Igår rapporterade medierna, däribland DN och TV4 Nyheterna, om att Facebook skulle göra oss olyckliga. Båda medierna går i författarens led och drar slutsatser baserade på undersökningens resultat till hela den svenska befolkningen. Detta trots att undersökningen har genomförts på ett sätt där detta inte är möjligt; genom att sprida en länk på Facebook. Nu handlar inte mitt inlägg i debatten om sakförhållandena i denna undersökning för tokiga och missförstådda undersökningsresultat duggar det tyvärr tätt av i våra medier. Jag vill istället försöka belysa tre huvudfrågor som just denna Facebook-undersökning ger prov på.

Först handlar det om, problemet med trovärdiga avsändare. I fallet med "Facebook-undersökningen" var det Göteborgs Universitet som fick stå som avsändare. Då jag igår bad om en metodbeskrivning över undersökningen fick jag svaret;
"Göteborgs Universitet lägger upp studien imorgon där du kan läsa metoddelen." av Leif Denti, medförfattare till rapporten och doktorand på Göteborgs Universitet. Jag menar att om inte metoden klart och tydligt kan redovisas öppet i samband med publicering bör ingen publicering ske oavsett vem som är avsändaren.

Det andra problemet handlar om bristande granskning av undersökningsresultat innan publicering. Jag försökte igår få svar från flertalet tidningar om hur granskningen går till, men ingen svarade. Journalisterna som står som avsändare lyser också med sin frånvaro med svar på min frågor. Det är uppenbart att det här finns stora brister och att medierna i somliga fall utnyttjas för att sprida någons budskap, förtäckta i undersökningsresultat.

Det tredje problemet är vem det är som för debatten runt undersökningsmetodik. Mitt eget skrå syns sällan eller aldrig i debatten. Igår, då "debatten" rasade som mest på twitter och facebooksidor, var det inte statistiker eller researchfolk som påpekade bristerna. Det var personer som i annat fall brukar betecknas som experter på "sociala medier".

Till ovanstående problem har jag följande förslag till lösning. Avsändaren måste vara mycket tydlig med vad och hur han eller hon har genomfört studien. Enklast vore om varje avsändare publicerade sin undersökningsmetodik på sina hemsidor. På samma sätt borde samtliga tidningar, radiostationer och tv-stationer ha tydliga och klara riktlinjer över vilka undersökningsresultat som skall publiceras. Själv tog jag 2006 initiativet till Svensk Statistikstandard som kanske skulle kunna inspirera i framtagandet av dessa dokument.

När det sedan handlar om vem som för debatten skulle jag önska att landets statistiker och research-folk var mer närvarande på de plattformar som finns, så som twitter, facebook eller bloggar. Det skulle den här debatten må bra av.

Wilhelm Landerholm