För ett par veckor sedan skrev jag en second opinion om en artikel i Svenska Dagbladet, där man i rubriken hävdade att influensamedicinen Tamiflu är värdelös. En grov förenkling som Maria Brytting, chefsmikrobiolog på Smittskyddsinstitutet, menade riskerade att skrämma upp folk i onödan.

Svenska Dagbladets reporter Inger Atterstam blir upprörd när jag frågar vad hon tycker om rubriken. Hon mailar senare till redaktionen:

"Detta Ert initiativ med denna granskande blogg verkar ju jättebra tycker jag. Men jag blev aningen förskräckt när den som intervjuade mig sa något om "att rubriker sätter väl inte ni " eller något sånt. (…)Vet ni inte hur det fungerar på dagstidningar, hur arbetet går till, vad olika kategorier journalister gör? Att en reporter aldrig någonsin sätter rubriker, att rubrikerna sätts på kvällen när tidningen redigeras?"

Jag vet om att det ofta är redigeraren som bestämmer rubriken, men är det verkligen så att en reporter aldrig någonsin sätter rubriker? Vi frågar Anders Q Björkman, tillförordnad inrikeschef på Svenska Dagbladet:

– Ibland sätter reportern ett rubrikförslag som redigeraren också väljer, men det är sällan. Det händer också att en reporter protesterar mot att redigeraren har satt fel rubrik, men då måste reportern engagera sig.

Reportern sätter rubriken
Hur ser det då ut på andra tidningar? Kanske finns det till och med tidningar där reportern förväntas vara och uppmuntras att vara delaktig i rubriksättningen? Petter Lobråten är reporter och nyhetschef på Ålandstidningen. Han uppskattar att tidningens reportrar sätter rubriken i drygt hälften av fallen.

–Reportern lämnar alltid ett rubrikförslag. Sedan händer det att rubriken justeras av nyhetschefen eller redigeraren om den inte är klatschig nog, för lång eller för kort. Men det är reportern som har bäst koll på innehållet. Det är inte alltid redigeraren hinner läsa artikeln tillräckligt noggrant för att kunna sätta en bättre rubrik.

”Obehagligt att skylla ifrån sig”
Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén tycker att det är obehagligt att reportrar skyller ifrån sig när en rubrik är missvisande.

–Om man arbetar i ett redaktionellt sammanhang kan man inte skylla ifrån sig. Om en rubrik är inkorrekt får man diskutera det internt på redaktionen.

Om missnöjda läsare hör av sig tycker Agneta Lindblom Hulthén att tidningen bör uppmana honom eller henne att ta upp problemet med den ansvarige utgivaren, då denne är ytterst ansvarig för att det som står i tidningen är korrekt. Hon poängterar att man inte kan skylla på redigerarna.

–Jag har själv jobbat som redigerare och vet att många trollar med knäna. Som reporter tycker jag att det kan vara finnas en trygghet i att någon annan sätter rubriken. Det innebär att det finns ytterligare ett par ögon som tittar på texten. Men det förutsätter att man pratar med varandra.

Agneta Lindblom Hulthén är kritisk till att man har återinvesterat så lite i journalistiken, trots att det under 2000-talet har gått bättre än någonsin för de svenska medierna.

–Utrymmet för att diskutera på redaktionerna har minskat radikalt, vilket är bekymmersamt. Den tid som fanns för reflektion och eftertanke för fem år sedan finns inte i samma utsträckning idag.

Gnälla på rubriker
Inger Atterstam fortsätter i sitt mail till Second Opinions redaktion:

"Att gnälla på rubriker är väl ändå inte sådär sofistikerat så det stör. Det måste ju finna väsentligare saker att ta upp. Du/Ni är välkomna att till exempel göra studiebesök hos oss på Svenskan och följa hur en tidning kommer till under dygnet."

Är det petigt att korrigera missvisande rubriker? Inger Atterstam verkar inte vara ensam om att tycka det. I en tidigare second opinion försvarar TT:s nyhetschef Magnus Persson en missvisande rubrik om sjukfusk med att man förstår hur rubriken ska tolkas, bara man läser ingressen.

Petter Lobråten, Anders Q Björkman och Agneta Lindblom Hulthén tycker dock alla att rubriken är otroligt viktig för en artikel.

–En missvisande rubrik förvirrar läsaren. Det kan skada tidningen ekonomiskt, om läsaren känner sig lurad och inte längre vill köpa tidningen, men framförallt skadar det tidningens trovärdighet. Många kanske inte läser längre än till rubriken och ingressen, så rubriken har förstås stor betydelse för textens innebörd, säger Agneta Lindblom Hulthén, journalistförbundets ordförande.

Second Opinion har tackat ja till att komma på studiebesök på Svenska Dagbladet och väntar på besked från tidningens informatör.

Freja Salö
freja.saloe@second-opinion.se

Redaktionens notering: Till vår stora besvikelse blev studiebesöket på Svenska Dagbladet aldrig av. Anledningen är för oss oklar.