Medieakademin presenterade igår Förtroendebarometern 2012. Resultaten visar på ett högt förtroende för Public Service medan journalister hamnar längst ner på listan när svenska folket rankar sitt förtroende för olika yrkesgrupper. Second Opinion har frågat Pressombudsmannen Ola Sigvardsson, journalisten Lotta Gröning och Lars Nord, professor i medie- och kommunikationsvetenskap om deras tankar kring det låga förtroendet och vad man kan göra för att förbättra det.

Hur ser du på Förtroendebarometerns resultat gällande det låga förtroende för journalister som yrkesgrupp? 

Ola Sigvardsson: Det låga förtroendet gäller inte all journalistik och alla journalister. SVT och SR ligger i toppen av förtroendeligan i undersökningen, medan till exempel Aftonbladet ligger i botten. Det kan nog ge åtminstone en förklaring till det låga förtroendet för journalister som yrkeskår.
Jag tror att det tonfall och den presentationsmetodik som används till exempel av kvällstidningar och kändistidningar kan uppfattas som överdriven. Att budskap på löpsedlar och förstasidor inte riktigt visar sig ha täckning i tidningen kan göra att läsare kan känner sig lurade. Det bidrar säkert inte till ett ökat förtroende.

En annan förklaring kan vara att journalister, åtminstone i nyhetsmedier, ofta är bärare av dåliga nyheter. Det kan kanske finnas ett behov av att värja sig mot detta genom att inta en skeptisk hållning till budbäraren.

Lotta Gröning: Medias låga förtroende har sin förklaring i brister i både verklighetsanalys och grävande journalistik. Mediebolagen pressas av tuff ekonomi och allt färre personal som ska göra fler och snabbare jobb. Fördjupningsjournalistiken hamnar på undantag, liksom egna initiativ när det gäller bevakningen. Det är väldigt lite nytänkande inom journalistiken. Vi kör som vi alltid har gjort, vi går troget på presskonferenser, kommer när politikerna kallar och den egna vinkligen resulterar lite då och då i ett drev. Vi är dessutom rädda om våra positioner, sociala medier skrämmer många. Sensations- och kändisjournalistiken tenderar att ta över.

Lars Nord: Föga överraskande. De flesta människor har synpunkter på mediernas rapportering och enskilda journalister. Jag tror att vissa uppmärksammade övertramp och upplevda mediedrev bidrar till resultatet. Det behöver inte vara osunt i en demokrati att allmänheten har viss skepsis mot journalister men förtroendet får förstås inte vara för lågt.

Är detta ett problem och i så fall hur ser du att förtroendet för journalister kan öka?

Ola Sigvardsson: Att öka förtroendet är viktigt. I konkurrensen med till exempel uppgiftsflödet på nätet är trovärdighet journalistens viktigaste konkurrensmedel. Ett sätt att öka det är att vara mycket öppen med att man som nyhetsmedium strävar efter att vara korrekt, till exempel genom rättelsespalter och generositet med genmälen.

Lotta Gröning: Givetvis är det ett problem, det måste till en förändring om pressen, det gamla mediaetablissemaget ska överleva. Media måste stärka sin trovärdighet i sin granskande roll. Vi har en viktig uppgift och ett ansvar i rollen som maktfaktor.

Lars Nord: Det kan vara ett problem, men samtidigt är förtroendet för vissa medier som institutioner väldigt högt. Sveriges Radio och Sveriges Television är enligt samma förtroendemätning de samhälleliga institutioner svenskarna har allra störst förtroende för, så bilden är splittrad och lite motsägelsefull. Förtroendeproblemen verkar väldigt kopplade till de kommersiella medierna, vilket indikerar att en mer seriös journalistik skulle öka förtroendet.

Rebecka Bjurgard 
rebecka.bjurgard@second-opinion.se