”Idag leker vi alla Kriminaljournalen alltmedan gränsen mellan kvalitet och boulevard håller på att suddas ut, och det är rapporteringen kring herr Fritzl som övertygat mig om att så är fallet.”

I ett debattinlägg i Svenska Dagbladets kulturbilaga uttrycker tidningens egen korrespondent i Wien Richard Swartz oro över att det blir allt svårare att skilja mellan kvalitetspress och kvällstidningar. Han är kritisk mot svenska kvalitetsmediers bevakning av Fritzl-rättegången – en rättegång som han tycker är av ytterst lite allmänintresse.

”Om denna mänskliga tragedi behöver inte mycket sägas. Vid sidan av motbjudande eller snaskiga detaljer som vädjar till det voyeuristiska finns ytterst litet av allmänt intresse som låter sig analyseras på samma sätt som en finanskris.”

Swartz drar paralleller till utländska medier, och skriver bland annat att seriösa tyska medier rapporterat stramt och återhållsamt.

”Om något enstaka reportage publicerats så har det varit från domstolslokalen och vad som hänt där, inte ännu en gång vad herr Fritzl hade för sig i källaren.”

Tar inte åt sig
Svenska Dagbladet väljer själva att i samband med rättegången återge Fritz-fallet med detaljerad information om vad som hände i källaren. I ”Världen väntar på Josef Fritzl:s dom” den 15:e mars skildras händelserna, både i själva artikeln och i en ambitiös faktaruta intill artikeln.

Man skriver också bland annat om Fritzl:s bolag och nämner frågan om hur invånarna i Amstetten kunnat undgå hans märkliga beteende under så lång tid. Den 17:e mars rapporterar Svd detaljerat från rättegången med rubriken ”Josef Fritzl i tårar”, även här med beskrivningar från källaren.

Känner inte igen sig
Men Martin Jönsson, redaktionschef på Svenska Dagbladet, känner inte igen Svenska Dagbladets rapportering i Richard Swartz kritik mot svensk kvalitetspress.


– I och för sig håller jag inte heller med honom om att Fritzl-rättegången helt saknar allmänintresse. Det finns ett allmänintresse i att rapportera om händelsen från olika perspektiv, och det har vi gjort. Inte i någon enorm omfattning så som kvällspress och andra medier – utan vi har haft en rimlig bevakning. Jag tror att hans beskrivning är i generella termer, och inte specifikt om Svenska Dagbladet.

Går Svenska Dagbladet från kvalitetstidning mot en mer sensationalistisk kvällspresslik bevakning?
– Nej. Vi går absolut inte mot någon sensationalistisk inriktning. Det finns andra områden där kvällspress och dagspress har närmat sig varandra, men inte i den bemärkelsen att morgontidningen skulle blivit mer sensationalistisk. Svenska Dagbladets inriktning är på att vara en kvalitetstidning, och alla undersökningar visar att det är så våra läsare ser oss. Vi vårdar vårt varumärke som seriös kvalitetstidning. Det har vi förstärkt på senare år, bland annat genom fler fördjupande reportage på helgerna. Vi har definitivt gått i en riktning mot mer kvalitet, om något.

Finns det någon anledning till att vara självkritisk när det kommer till alltför utförlig rapportering om bestialiska mord, namnpubliceringar och liknande händelser?
– Det finns alltid en anledning till att vara självkritisk men inte specifikt i bevakningen av kriminalfall och definitivt inte i fallet Fritzl. Vi har haft en rimlig och relevant nivå på bevakningen. Vi har publicerat ett fåtal artiklar under rättegången. Det går varken att beskriva bevakningen som sensationalistisk eller kvällstidningsaktig.

Hanna Navier
hanna.navier@second-opinion.se

Vad tycker du om Svd:s bevakning? Har morgontidningarna blivit mer sensationalistiska? Skapa gärna en profil och skriv här.