Var tredje person gör aldrig ren sin mobiltelefon. 94 procent använder den i sängen, 92 procent på offentliga platser, 87 procent i köket och 68 procent på toaletten, enligt en undersökning av en stor mobiloperatör, rapporterar TT.

Svenska Dagbladets kvalitetsredaktör Lars Ryding har i en krönika konstaterat att enkäten inte är representativ och inte säger någonting om folkhälsan.

Medierna rapporterar regelbundet om att mobiltelefoner är smitthärdar, smutsigare än en toalettsits och hur många bakterier som trivs i din handväska. Men hur drabbar mediernas larmrapporter människor som lider av tvångstankar?

–De patienter jag haft med tvångssyndrom kan ibland bli "inspirerade" av larmrapporterna, säger Dan Katz, legitimerad psykolog och psykoterapeut.

Hamnar i en ond cirkel

Den som drabbas av tvång hamnar i en ond cirkel: Det känns bättre om man tvättar mobilen med sprit, och därför lär man sig att göra det igen nar tanken kommer nästa gång. Blir man sjuk ändå är slutsatsen att man måste tvätta ännu bättre nästa gång, blir man inte sjuk ser man ju att tvånget fungerade.

Dan Katz tycker att det är viktigt att poängtera att larmrapporterna inte skapar tvång, utan när en problematik som redan finns.

–Man skall komma ihåg att tvång är något som ungefär två procent av världens befolkning har, oberoende av var de är och vilka tidningar de läser. Innan vi visste att bakterier och virus fanns blev man förmodligen i stället tvångsmassigt bekymrad om gud var arg på en, eller att man kanske var besatt. Många tvång handlar inte heller om sjukdomar, utan om annat man vill undvika.

Överdrifter
 
Kjell-Olof Hedlund är chefsmikrobiolog på Smittskyddsinstitutet och den som uttalat sig i många av artiklarna. Det mesta är överdrifter, menar han.

-Man hittar bakterier och spår av virus var man än letar egentligen, det är ingen nyhet. Det jag tyckte var intressant med mobiler och kräksjukan är att jag inte riktigt hade tänkt tanken på hur man använder mobilen nu för tiden - man tar med sig mobilen på toaletten och i sängen när man är sjuk och ringer och sms:ar.

På de större sjukhusen finns sällan rutiner för telefoner, någonting Kjell-Olof Hedlund menar att man bör ser över.

–Man tvättar händerna och byter kläder men mobilerna tar man med sig in, vilket är ologiskt. Man har också bärbara telefoner på sjukhusen som man låter ut till patienterna och som sedan går mellan olika patienter. Hela problemet kan inte förklaras med mobiler, men det är trots allt någonting. Det kanske inte är helt fel tänkt att mobilen kan vara en virusbärare just när det gäller kräksjukan.

Problem för emetofober

Han håller med Dan Katz att larmrapporterna kan vara ett problem för människor med psykiska problem, speciellt dem som lider av emetofobi, så kallad kräkfobi.

–Det finns de som är så rädda för att kräkas att de knappt vågar gå ut. Problemet är väldigt stort och självklart blir många väldigt rädda av det som står i massmedia. Tyvärr blir jag ju medskyldig där. För ett par år sedan fick man alltid läsa vad som skrevs innan men nu ska allt gå så fort att ingen låter en se texterna. Då blir det ofta felaktigheter och framförallt överdrifter.

Och att jämföra mobilen med toaletten är ren dumhet.

-Man kan inte bara räkna antalet bakterier, det finns massor med bakterier överallt, till exempel på cykelstyren. Men det är med största sannolikhet miljöbakterier. Toastolen innehåller med stor förmodan tarmbakterier. De är inte heller nödvändigtvis farliga, men besöker du en offentlig toalett är det naturligtvis mer smitta där.

Freja Salö
freja.saloe@second-opinion.se