En 17-årig pojke i Winnenden, Tyskland, går en morgon in på sin gamla högstadieskola med ett vapen och börjar skjuta. 16 personer dödas i dådet och medierapporteringen är massiv.

Eva Landahl är ansvarig utgivare för Aktuellt. De valde att inte namnge 17-åringen, någonting Eva Landahl är nöjd över.

”Vi för alltid samma resonemang kring den här typen av händelser. Vad tillför det om man publicerar namn och bild? Kan vi berätta historien utan att namnge pojken? Det går inte att säga att ’vi gjorde på det sättet förra gången’ – det finns alltid olika omständigheter kring olika fall.”

”Vi vet att det har funnits ett önskemål från en del av de här pojkarna att de ska få mediepublicering, och det vill vi ju inte bidra till. Det är alltid en balansgång mellan hur mycket man ska publicera och den här gången tycker jag att vi lade oss på en rimlig nivå.”

Namngav efter Kauhajoki

Skolskjutningen ägde rum drygt ett halvår efter skolskjutningarna i Kauhajoki, Finland. Den gången valde Aktuellt att både namnge och visa bild på den 22-åring som dödade nio elever och en lärare innan han tog sitt eget liv. Vid det tillfället var Anders Sundkvist ansvarig utgivare.

”Främsta skälet till att vi namngav den gången var att den finska inrikesministern på en presskonferens öppet namngav pojken och gjorde en politisk fråga av det som hänt.”

I Aktuellts inslag om skolskjutningen visas 22-åringens egna bilder från en skjutbana två eller tre gånger. Man visar även bilderna där han riktar pistolen mot kameran och säger ’you will die next.’ Anders Sundkvist medger att bilderna användes lite för mycket.

”Om man backar bandet tycker jag att vi kanske använde oss av de bilderna han själv hade lagt upp på nätet någon gång för mycket. Vi ville använda bilderna för att visa på fenomenet att lägga upp hot på internet innan en skolskjutning. Samtidigt vill man inte heller bli en del i ett spel där medierna upprepar deras bilder.”

Han tror att den stora förklaringen till varför inte liknande bilder har använts efter skolskjutningen i Winnenden är att det helt enkelt inte fanns något material på nätet denna gång.

Namn och bild i Svenska Dagbladet

Svenska Dagbladet är en av de tidningar som valt att publicera pojkens namn och bild. Carina Stensson är tf utrikeschef på tidningen. Hon ser ingenting problematiskt med namnpubliceringen.

”Det var redan en allmänt spridd uppgift. Polisen i Tyskland gick ut med namn och bild på presskonferensen. Eftersom det var en helt och hållet öppen uppgift från polisen i Tyskland och publicerades i alla andra medier så var uppgiften redan ute för hans närstående.”

Svenska Dagbladet skriver om att pojken sökt hjälp för depression men inte följt upp behandlingen.

"I stället ägnar han oändliga timmar åt dataspel, bland annat det våldsamma counterstrike. Han styrketränar, spelar pingis och tittar på porrfilmer med inslag av våld. På väggen i rummet hänger ett 30-tal så kallade soft air-vapen som laddas med gummiprojektiler."

”När sådana här saker händer vill man få reda på så mycket som möjligt om den som gjort det. De uppgifter som kommer fram publicerar vi självklart eftersom det finns ett stort intresse att se vad han är för slags person och leta fram en förklaring till det som hänt. Men ibland kan en uppgift få för stor vikt, om det saknas övriga uppgifter”, säger Carina Stensson.

Ett exempel är uttalandet om huruvida 17-åringen hade flickvän eller inte, som fått flera bloggare att reagera. ”Är man onormal om man inte har någon flickvän?”, skriver en av dem.

”För skolkamraten Robin Diener, 15, var Tim som vilken annan kille som helst. – Det enda som var litet märkligt var att han inte hade någon flickvän. Alltså ingen casanova precis, säger Robin Diener till SvD:s utsände”.

”Det här är ett uttalande av en intervjuperson. Senare insåg vi att uppgiften blev märklig i sammanhanget, eftersom den fick så stort genomslag när man inte visste någonting annat. Vi hade det lite tidspressat. Men den uppgiften är borta från senare upplagor.”

Uppgiften ligger dock kvar på webben.

”Fel väg att gå för medierna”

Carina Stensson på Svenska Dagbladet tror inte att medierna kan inspirera någon att själv begå likande brott.

”I så fall är det av större betydelse att man spelar en viss typ av dataspel, eller blir mobbad. Att försöka styra över vilken information som publiceras är elitistiskt. Det är som att vi skulle sätta oss över läsarna och säga 'ni ska inte få reda på det vi vet, vi vet bättre.' Det är fel väg att gå för medierna.”

Hon tycker inte att medierna har något ansvar att undvika att förövarna idealiseras.

”De är ju redan döda, och en död person kan ju inte veta vad som skrivs och sägs. Jag tror att det är en större risk om medierna försöker tysta ned det som hänt. Då blir det mytomspunnet och mystifierat. Uppgifterna kommer ändå att komma fram på andra håll.”

Freja Salö
freja.saloe@second-opinion.se