaget gjort ett urval, om man har eftersträvat mångsidighet och om man har jämfört några produkter, vilket är grundregeln när det gäller konsumentjournalistik”, säger Rino Rotevatn.

Håller inte med
Per Gunne, chefredaktör och ansvarig utgivare på Metro, tycker inte att artikeln innehåller textreklam.

”Det är ingen som har hört av sig till oss och reagerat på artikeln. Om man ska skriva om en nyhet måste man ju skriva om den. Jag kan inte svara exakt för artikelförfattarens formuleringar”.

Petra Axlund som skrivit artikeln i Metro är själv träningsinstruktör i USA. På frågan om på vilka fakta hon baserar påståendet att TRX är den ”hetaste träningsformen i USA” svarar hon per e-post:

”Jag har pratat med flera tränare och stora gymkedjor här i USA och de säger alla att TRX är det träningsredskap som är "trendigast" just nu. Både som träning på gym och som hemmaträningsredskap. Det är relativt nytt och intresset är enormt. Även i Sverige, bland folk i branschen och fitnessintresserade snackas det en hel del om TRX. Och ja, jag själv tränar med TRX sedan ett par månader tillbaka.”

Textreklamkommittén upphört
Det stora problemet i sammanhanget är att TU i praktiken lade ner textreklamkommittén år 2005, då de beslöt att inte längre utse några ledamöter från sin sida, säger Håkan Lindhoff. Bakom kommittén står Pressens samarbetsnämnd, där bland andra TU, SJF (Svenska journalistförbundet) och PK (Publicistklubben) ingår.

”Hela kommitténs verksamhet har i praktiken upphört, även om den formellt inte lagts ned. Reglerna är kvar, men det finns inte längre någon som övervakar att de efterlevs”.

Håkan Lindhoff kallar nedläggningen av textreklamkommittén för ”ett moraliskt moras”.

”I och med det här har TU gett upp kampen mot textreklam och valt att acceptera kommersialiseringen av journalistiken”.

Från journalistförbundets sida är man mycket bekymrade över att textreklamkommittén i praktiken är nedlagd.

”Nu har vi inte någon som hanterar det här. Det är jättetrist. Det vi kan göra från journalistförbundets sida är att opinionsbilda och hålla debatten levande”, säger Rino Rotevatn.

Journalistik har blivit handelsvara
Det ligger många faktorer bakom TU:s beslut, tror Håkan Lindhoff.

”En anledning är att journalistiken i dag är som vilken vara som helst som man ska sälja och tjäna pengar på. Förr fokuserade man mer på de publicistiska målen, i dag finns de inte kvar längre. Visserligen finns det lite konkurrens på en del marknader, man slåss om läsare, men det viktiga verkar vara att tjäna pengar.”

Hade textreklamkommittén funnits kvar hade de kunnat sätta ner foten mot artikeln i Metro, säger Håkan Lindhoff.

”De hade kunnat göra en markering att så här långt får man inte gå. Hade kommittén funnits kvar hade de åtminstone kunnat hålla undan den värsta sortens textreklam. I dag är reglerna bara något som finns på papper.”

Okritisk rapportering
Söker man på internet hittar man få artiklar som nämner att textreklamkommittén i praktiken upphört i och med att TU dragit sig ur samarbetet. Rino Rotevatn tycker att det visar på ointresset av självkritik hos ägarna av de svenska medierna.

”Det här är i sig ganska allvarligt. Det är ingen tvekan om att medierna är en stor maktfaktor. Det skulle behövas en betydligt tyngre mediegranskning av hur medierna klarar sitt uppdrag. Det finns någon bild om att det här är frågor som ska skötas internt och som inte är viktiga för allmänheten. Vi har ganska svårt att få våra debattinlägg publicerade när vi kritiserar journalisters villkor inom medierna. Villkoren har ju bäring på vilken journalistik som till sist och syvende bedrivs.”

Underskattar läsarna
Håkan Lindhoff tror att den här typen av okritisk rapportering gör att medierna kan tappa läsare på längre sikt.

”Jag tror faktiskt att man underskattar läsarna, och att de i praktiken genomskådar sådant här. Det finns alltid en risk att läsarna på sikt tar tidningen på mindre allvar, vilket påverkar tidningens trovärdighet. Det här är något som sker smygande och på längre sikt. Men det är rätt typiskt för kommersialiseringen av journalistiken, att den leder till ett kortsiktigt tänkande.”

Second Opinion har inte lyckats nå TU för en kommentar.