Dyrt med utrikesjournalistik
Förra årets stora utrikeshändelser resulterade i fler utrikesorienterade förstasidor för Svenska Dagbladet än någonsin tidigare. Det berättade SvD:s utrikeschef, Niklas Kierkegaard, under tisdagens Sim(o)-seminarium om den arabiska våren. Samtidigt förklarade han att utrikesjournalistik är dyrare att producera än övrig journalistik, vilket ledde till svåra avväganden om var man skulle ha utsända reportrar och hur länge de skulle vara borta. 

På Svenska Dagbladet har de ”stringers” runt om i världen som bidrar till nyhetsflödet i tidningen. ”Stringers” är frilansjournalister som löpande rapporterar åt olika tidningar och bevakar det område de befinner sig i på uppdrag av dessa. Detta underlättar utrikesrapporteringen då man slipper skicka ut reportrar i lika stor utsträckning, något som Niklas Kierkegaard menar är både dyrt och farligt.

Medborgarrapportörer på twitter
Yasmine El Rafie, reporter på Sveriges Radio, berättade om hur hon tog hjälp av medborgarrapportörer på twitter för att bevaka händelserna under den arabiska våren hemifrån Sverige. Det kunde ibland vara mer givande än att vara på plats, menade hon. 

Hon förklarade att medborgarrapportörerna skapar sin egen trovärdighet och att de utifrån detta vet att de inte ska använda sig av rykten eller andrahandsinformation, utan att de delar med sig av saker de faktiskt sett, oftast med hjälp av bilder.
– I sociala medier handlar det  om ens egen trovärdighet, precis som man är en journalist med ett varumärke vill man inte sätta det på spel. 

Hon poängterade samtidigt att sociala medier inte kommer kunna ersätta vanlig journalistik men att det i många fall underlättar. Till exempel blev information via sociala medier extra värdefull när utrikeskorrespondenterna stundtals hade svårt att lämna sina hotell till följd av de våldsamheter som oftast följer med dessa händelser.

Svåra tekniska förutsättningar
Bitte Hammargren, reporter på SvD, berättade om de tekniska svårigheter som uppstod då telefonnät och internet slogs ut i Egypten. I Egypten löste hon det genom att föra över sina artiklar på ett USB-minne, skriva ut texten på hotellets service center och slutligen faxa rapporten till Sverige. 

När hon var i Libyen hade hon fått med sig en satellitsändare, som hon dessvärre inte kunde skicka text med, utan enbart använda som telefon. Då lyckades hon av en slump gå via någon annans öppna sändare för att få hem sina rapporteringar till Sverige. 
− Ibland måste man ha tur också.

Rebecka Bjurgard
rebecka.bjurgard@second-opinion.se