Omkring påståendet "Kunskapsskillnader gör cancer till en klassfråga" (DN debatt 23/3 2009) sammanfattar forskningsnämndens ordförande Bengt Westermark samt Cancerfondens generalsekreterare Ursula Tengelin att ”Övervikt och fetma är en orsak till våra vanligaste cancerformer slås klart fast i stora studier.

Men en ny Sifoundersökning visar att andelen svenskar som förnekar sambandet är dubbelt så stor bland låginkomsttagare som bland höginkomsttagare." ". . .de värst utsatta, lågutbildade och låginkomsttagare, är den grupp som säger sig mest benägen att ändra matvanor om den onyttiga maten blir dyrare.”

Enligt ovan skulle det vara tillräckligt - för att finna lösningen på klassproblemet vid cancersjukdomar, åtminstone dess benägenhet – att åstadkomma en förbättring av den relevanta informationen bland de mindre privilegierade i samhället.

Visserligen är canceruppkomsten starkt epidemiologiskt associerad även med en rad andra riskfaktorer som i sin tur motsvarar ett beteende mer typiskt för de fattiga i samhället. Enligt nyaste epidemiologiska rön är ätvanor (Vossenaar et al, 2009) [1] bara en av sådana. Ytterligare finns det exempelvis rökning (Menvielle et al, 2009) [2], alkoholvanor (Sumathi et al, 2009) [3] och andra beteenderelaterade riskfaktorer.

Tyvärr är klasstillhörighetsfaktorn i det svenska samhället - i samband med behandling/överlevnads prognos vid cancersjukdomar - mer omfattande än ovan.
I en studie omfattande av drygt 3,2 miljoner danskar, överlevde klart färre lågavlönade kvinnor cancer (hälften av de av de högavlönade kvinnorna) de första fem åren efter diagnosen. Forskaren Susanne Oksbjerg Dalton uppgav till Svenska Dagbladet att ”siffrorna borde vara en väckarklocka för alla välfärdsstater” (SvD 9/9 2008).

Redan 2005 tillkännagavs i Sverige de samband som existerar mellan boendeområdet och när cancerbehandlingen skall ske, väntetiderna, och så vidare. Likaså gällande behandlingskvaliteten i form av exempelvis tillgänglighet av dyrare läkemedel. Och kanske den mest märkbara klasskillnaden i den bemärkelsen står att finnas i möjligheterna att söka vård i utomlands (Sveriges radio, 1/11 2005).

Förutom att det finns regionala skillnader i Sverige gentemot kvalitet i cancerbehandling finns det också stora skillnader mellan europeiska länder. Spanien, Schweiz och Österrike är de länder ”som introducerat de nya medicinerna snabbast”, och vid den andra stängningsdelen i skalan Storbritannien, Tjeckien, Norge, Ungern och Polen. Docent Nils Wilking, Karolinska institutet uppgav för några månader sedan i Dagens Medicin att ”Sverige ligger enligt i det "västeuropeiska mittfältet" i jämförelsen, såväl vad gäller snabbhet som i vilken grad läkemedlen används.”(DM 15/9 2008).

Huruvida dessa nya – och dyra – läkemedel är avgörande överlägsna är en fråga för forskarna i det respektive fältet.

Således, det handlar inte bara om socioekonomiska skillnader utifrån svenskarnas socialklasstillhörighet utan om socioekonomiska skillnader – eller/och effektivitet - mellan vården i olika länder.

Marcello Ferrada-Noli, 23/3 2009

REFERENSER:
[1] Vossenaar M, Mayorga E, Soto-Méndez MJ, Medina-Monchez SB, et al. The positive deviance approach can be used to create culturally appropriate eating guides compatible with reduced cancer risk. J Nutr. 2009 Apr;139(4):755-62. Epub 2009 Feb 18.

[2] Menvielle G, Boshuizen H, Kunst AE, Dalton SO, WT AL. The role of smoking and diet in explaining educational inequalities in lung cancer incidence. J Natl Cancer Inst. 2009 Mar 4;101(5):321-30. Epub 2009 Feb 24.

[3] Sumathi B, Ramalingam S, Navaneethan U, Jayanthi V. Risk factors for gastric cancer in South India. Singapore Med J. 2009 Feb;50(2):147-51.