Vetenskapsjournalistiken drivs av medialogiken, det finns en snedvridning mot dåliga nyheter. Bakom larmrubrikerna står ofta epidemiologiska studier. 

DN skriver "För mycket kött bakom många fall av cancer". Den ökade köttkonsumtionen leder till att tjocktarms- och ändtarmscancer ökar och därför borde köttkonsumtionen begränsas och charkuteriprodukter inte ätas.

Epidemiologin är ett forskningsfält som sett stor framgångar, särskilt sedan sambandet mellan lungcancer och rökning visades. Fältet handlar om hur smittsamma sjukdomar sprids inom en befolkning. Det har utökats till att undersöka sjukdomar som är tillräckligt vanliga för att bilda ett statistiskt underlag.
Då började forskningen se även på sjukdomar som diabetes, högt blodtryck och hjärt- kärlsjukdomar. Det är viktiga sjukdomar, men forskarna arbetar nu med alla tillstånd av förhöjd risk, långt ifrån det ursprungliga forskningsfältet.

Artikeln tar upp en rapport från 2007 av Internationella cancerforskningsfonden WCRF och cancerforskningsinstitutet AICR. Det är en sammanställning av några observationsstudier där deltagarna fått ange om de fått cancer och jämförs sedan med andra som inte fått cancer. Sedan fick deltagarna ange om de ätit kött.

Larmen grundar sig på epidemiologiska studier, snarare än på att förstå den bakomliggande patologin. Epidemiologin skapar stora mängder statistik. Patologin analyserar molekyler, celler och vävnader vilket ger oss förståelse om varför cancer kan förvärras och bli dödlig - en biologisk mekanism - istället för att bara veta att den skulle kunna förvärras och bli dödlig. Observationsstudier är gott och väl, men har sina begränsningar. Korrelation bevisar inte kausalitet.
Det finns ett starkt samband mellan gödsel och att det växer potatis, men gödsel orsakar inte potatis, det bara främjar tillväxten. En observationsstudie skulle t.ex. kunna missa faktorn rökning bakom lungcancer, och därför finna att gulnande tänder ökar risken för lungcancer. Observationsstudiers resultat behöver stärkas av kliniska studier och att förstå biologiskt varför det kan finnas ett samband (en biologisk mekanism). För om köttkonsumtionen ökar borde vi se att tjocktarms- och ändtarmscancer blir vanligare jämfört med andra sorters cancer. Vi ser inte den förväntade ökningen av tjocktarms- och ändtarmscancer jämfört med alla andra sorters cancer. Trenden verkar snarare vara att tjocktarms- och ändtarmscancer ökar långsammare än förekomsten av cancer i sin helhet. Cancer blir allt vanligare i befolkningen.

Den viktigaste faktorn bakom att folk drabbas av cancer är hög ålder. Det tar tid för cancer att utvecklas i kroppen, och samtidigt ökar medellivslängden i befolkningen. Det låter självklart, men ofta underskattas den faktorn rejält. För cancerstudier är åldern en faktor som tusenfaldigt ökar risken mellan en 90-åring och en 20-åring.

Artikeln omnämner "massivt vetenskapligt stöd" för kopplingen köttätande och cancer med en riskökning på omkring 30 procent mellan de olika studierna som ingick i rapporten. Vid en annan stor genomgång av litteraturen från 2010 kunde man finna en ökning av risken på tio procent. Riskökningar låter skrämmande, men det gäller att tänka på storleksordningen i riskhöjningen.

Ett exempel är att när amerikanska miljöskyddsstyrelsen EPA började larmen om passiv rökning på 90-talet, så gjorde EPA en sammanställning av studier. Det resultat EPA fann efter ett kritiserat bökande med att inkludera studier med tvivelaktigt p-värde var en förhöjd risk för lungcancer på 19 procent från passiv rökning. Jämför den med att aktiv rökning ökar risken för lungcancer med 2400 procent. Det spelar roll för orsakssambanden, riskökningar på under 50 procent har en troligen en sammanblandning av effekterna där riskfaktorn hänger samman med andra faktorer.

Störfaktorer rapporteras dock sällan i media. Vilken kost som är skadlig eller nyttig är ofta förvirrande. Resultaten rapporteras också med en större visshet än vad de egentligen har. Många kostråd står och faller med epidemiologiska studier och har begränsat stöd från kontrollerade studier.

Problematiken finns i hela den medicinska rapporteringen, där forskare som intervjuas spelar med i spekulationer om förmodade orsakssamband. Det ligger anslag och prestige i potten, och vanlig mänsklig önskan att stå för sin sak. Journalisterna drivs av upplagor, men är medvetna om problemet. Granskning av forskningen tar tid, så ofta bedöms bara avsändaren. Visst finns det starka intressen står mot varandra när det gäller prevention och behandling av sjukdomar. Forskningen som presenteras måste granskas för sig. Den tydligheten har medierna allt att vinna på i både trovärdighet och intäkter.

Waldemar Ingdahl

---------------
Även aktuell med en artikel om kemikalier och cancer i Magasinet Neo, nummer 1 för 2012 som utkommer den 6 februari.