Våren 1999 drog ett litet gäng på Oxenstiernsgatan i Stockholm igång SVT24. Staten hade beviljat Sveriges Television extra anslag för utveckling av digitala kanaler och en nyhetskanal var precis den djärva satsning som man trodde skulle på fart på digitaltv-övergången.

Då var vi i framkant med extremt slimmad bemanning, nya arbetssätt och heldigital teknik. Inspiration till kanalen hade samlats från giganterna CNN och BBC, men kanske framförallt från amerikanen Elliott Wiser – som lett lokala nyhetstationer till framgång i Seattle och Tampa Bay.

Utifrån de intryck vi samlat skapades ”nyhetshjulet”, där varje timme på dygnet var indelad i tårtbitar med uppdaterade nyhetssändningar på fasta tider, studiosamtal och repriseringar. På det sättet skulle ingen, oavsett när man slog på sin tv, behöva vänta någon längre stund på en uppdaterad nyhetssändning.

Vi var från början inte så väldigt populära på public service-företaget SVT. Kollegorna på anrika Rapport och Aktuellt kallade oss ”gökunge” och muttrade om att vi tog resurser från den riktiga nyhetsverksamheten.
Tittarna svek oss också. Förmodligen i stor utsträckning därför att det inte var helt enkelt att se oss – ens om man ville. Vi var i princip begränsade till det digitala marknätet, som var helt nytt, och små marknadsföringsfönster på udda tider i SVTs stora ordinarie kanaler.

Vi satsade hårt på närvaro, med en hypermodern sändningsbuss och flitigt utnyttjande av lokalreportrar och korrespondenter världen runt. Det var en väldigt kort sträcka från nyhet till direktrapporter och analyser i ständig direktsändning.

Det kan låta roligt att skryta om det i dag, när nätet erbjuder ett sekunduppdaterat smörgåsbord med nyheter. Men då var det stort – och tv-kanalerna har faktiskt fortfarande inte kommit så väldigt mycket längre.

Förrän i går.

Nu försöker TV4 News göra det som SVT24 misslyckades med, på grund av extremt sviktande tittarunderlag. Tiden är nog mer mogen nu. Tittarna efterfrågar på ett annat sätt ständig uppdatering och närvaro och tekniken för att erbjuda det har blivit billig och enkel.

När sändningarna av TV4 News drog igång i går gick det inte många minuter innan premiärsändingsnerverna säkert darrade lite extra i kontrollrummet. Vinjetter vägrade rulla igång, programledarna blev osäkra och kameraklippen virriga. Men så är det vid premiärer – och så kommer det att fortsätta att vara när man ligger i ständig direktsändning.

När jag tittar på den nya nyhetskanalen känner jag igen väldigt mycket från SVT24. Nyhetshjulet är där, fast man kallar säkert det något annat. Studiosamtalen, telefonintervjuerna och direktrapporterna via länk. Till och med studioscenografin och den grafiska inramningen av insamlade lokaltv-inslag, som var en väldigt uppskattad del av utbudet även när vi gjorde det här första gången – då för 13 år sedan.

Men jag hittar inte mycket nytt.

Det kan omöjligen vara så att konceptet var färdigutvecklat redan 1999 och nu har dammats av för återanvändning . Med de väldigt spännande möjligheter som finns i dag, med sociala medier och en potentiell direktsändande nyhetskamera i varje mobiltelefon, hade jag förväntat mig mer.

Det är väl inte rimligt att det är kvällstidningarna som ska ligga i yttersta framkant med det tv-kanalerna borde kunna allra bäst?

Men det är orättvist att efter mindre än två dagars sändningar döma ut kanalen. Det riktiga styrkeprovet kommer vid nästa stora nyhetshändelse. Då måste TV4 News visa vad man klarar.
Finliret, med den nya tidens verktyg och annat, kommer säkert att bli en större del av kanalen när man blivit lite varma i kläderna.

Med det sagt är det såklart intressant att föreställa sig hur det hade sett ut om Göran Ellung, chef för det nyhetsbolag som producerar TV4 News, hade haft tillräckligt stora kulor för att i lördags konstatera:

”Juholt avgår i eftermiddag. Vi ber tittarna om ursäkt för att det kan vara lite skakigt nu i början, eftersom vi inte hade tänkt starta på några dagar än – men nu kör vi!”

Daniel Alsén
Journalist
-----------------------
Texten är först publicerad på Daniel Alséns blogg.