Konstnären, Makode Linde, valde inledningsvis att inte kommentera verket eftersom han ville ge utrymme för människors egna tolkningar, men började uttala sig i valda delar när Afrosvenskarnas riksförbund gick ut och kallade tårtan för rasistisk.
– Jag kände ett behov av att uppmana folk att sätta sig in i mitt konstnärskap för att folk skulle få en mer rättvis ingång i diskussionen. Samtidigt finns det risk för att jag dödar konstverket om jag går in med för totalitära tolkningar av mitt eget verk under en pågående debatt. 

Han tycker att det är tråkigt att många valt att döma ut verket trots att de inte varit med på plats, utan bara bildat sig en uppfattning utifrån lösryckta bilder på en leende kulturminister eller det korta videoklipp som också cirkulerat på nätet. 
– Det är svårt att sitta och tycka saker om verket utifrån en sekundbild tagen under ett två timmar långt performance. Det är en väldigt stark bild som man kan tolka hur man vill, men den speglar inte vad folket på plats egentligen hade för tankar.

Stort intresse för intervjuer
Makode Linde upplever att människorna på plats absolut blev illa berörda och poängterar att folk inte automatiskt behöver vara för könsstympning och rasism bara för att de vill ha en bit tårta.
– Det var mycket känslor och motvilliga känslor som varvades med varandra. Performancekonst är något väldigt intimt som utspelar sig mellan mottagare och utförare och det går inte att tala för hur alla upplevde verket.

Han anser att mediernas intresse för att höra hans röst varit stort och att han nått ut med sina tankar, trots enstaka felciteringar. En poäng han har varit noggrann med att förmedla i sin kontakt med journalister är att det är skillnad på att göra ett verk om rasism och att vara rasist. 
– Jag känner att jag har fått säga det 300 gånger ungefär. Jag tror att folk kan förstå det på samma sätt som folk förstår att skådespelarna i en film om andra världskriget inte är nazister på riktigt.

Hoppas på konstruktiv debatt
Makode Linde hoppas att konstverket kommer att leda till en konstruktiv debatt om rasism i slutändan, men anser att samtalsnivån just nu inte är närmelsevis lika hög som tonläget i debatten. 
– Det är tusentals människor som diskuterar det här nu och det är inte bara en typ av debatt som pågår. De som valt att sätta sig in i verket och känner att de förstår det har haft möjlighet att göra en tolkning och sedan finns det många intressanta uppfattningar som inte nödvändigtvis överensstämmer med min tolkning, men jag tror att verk som bara har en tolkning blir ointressanta. 

De senaste dagarna upplever han att debatten har ändrat skepnad, från de spontana reaktioner som utlöstes när bilden på kulturministern spreds, till att medierna börjat göra research och sätta hans verk i ett större sammanhang. Den bästa texten Makode Linde har läst om verket hittills är publicerad på hyperallergic.com. I den upplever han både att intervjuaren lyssnat till vad han hade att säga och analyserat verket i relation till hans övriga konstnärskap, men han har också sett flera exempel på mindre bra journalistik.
– I början hämtade många utländska medier sin research från svenska högernätmedier. På något ställe framställdes kulturministern som ett kulturmarxistiskt kommunisttroll och det är inte riktigt den bilden vi har av henne i Sverige kanske.

En del kritiker menar att du förstärker eller återupplivar nidbilden av svarta människor genom att göra en karikatyrisk tårta. Hur ser du på det? 
– Bara för att man inte får de här bilderna upptryckta i ansiktet längre betyder det inte att de inte finns. Genom att använda sig av överdrifter och förstärka karikatyrer kan man föra upp dessa till ytan och diskutera dem. Om all rasism hängde på att den här nidbilden försvann skulle det vara enkelt att motverka rasism, men dold rasism är svårare att ta upp. Det är lätt att peka finger åt nynazister och sverigedemokrater, men desto svårare att sätta fingret på vardagsrasism.

Personligen hoppas han att både afrosvenskar och kvinnor som blivit utsatta för könsstympning ska se att verket talar i deras sak. Därför tycker han att det är tråkigt att Afrosvenskarnas riksförbund, som inte var närvarande under installationen, varit så kritiska mot tårtan.
– Jag hade hellre önskat att de skulle stötta mig, eftersom jag i grunden och botten tror att vi arbetar mot samma mål. Det hade varit bättre att motverka riktig rasism stället för att slösa krut och jaga väderkvarnar som jag upplever att de gör nu. 

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se

Relaterad läsning:
Aktivistkonst inget nytt - Av Redaktionen