Karin Pettersson tycker att hennes största bedrift sedan hon tillträdde som politisk chefredaktör på Aftonbladet hösten 2010 är att läsningen på ledarsidorna har ökat. Just nu har ledarsidorna på nätet 120 000 besökare i veckan. Karin Pettersson tror att det delvis beror på att de har fått en bättre placering på sajten och större räckvidd via sociala medier, men även små förändringar i innehållet.
– Jag har varit mån om att vi ska ligga nära nyhetsflödet och ha en bra känsla för vad folk är intresserade av att läsa om, inte bara det vi själva brinner för. Sedan har jag jobbat mycket med externa skribenter och gästkrönikörer, som kan ha gjort att nya läsare har hittat till oss.

Den största utmaningen med jobbet är att skriva så att det blir intressant både för läsarna och opinionsbildarna, säger hon. De viktigaste egenskaperna hos en ledarskribent är i sin tur att skriva bra, vara orädd för att tycka, nyfiken och att snabbt kunna ta in ny information.
– Man kan inte snöa in på ett litet antal ämnen, utan måste kunna ge en kommentar på och se politiken i allt från schlagerfestivalen till nordkoreanska raketmisslyckanden.

Luckor i utrikeskollen
Ambitionen är att alla på ledarredaktionen ska delta på externa evenemang minst en gång i veckan, berättar Karin Pettersson. Övrig inspiration till uppslag får hon genom att bolla med redaktionen, läsa mycket, prata med folk på gatan och det dagliga nyhetsflödet. Hon tycker att ledarredaktionen har en bra ämnes- och ålderspridning, men upplever fortfarande några luckor i den redaktionella sammansättningen.
– Vi behöver bli ännu bättre att fånga upp frågor som berör. Jag tror att sociala orättvisor och skolan kommer att bli stora under åren framöver, det ska vi skriva mer om. När det gäller utrikespolitik är vi rätt bra på USA och Europa, men andra delar av världen som Sydamerika och Asien är vi sämre på och det försöker vi att tänka på nu. Jag har även försökt tänka på att vi ska komplettera varandra, vid de rekryteringar som jag har gjort. 

Mediekritik förekommer oftare på bloggen och via redaktionsmedlemmarnas samtal på twitter än i ledartexterna, som Karin Pettersson menar ska vara mer principiella och driva en linje i lite större samhällsfrågor. Kritik mot den egna tidningen skulle definitivt kunna förekomma, men har inte inträffat sedan Karin Pettersson tillträdde. Hon tycker att det är svårt att bedöma hur mycket av hennes texter som är kommenterande respektive agendasättande.
– Ibland kommenterar man ett skeende, men sätter ändå en egen bild av vad som egentligen hänt eller vad en person har uttryckt. Jag kan tycka att vi varit delvis agendasättande när det gäller regeringens handfallenhet, en del av analyserna kring socialdemokratin och kriget i Libyen. De texter som mina kollegor skrev efter  händelserna på Utöya var också väldigt viktiga för hur terrordådet kom att förstås i den svenska debatten, just att det var ett politiskt dåd, inte bara en ensam galning.

Stor gensvar vid kritik mot kungen
Karin Pettersson tycker att det är viktigt att erkänna att hon har makt och inflytande som opinionsbildare, men poängterar att hennes ledartexter måste väcka känslor som ilska eller indignation för att de ska slå igenom och sätta agendan. Själv ägnar hon ungefär en halvtimme om dagen åt att svara på läsarreaktioner och att vara aktiv i kommentarsfälten.
– Jämställdhetsfrågor, integrationspolitik, sociala frågor, barnfattigdom, utanförskap, klyftor och orättvisor väcker både stor vrede och glädje hos våra läsare. Folk blir även förbannade när vi kritiserar kungen eller Anders Borg.

Hon ångrar sällan sina formuleringar, eftersom hon menar att de redaktionella samtalen skapar en linje och en trygghet i texterna. Hon tycker personligen att det är tråkigt att det är så stor övervikt på högerinriktade ledarsidor i svenska tidningar, men strävar efter att deras vänsterperspektiv ska ta så stort plats i det offentliga samtalet som möjligt.
– Det hade varit bra om de personer som har makt över agendan och tar störst plats i samhällsdebatten hade haft möjlighet att läsa fler ledarsidor. Jag tror att det påverkar mycket och sätter spår i det offentliga samtalet. 

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se