Aftonbladet ifrågasätter kostnaderna för flygresan hem. Fler hundra tusen. Det ligger i luften, men ingen säger det rent ut. Är en polismörderska värd flera hundra tusen? OK om det hade gällt strandsatta hederliga svenskar i ett jordbävningsområde, men en polismörderska? Varför inte sätta henne i ekonomiklass? Varför inte låta henne ruttna i fängelset i USA?

Jag har ingen aning om varför hon inte kan sättas i ekonomiklass. Säkerheten kanske har något med saken att göra. Politikernas nya löner och arvoden i Europaparlamentet är långt värre, närmare 150 000 per månad. Heder åt Vänsterpartiet som jobbar mot dessa absurditeter.

Tillbaka till Annika Östberg. DN ifrågasätter idag mediernas bevakning. Tidningen har intervjuat flera medieforskare som anser att bevakningen är okritisk. Det är ingen nyhet. Forskarna tycker generellt - och med rätta - att medier är okritiska. Själva nyhetslogiken är att vinkla och förenkla det som händer i vår omvärld.

Medierna är idag närmast att jämföras med änglar, Guds budbärare. Ena dagen är dem budbärare om ond bråd död, andra dagen om stjärnan i Betlehem. Alltid okritiska till Gud. I fallet Annika Östberg var hon den förlorade dottern i främmande land. Väl hemma är hon polismörderskan igen. Okritiskt även det.

En kritisk rapportering hade varit att gå igenom rättsprocessen och rättssäkerheten i USA, att jämföra brott och straff i USA och Sverige. Allt för att få perspektiv nu när hon kommer hem igen. Istället får vi en nyhetsrapportering som liknar den om snatteriet på ICA.

SvD berättar att ICA har en hård policy för snatteri bland anställda. I Borlänge sparkade dem en kille på lagret, en truckförare, för att han stal två dubbeljapp. Budskapet är enkelt och lätt att förstå. Livet är hårt. Jag kan bara hålla med.

En mer kritisk rapportering hade även tagit upp ICAs bevakning av dem anställda. Hur långt går den? Det intresserar mig mer än en dubbeljapp. Nu lär vi inte få reda på mer om det. Journalisterna har varken tid eller pengar att för att gå till botten med det.

Samma sak blir det med Annika Östberg. Vi lär få redan på om hon får en Toblerone i sitt nya svenska fängelse, men aldrig sanningen om varför hon helt plötsligt släpptes. Medierna är mer intresserade av snabba och enkla bilder på diplomati på hög nivå, än att gräva på djupet.