Det förstnämnda, FRA, är numera inpräntat i allas sinnen som en företeelse som ska ”rädda oss från terrorism” och ”skydda Sveriges integritet”. Jag säger som många har sagt förut, men lite mer konkret: Ingen terrorist sitter och planerar sina attentat via mejl efter att det är allmänt känt att allt sparas och terroristen gör det definitivt inte okrypterat. Med enkla metoder, som dessutom är gratis, kan man både surfa anonymt via diverse proxyservrar och skicka mejl med en kryptering som hittills inte kunnat knäckas, av någon. Snacka om att underskatta sin fiende.

Jag är väldigt nyfiken på att se hur många ”terrorister” polisen lyckas fånga efter 5 år eller hur många ”fientliga angrepp” som man lyckas avvärja till en följd av FRA. Det enda FRA tycks kunna vara användbart för är den gamla svenska godingen om vane- och åsiktsregistrering. Ingenting är säkert här, men det som är säkert är att det kommer kosta oss dyrbara sjukvårds-, skol- och investeringsmedel.

Det sistnämnda, jakten på fildelare, är något som studsat upp nu på senare tid i media. Det den stora skaran inte tänker på är att detta krig mellan fildelare och skiv/filmbolagen har pågått i snart tre decennier. Visserligen är omfattningen av fildelning större nu men likaså har jakten pågått, till större delen resultatlöst, genom alla dessa år. Vad skiv- och filmproduktionsbolagen vill få oss att tro just nu är att artisterna och filmmakarna lider något oerhört utav detta och att det i slutändan kommer att leda till att det inte kommer produceras någon mer film eller musik. Låt oss istället se till fakta:

Siffror som svenska filminstitutet och kulturobservatoriet presenterat pekar på att biobesöken inte alls minskar utan fortsätter i stort sett opåverkat från 1988 års nivåer, med sin normala fluktuering. Därmed indikerar filmnedladdandet endast ett ökat intresse för film som i sin tur medför en bättre förmåga för den enskilde individen att skilja en film av dålig kvalité från en välgjord och genomtänkt, till nackdel för delar av filmbranschen, speciellt Hollywood.

Vad musik beträffar, har konsumtionen generellt ökat lavinartat sedan konceptet om gratis tillgång till musik över nätet funnits till. Utöver det att individens förmåga, kunnande och intresse för musik ökar, har det aldrig bevisats att individers årliga musikkassa skulle spenderas på något annat än just musik. Ett exempel: om jag tidigare la ner i genomsnitt 500 kr i månaden på musik i form av att köpa CD eller LP-skivor, så lägger jag ner lika mycket på musik idag också. Skillnaden är bara att jag idag, istället för att spendera hela min musikbudget på att köpa max 3 st fysiska skivor, kanske jag laddar ner 100 låtar av samma artist men istället köper jag en t-shirt med min favoritgrupps emblem och reser till Danmark för att se deras konsert. Skillnaden är alltså att större delen av mina pengar inte längre hamnar i skivbolagens fickor.

Jag vågar påstå här att skiv- och filmbolagens produktioner till den största delen skapas för syftet att tjäna pengar och inte som det var menat ifrån början, nämligen att främja och utöva en konstform. Man behandlar musikartister och filmskådisar som produkter, skapar ett behov av dem för att sedan exploatera dem för klirr i kassan. På så sätt anser jag att sajter som the pirate bay tjänstgör som ett slags enormt filter som sakta men säkert gör det olönsamt att producera billigt skräp som endast produceras i syfte om att dra in pengar. Med de forum (youtube, etc.) som idag finns kommer en musikartist att kunna göra sig känd om denne har talang, med eller utan skivbolag. Film verkar ju dessutom fortsätta frodas på bio så regissörerna kommer att ha sitt på det torra. De som hamnar i blåsväder är således de stora film- och skivbolagen.

Det jag kan konstatera är att jag genom mina skattepengar sitter och säkrar dessa mellanhänders framtida inkomst. Detta i form av att regeringen finansierar rättegångar och beslag av servrar samtidigt som man allokerar dyrbara polisiära resurser på att få fast fildelare. Även om The Pirate Bay blir fällda och den sidan stängs ned så finns det tusentals andra sidor som sysslar med samma sak. Vidare kan just piratebay ta sina servrar till ett land utan denna lagstiftning och fortsätta bedriva sin verksamhet riktat mot Sverige därifrån. Jag kan också tillägga att den nya programvaran OneSwarm, som för övrigt också skapats utav en svensk, gör det möjligt att fildela utan att avslöja varken mottagarens eller sändarens IP adresser till någon part.

Så säg mig IFPI och staten, vad skulle en fällande dom mot TPB leda till, annat än att ni har slösat en massa av våra gemensamma tillgångar?