”Genom att bara skriva lösryckta detaljer om intressen och familjeförhållanden kan vissa läsare identifiera sig med personen – ’jag känner igen det här, det kanske är vägen för mig också’. Man måste istället få läsarna att reflektera.”

Efter skolskjutningarna i Kauhajoki fick Sven Å Christianson uttala sig både i press och tv om hur användandet av mördarens egna bilder, poserande med skjutvapnet riktat mot kameran, var problematiskt.

”Mediernas publicering är den ultimata bekräftelsen för de här personerna. Efter skolskjutningen i Kauhajoki hade både Expressen och Aftonbladet samma typ av bild på förstasidan, där han riktar en pistol mot kameran. Den bilden signalerar att han har makt och är kung på banan. Det kan spä på idén om att bli en som går till historien.”

Han ser inga problem med att tidningarna skriver om att pojken i Winnenden sökt hjälp för depression.

”Många av de här personerna försöker söka hjälp. Signalerna är tydliga. Skola, kamrater och anhöriga måste våga se och konfrontera det. Kanske fattas det djupare analys om att pojkarna sökte och hade kunnat uppmärksammas om man hade skapat närmare kontakt genom psykiatrisk vård.”

Sven Å Christianson poängterar att skolskjutningar inte kommer utav medierapporteringen, men i funderingar för och emot hos gärningsmannen så förstärker media idén. Förövarna och medierna är i symbios med varandra.

”Jag förstår att man rapporterar kring de här händelserna men det kan göras på olika sätt. Det är klart att de här personerna inte begår brotten bara för att de får uppmärksamhet i medierna, men en sida hos de här personerna är upplevelsen av att inte vara accepterad - ett utanförskap, de saknar bekräftelse både från hemmet och kamratkretsen. De fantiserar om att få visa att de är någon att räkna med.”

Freja Salö
freja.saloe@second-opinion.se