Hallå där, Samir Abu Eid. Hur reagerade du på nyheten att den amerikanska korrespondenten Marie Colvin och den franske fotografen Remi Ochlik dödats av granateld i Homs i onsdags? 
– Jag blev chockad. Och det blev inte bättre när det senare kom uppgifter om att det förmodligen var en riktad attack från den syriska armén mot det provisoriska mediecenter som fanns i Baba Amr. 

Har händelsen påverkat dig i ditt arbete på något sätt? 
– Återigen så påminns man om hur farligt det är att bevaka konflikter. Även om det var farligt i Egypten och Libyen, tror jag att Syrien är ännu värre och därför kommer jag vara extra försiktig i min fortsatta bevakning av landet.
 
Hur upplevde du situationen för journalister när du själv besökte Syrien?
– Jag och fotograf Anna Stålberg var där på ett officiellt journalistvisum. Vi var hårt kontrollerade av regimen och tvingades för det mesta vara i huvudstaden Damaskus. Där pågick livet i stort sett som vanligt och det var inte särskilt farligt för oss journalister som var på plats. Men för de journalister som smugglats in i landet och som befinner sig i den belägrade staden Homs är det förstås annorlunda. Där har den syriska arméns attacker mot framför allt stadsdelen Baba Amr pågått i snart en månad, och där är det livsfarligt att befinna sig.

Fanns det tillfällen då du var rädd?
– Nej, jag var aldrig rädd för jag var inte på några riktigt farliga platser. Men visst var det obehagligt när vi var i Damaskusförorterna Harasta och Douma och såg soldater överallt, och även stridsvagnar och prickskyttar mitt i bostadsområden.

Vilka säkerhetsåtgärder har du vidtagit för egen del under resan?
– Vi har alltid med oss skottsäker väst och hjälm när vi åker till krig och konflikter, men i Syrien behövde vi aldrig använda dem. Men vi tänker hela tiden på vår säkerhet, vi är nästan aldrig ensamma ute och försöker alltid att ha med oss människor vi litar på.

Hur upplever du kontakten med utrikesdesken på SVT?
– Jag får det stöd jag behöver. Jag har gått säkerhetsutbildning, jag har säkerhetsutrustning och har ständigt kontakt med hemmaredaktionen när jag är i länder som Syrien. 

Vad är det viktigaste för dig i nyhetsrapporteringen om Syrien just nu?
– Det är att försöka skildra hur vanliga syrier påverkas av det som händer i landet. Allra viktigast är förstås att skildra hur civilbefolkningen i oppositionsfästen som Homs, Hama, Idlib och Deraa drabbas av regimens våld, bara för att de kräver frihet och demokrati. Men det är också viktigt att berätta om varför inte oppositionen lyckas enas och också om att det finns ett ganska stort stöd för Bashar Al Assad.

Vad tror du kommer att hända i Syrien framöver?
– Det är nästan omöjligt att förutspå vad som kommer hända i Syrien. Många bedömare tror att president Bashar Al Assad och hans regim kommer att falla, frågan är bara hur många som kommer att dödas innan det sker. Det avgörande, tror jag, är hur länge vanliga människor orkar och vågar fortsätta protestera. De har hållit på i snart ett år nu, trots att de riskerar livet när de går ut och demonstrerar, och det verkar som att tillräckligt många har bestämt sig för att fortsätta tills presidenten tvingas bort.

Hur kommer situationen att utvecklas för civilbefolkningen som du ser det?
– Situationen blir bara värre och värre. Varje dag dödas och skadas människor, och på många platser i landet är det svårt att få tag på dricksvatten, bröd och mat. Att inte fler människor flytt landet beror på att regimen inte tillåter dem, men grannländer som Libanon och Jordanien förbereder sig för massflykt.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se