Det är inte orimligt att gissa att kostnaderna för att utreda och administrera presstödet snart närmar sig presstödsnivåer. Ett skäl till den misstanken är de kostnader som är förknippade med att ta emot presstödet. På Tidningen NU går mer än en tiondel av presstödet varje år till att administrera det. Framför allt är det revisionen som kostar.

Det finns flera orsaker till presstödsdebatten. En är att tidningen Nationell Idag erhöll presstöd för ett par år sedan. Med tanke på tidningens innehåll är det naturligt att beslutet väckt framför allt negativa reaktioner. En annan är att det skett en stor strukturomvandlig i svensk dagspress. Många av de andratidningar som erhållit presstöd ägs idag av förstatidningarna på orten.

Ett tredje skäl är att presstödet för många ändå känns angeläget, det är ett sätt för en tidning som man bryr sig om att överleva. Av samma skäl finns det naturligtvis många som argumenterar för att presstödet ska läggas ner, det ses som osund påverkan av konkurrensen. Båda argumenten har relevans.

Men även om många tidningar fått nya ägare och ökat sitt samarbete med konkurrenten, går det inte att komma ifrån att presstödet har räddat dem från nedläggning. Detta är ett politiskt beslut och inget annat; om målet är mångfald har presstödet varit en lyckad lösning.

Sedan är det rimligt att regelbundet se över regler och kriterier för att erhålla presstöd. Många av de regler vi presstödsmottagare idag behöver uppfylla känns onekligen som hämtade i en förgången tid. Dessutom skiljer sig förutsättningarna mellan olika tidningar åt radikalt. Här skedde välkomna justeringar 2007 och 2010. Ändå är det svårt att dra alla dagstidningar över en kam och prata om mångfald. Driftstödet till Folket i Eskilstuna eller Arbetarbladet i Gävle (båda tidningarna ägs numera av den liberala förstatidningen på orten) måste försvaras med andra argument än driftstödet till exempelvis Tidningen NU.

Tre endagarstidningar som är helt eller delvis ägda av ett politiskt parti har driftstöd. Fyra riksdagspartier har tidningar som inte har driftstöd. De med presstöd är prenumererade, de utan är medlemstidningar som medlemmen får vare sig hon vill eller inte.

Har NU (liberal), Aktuellt i Politiken (S) och Kristdemokraten (KD) - samtliga har presstöd - en helt annan målgrupp än Medborgaren (M), C (C), SD-Kuriren (SD) och Vänsterpress (V)?

Nej, sannolikt inte. Här handlar det om vilket förhållande ägaren vill ha till sina läsare. Fristående tidningar som utkommer en gång i veckan har ett annat förhållande till journalistisk och oberoende än vad en renodlad medlemstidning har. Det skulle naturligtvis inte vara svårt för ett stort parti som Moderaterna eller ett rikt parti som Centern att ge ut en endagarstidning vars huvudsakliga målgrupp är de egna medlemmarna. Men man har avstått. Det publicistiska förhållandet vill man, till skillnad från exempelvis Folkpartiet, inte ha. Man nöjer sig med en medlemstidning som håller låg profil.

Om presstödet avskaffas, vilket Folkpartiet i och för sig vill, är det sannolikt att det ersätts av någonting som främjar mångfald på annat sätt. Det kanske inte är samma tidningar som kommer att få lika mycket stöd som idag. Men något kommer i stället. 500 miljoner kronor om året är för liten del av statsbudgeten för att bråka om. Gjorde pengarna ingen nytta, eller till och med skada, skulle de kunnat tas bort för längesedan. Visst skulle ett alexanderhugg göra ett antal journalister arbetslösa men inte tillräckligt många för att det skulle vara ett godtagbart skäl att behålla presstödet. I stället är det konsekvenserna för de som läser tidningarna regelbundet som räddat presstödet kvar. Att det bidrar till mångfalden i svensk press är oomtvistat. Varför skulle annars alla uppköpta andratidningar leva kvar efter ägarbytet?

Det finns mycket som skulle behöva förändras i presstödssystemet. En märklig sak är att ett privat företag (Tidningsstatistik) har monopol på myndighetsutövningen att revidera mottagartidningarna. En annan aspekt är regelverket som med åren har blivit ett lappverk av mer eller mindre begripliga bestämmelser. Kanske är det rätt tid nu, när ännu en presstödsutredning är i arbete, att fundera lite mer radikalt. Tänk bort, tänk nytt, tänk mångfald i stället för driftstöd, distributionsstöd, särskilt distributionsstöd och utvecklingsstöd.

Jan Fröman
Chefredaktör för NU (presstöd 2011: 2 910 266 kronor)