Det är dags för redaktionsmöte på Södra sidans redaktion i Skärholmens centrum. Först på dagordningen står en genomgång av det senaste numret som för stunden ockuperar stora delar av mötesbordet. Sida för sida diskuterar de nio redaktionsmedlemmarna innehållet och layouten. Med några sammanfattande ord från chefredaktören Petter Beckman om hur bra tidningen blev glider diskussionen in på vad nästa nummer ska innehålla. 

Det märks tydligt på ämnena som kommer upp att redaktionen har koll på vad som händer i Stockholms söderförorter, från Axelsberg till Norsborg. De försäkrar sig om att de har artiklar för alla områden som tidningen delas ut i och alla tilldelas uppgifter för den kommande veckan. 

Möten med medborgarna
Efter redaktionsmötet får jag en stund att tala med Petter Beckman om vad som skiljer Södra sidan från andra lokaltidningar. 
– Det handlar nog framförallt om hur vi tänker kring våra medborgarkontakter och att vi tycker att det är viktigt att prata med folk. I allt vi gör arbetar vi utifrån att det är folk själva som bor här som äger frågan vi skriver om, det är deras problemformuleringar och deras vinkel som ska styra och framför allt deras lösningar som ska få ta plats i tidningen.

Petter Beckman talar även om en mer traditionell journalistik som tenderar att porträttera medborgare som offer eller som någon som är drabbad av något. Något han menar att Södra sidan håller sig borta från. 
– Vi är mer intresserade av att snacka vägar framåt och lösningar. Därför måste vi vara mera aktiva och flytta ut vårt arbetssätt till folk, så att vi får in tips och idéer från mötet med medborgarna ute i samhället. 

Medvetna om medieovana
Enligt Petter Beckman arbetar redaktionen kontinuerligt med pressetiska överväganden, både vad gäller bilder och vad de väljer att publicera i text. Tidningens fokus bidrar enligt honom till att det är ovanligt att personer som är med i tidningen reagerar negativt på hur de framställs. 
– Oftast räcker det ganska långt med att använda sitt omdöme och att man tänker på att folk inte är medievana. Vi är sällan ute efter att sätta dit folk, så oftast ger det sig av sig självt. Vi intervjuar ofta folk på ett väldigt samtalsliknande sätt. Sedan frågar vi om det är okej om de är med i tidningen med bild, namn och det de säger. 

De frågar alltid om föräldrarnas samtycke till publicering om barnen är under 15 år och när det gäller äldre ungdomar görs bedömningarna utifrån sunt förnuft, berättar Petter Beckman.
– Ibland frågar vi 15-16-åringar vad de tror att deras föräldrar skulle tycka om det de talat om eller om de skulle tycka om deras deltagande i tidningen. Om det handlar om att en ungdom lämnar ut någonting som känns etiskt knepigt ringer vi alltid. Vi gör alltså en avvägning på innehållet i intervjun.

Det har enbart hänt en eller två gånger att personer som varit med i tidningen hört av sig i efterhand med kritik mot hur de har framställts. Petter Beckman berättar om ett reportage han hade gjort där några unga killar diskuterade könsroller och hederskultur. Dessa figurerade med namn i artikeln och kunde identifieras, något som de godkänt redan innan, men en av killarna hörde av sig till redaktionen efter publicering. 
– När han såg det i tidningen ångrade han sig och sa att han inte menade det som det framstod i tidningen. Då fick vi ge honom utrymme i numret efter, att förklara vad han menade egentligen och vi pratade även med hans mamma i efterhand och jag bad om ursäkt. 

Kräver engagemang
På frågan om varför andra tidningar inte arbetar på liknande sätt svarar Petter Beckman att det dels handlar om vad journalister får lära sig på sina utbildningar. Han tror att många journalister uppfattar att deras roll är att avslöja saker, inte att föra en diskussion. 
− Vårt arbetssätt tar kanske lite mer tid och det kräver väldigt mycket engagemang i och med att man jobbar mer kvällar och går utanför de vanliga ramarna. Gör du tidning i dagstidningstempo, sitter på en liten redaktion och måste göra två till tre knäck om dagen hinner du inte göra det här. Det tror man i alla fall och delvis stämmer det.

Han fortsätter att förklara att allt egentligen handlar om att ta vara på kontakten man har med de man intervjuar och ställa annorlunda frågor.
– Jag tror att cheferna på tidningarna inte alltid är så positiva till detta då de tycker att det är tidningens uppgift att skildra, avslöja och berätta, inte att hålla på att föra samtal med folk. Sådana grejer finns det föreningar eller politiska partier för.

Rebecka Bjurgard
rebecka.bjurgard@second-opinion.se