Ny logga
Försvarsmakten planerade 2005 att byta till en ny, modern grafisk symbol, men protesterna blev så våldsamma att projektet senare fick skrinläggas. I november hävdade en tidning att statsheraldikern hade stoppat den nya symbolen. Den nyheten var, när den publicerades, felaktig.

Men stormen som revs upp ledde till att rubriken så småningom BLEV korrekt. Jag medger att Försvarsmakten hade hanterat förändringen av heraldiskt vapen bristfälligt, men det var inte så uselt som det beskrevs på nyhetsplats.

Nakenskjutning
Svenska värnpliktiga filmade sig själva när de sköt med granatgevär nakna. Det var ytterst omdömeslöst, och videon som visades i Svt i maj 2006 skadade förtroendet för Försvarsmakten. Uppdrag Granskning ville få nakenskjutningen att framstå som ett avslöjande, men när Försvarsmakten kontaktades av en reporter arbetade myndigheten redan sedan veckor med en grundlig utredning om den pinsamma skjutövningen.

Stigsson
Tony Stigsson-fallets utdragna juridiska färder var plågsam för både hans familj och Försvarsmakten, men Kalla Faktas mer än antydningar om att Stigsson skulle ”skyddas” av ÖB och Försvarsmakten var påfallande illa underbyggda.

Hotet som inte fanns
I februari 2007 rasade hela etablissemanget mot Försvarsmakten, som sades ha spritt ut en analys som talade om ett nytt ”ryskt hot”. Det första påståendet fanns i DN, som citerades av TT, som publicerades i 50 medier, som citerades på ledarplats, som togs upp i riksdagen, som blev insändardebatt osv osv. Trist bara att allt byggde på en journalistisk feltolkning (om jag ska vara snäll).

Försvarsmakten ansåg nämligen inte alls att det fanns något ryskt hot, och begreppet hot användes heller överhuvudtaget inte. I stället talades om ett förbättrat ryskt självförtroende och tecken på starkare auktoritära tendenser. Men eftersom medierna skrev att ÖB såg ett hot från Ryssland så utgick hela debatten från en syn på den stora grannen som Försvarsmakten inte hade. Exakt hur orden föll hade vi publicerat på webbplatsen mil.se den 31 januari men det läste inte journalisterna.

Tortyren i Kongo
Svenska specialförband deltog sommaren 2003 i en EU-operation i Kongo som dels räddade hundratals, kanske tusentals, civila liv, dels förstärkte EU som en kraftfull aktör långt bort från den egna kontinenten. Uppdrag Granskning fokuserade på en händelse där en fängslad kongoles hade behandlats i strid med FN:s tortyrkonvention. En svensk överste blev av sina underordnade ombedd att protestera och stoppa behandlingen av fången. Det gjorde han också, men han underlät att rapportera hem i sitt ”nationella” rör. Det var olämpligt, men innebar knappast att han översett med tortyren, än mindre att han bevittnat den.

I det här fallet har Försvarsmakten förlorat på att delar av verksamheten är strängt hemlig. De berörda förbanden är hemliga. Deras personal och materiel är hemlig. Och utredningen om vad som skett i Kongo var till en början hemlig. Det som är flagrant när Försvarsmaktens bild av händelsen jämförs med vissa mediers är att det finns en bild som är tvärsäker och som inte medger oklarheter och motsägelser (Svt:s Uppdrag Granskning m fl).

Den andra bilden innebär att det inte går att entydigt slå fast exakt vad som hände, eftersom flera personer som var på plats ger motstridiga bilder (Försvarsmaktens utredning).

Värdegrundsprojektet
Till sist om värdegrundsprojektet och Bikupan. Det var från Försvarsmaktens sida för lite aktiv kommunikation, särskilt externt, om värdegrundsprojektet. Det gjorde arbetet sårbart för attacker, förlöjligande och fokus på totalkostnaden (cirka 100 MKr). De flesta medier förteg projektets huvudsakliga syfte (att faktiskt möjliggöra den enorma kursändringen i myndigheten genom en ambitiös och långsiktig kompetensutvecklingssatsning där alla anställda hade en roll) och fick i stället arbetet att låta som en trivselenkät.

Tyvärr hade Försvarsmakten inte följt upphandlingsreglerna när projektet startades.
Och en smaskig restaurangnota (ett glas champagne vardera till tre personer) blev lök på laxen i höstas.

Eftersom jag själv hade varit en av gästerna fick jag träna hårt på öppenhet i praktiken, när kvitton plåtades av och min relation till forskningsledaren och hennes make ifrågasattes. För några veckor sedan kom slutackordet : Bikupan och Försvarsmakten har kommit överens om vad det kostar att värdigt och ansvarsfullt avsluta samarbetet. Det finns mycket att lära av detta. SD