Eladio Aponte Aponte, chefsdomare från Venezuelas högsta domstol med ansvar för brottmål, gav häromdagen en intervju i Miami som fått regimen i det sydamerikanska landet att visa klara symptom på panik. Det för världspolitiken mest relevanta gäller händelserna den 11 april 2002, då en miljonhövdad folkskara tågade mot presidentpalatset och möttes av krypskyttar, vilket ledde till presidentens avgång. Händelsen har ända sedan den dagen beskrivits som en “statskupp” av alla utom USA. Nu säger den högsta domare som hanterade fallet i Venezuela, att de poliser som dömdes för det helt klart är politiska fångar.

Tills nyligen var Eladio Aponte en högt aktad domare i landets HD. Men så vände sig lyckan för honom: han blev anklagad för att ha utfärdat ett ID-kort till en anklagad knarksmugglare (Walid Makled), och avsatt. Då flydde han landet och gav en intervju i Costa Rica till Miami-baserade SoiTV, en kanal ägd av en landsman till Aponte, som själv hade suttit 3 år i häktet utan rättegång. När domaren Maria Afiuni släppte denne efter internationella påtryckningar, kastades hon i sin tur i fängelse på 30 år, på direkt order av Chávez framförd i en TV-sändning.

Aponte Aponte visste naturligtvis mycket väl hur rättssystemet i Venezuela fungerar, eftersom han själv hade varit den som hanterat de allra grövsta rättsövergreppen. Han insåg att hans bästa chans var att fly landet, berätta allt, och ta sitt straff i ett land där rättvisan faktiskt fungerar. Han överlämnade sig till USAs “knarkpolis”, DEA, efter att han gett denna intervju. Då var utsända mördare från Hugo Chávez regim redan honom tätt i hälarna.

Aponte avslöjade också i intervjun att kokainsmuggling bedrivs av staten själv, med yttersta kontroll av själve presidenten. En president som nu praktiskt taget ligger på dödsbädden, vilket öppnar för en maktkamp. Regimens män har skapat miliser beväpnade med Kalashnikov, och antikupp-kommandon, i fruktan för en statskupp eller ett civilt uppror.

Den demokratiska oppositionen fruktar däremot att den militära knarksmugglingsfalangen av regimen själva planerar iscensätta en statskupp, för att få skäl att ställa in presidentvalet den 7 oktober. Regimens andra falang utgörs av civila ideologer med stark kommunistisk övertygelse; dessa har stöd av Kuba, inklusive tusentals kubanska militärer som getts officerspositioner i Venezuelas försvarsapparat. Läget är därför mycket labilt, med både politiska och kriminella konflikter som sammanstrålar.

Bakgrunden till Apontes avsättande verkar vara att knarkkungen Walid Makled, som Colombia utlämnade till Venezuela framför näsan på USA, sitter inne med för mycket information. Aponte, vilken gjorde tjänster åt Makled, har nu kommit att misstänka att han utsetts till syndabock. Mycket riktigt besökte riksåklagaren Makled i finkan efter Apontes intervju, varefter Makled anklagade Aponte för att vara en “drug kingpin”. De anklagelser som Aponte framförde har inte föranlett någon åtgärd i Venezuela, annat än att alla, upp till utrikesminister och president, har startat en förtalskampanj mot honom.

General Carlos Peñaloza skrev den 30 april om ett nyligt mord på en annan general, Wilmer Moreno. Artikeln är en genomgång av hela historien om de två största knarkkartellerna i Venezuela: Walid Makleds, och den militära. Som arméchef i Venezuela var general Peñaloza var för övrigt den förste att förstå att Chávez var en kuppmakare, redan 1989. Presidenten misstrodde honom dock och släppte Chávez fri, vilket denna återgäldade den 4 februari 1992 med att försöka döda presidenten i en misslyckad men blodig militärkupp.

I november 2005 polisanmälde Makled militärerna för att undanröja konkurrensen. Överste Maggino blev arresterad, kopplad till ett beslag på över 2 ton kokain inne på den militärbas han tills nyligen varit befälhavare över. Enligt vad Aponte sa i intervjun blev han uppringd av president Chávez själv, vilken vädjade för Maggino, “en hygglig kille”. Han blev också fri och sändes som militärattaché till Brasilien.

Detta stoppade tillfälligt den militära kartellen, vilken samarbetade med terroristgerillan FARC i Colombia. Enligt Peñaloza arrangerades dock snart ett möte med FARC, ELN (en annan gerilla), Hugo Chávez, och ledare för underättelsetjänsten, säkerhetspolisen, och militären. Mötet hölls i en bunker i Venezuelas centrala militärbas, Fästning Tiuna, där både Chávez och FARC-ledarna bodde, för övrigt. Där diskuterades dels politiskt stöd för dessa grupper, dels hur man skulle återuppta knarksmugglingen. Knark från Colombia transperterades snart igen av militären till Puerto Cabello, för vidare leverans till Europa. Den nyuppståndna militära kartellen slog tillbaka mot Makled, som flydde landet. Han blev sedemera häktad i Colombia och utlämnad till Venezuela.

Aponte, som avsattes den 20 mars och flydde till Costa Rica direkt från jobbet, var alltså i Makleds kartell. General Moreno var i den militära kartellen, så mordet på honom kan misstänkas vara nästa steg i denna uppgörelse mellan karteller. Det betyder att förutom den politiska konflikten i Venezuela pågår det nu ett krig mellan två knarkkarteller, där själve presidenten är chef för den ena.

Avslöjandena av Aponte måste nog också ses som ett sätt att misskreditera Chávez med hjälp av komprometterande uppgifter. Under 3 månader före sitt avhopp lär han ha sänt hemliga papper ut ur landet. För några dagar sedan hoppade för övrigt ännu en domare i landets högsta domstol av, denna gång en grundlagsdomare.

Samma dag gick Chávez ut på TV och deklarerade sin avsikt att lämna IAHRC, den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Det är ett tydligt tecken på att de är rädda för avslöjandena om övergrepp mot mänskliga rättigheter. Det finns en anmälan hos den internationella brottsdomstolen (ICC) mot Hugo Chávez, inlämnat av Venezuelas fd FN-ambassadör Diego Arria. Och ICC samarbetar med IAHCR.

Dramatiken tätnar inför presidentvalen den 7 oktober. Om presidenten dör innan, är det stor risk för en kupp av en fraktion av regimen mot en annan. Den kan mycket väl kamoufleras för att se ut som en kupp av oppositionen, följd av en “anti-kupp”, i syfte att kunna mörda konkurrenter om makten inom "revolutionen", och samtidigt kasta skulden på "högern" och USA. Om det planeras en falsk kupp så kommer säkerligen de inblandade militärerna till och med själva att tro att de agerar på uppdrag av någon sorts opposition, medan de i verkligheten bara manipuleras. Den politiska oppositionen har naturligtvis ingenting att vinna på att sabotera ett val som de av allt att döma kommer att vinna, förutsatt att regimen inte fuskar förstås.

Intervjun med Eladio Aponte finns online på video, och i utskrift på spanska. Huvuddelen av intervjun finns översatt till svenska här.

Ulf Erlingsson