Utifrån boken ”Scandalous! The Mediated Construction of Political Scandals in Four Nordic Countries” diskuterade i lördags Ester Pollack, docent i journalistik och Sigurd Allern, professor i journalistik, sin forskning kring politiska skandaler och mediedrev i fyra nordiska länder där de undersökt 155 olika politiska skandaler från 1980 till 2010. Studien bygger på ett samarbete mellan Ester Pollack, Sigurd Allern, Anu Kantola och March Blach-Ørsten, forskare från de fyra nordiska länderna. Sigurd Allern beskriver mediedrev som en väldigt intensiv och personfokuserad rapportering, som pågår under en viss tid.
– Alla medier har oftast samma vinkel och samma typ av dramaturgi. Det finns även en viss spänning där framtiden är osäker, att man inte vet hur det ska sluta.

Ester Pollack beskriver politiska skandaler som ett slags drama med tre akter och ett efterspel. I första akten etableras tolkningsramen för skandalen, där det normbrott som lett till skandalen belyses kraftigt. I andra akten tas det in vittnen och aktörer som förstärker historien och ger liv till nya reaktioner och avslöjanden. Tidsrummet för skandalen ökar och saker en politiker gjort 10 år tidigare kan bli relevanta som bevis för normbrottet. I tredje akten börjar det krävas någon slags åtgärd, till exempel avgång eller bara en ursäkt. 
– Sedan kommer ett efterspel där man diskuterar konsekvenserna, gjorde medierna sin uppgift i att granska makten eller gick det överstyr? 

En ökning av politiska skandaler
Av de 155 politiska skandaler som undersökts av Ester Pollack och Sigurd Allern har två tredjedelar utspelat sig efter millenniumskiftet, vilket innebär en markant ökning sedan tidigare. Skandalerna är oftast av ekonomisk karaktär, i form av skattebrott eller liknande. De menar även att man kan se en uppåttrend för skandaler kring politikers privata beteende, bland annat sexskandaler eller alkoholrelaterade skandaler, där politikern granskas utifrån ett privat sammanhang och inte sin politiska roll. Knappt hälften av de undersökta fallen har resulterat i att politikern fått lämna sin post. 

Ester Pollack och Sigurd Allern har även sett en uppgång för politiska skandaler kring kvinnliga politiker, vilket kan bero på att antalet kvinnliga politiker har ökat. Däremot har de genom sin undersökning sett att andelen kvinnliga politiker som fått avgå efter en skandal varit lite mer än hälften, medan de manliga politikerna oftare sitter kvar på sina poster efter drevet. 

Ester Pollack beskriver samtidigt ett förändrat bildspråk och ett mer deprimerat bildspråk i samband med de politiska skandalerna. Efter skandalerna porträtteras politikerna oftare som om de är på väg bort, med ryggen vänd mot kameran, berättar hon.

Vems är ansvaret?
Ett av de största problemen med mediedrev är att det inte finns någon som tar övergripande ansvar för dreven, säger Ester Pollack
− Det blir ett etiskt tomrum där varje redaktion tar ansvar för det de själva publicerar. Men ett mediedrev handlar om att många samtidigt, på samma sätt, med samma perspektiv berättar samma historia. Det finns ingenstans den här diskussionen kan föras. 

Framför allt när det kommer till skandaler kring privatlivet ser Ester Pollack och Sigurd Allern att det blir en slags sensationalisering av det triviala. Ester Pollack menar dock att det är en svår fråga att diskutera då det beror på vems synvinkel man ser det från. 
– Det handlar inte om att något är för litet och inte har ett värde av att granskas eller kritiseras, det har det i stort sett alltid. Det handlar om proportioner. Varför fick det så gigantiska proportioner?

Journalisternas roll
De anser båda att det journalistiska arbetet är viktigt och att det behövs journalister som granskar makten. Ester Pollack efterfrågar dock mer djuplodande granskning och en mer restriktiv användning av anonyma källor i dagens journalistik. 
– När man ser över tid är det väldigt få av de stora skandalerna som bygger på ett journalistiskt grävarbete. Det handlar om läckor, andra aktörer eller att man snubblat över det.

Sigurd Allern tillägger att det är svårt att avgöra vad som är sant och falskt när det handlar om anonyma källor som uttalar sig om personliga iakttagelser och moraliska omdömen, eftersom man inte vet vem som har uttalat sig. 
− Den mest oaptitliga sidan av mediedrev är när en väldigt personlig negativ bild blir uppmålad av en anonym källa. Det blir helt omöjligt för både läsare och journalist att bedöma kvaliteten. Vem har sagt det, vilka intressen ligger i uttalandena?

Rebecka Bjurgard 
rebecka.bjurgard@second-opinion.se

Relaterad läsning: 
"Kvinnor måste tuffa till sig vid mediedrev"
Större utrymme för journalisternas egna tolkningar