Det är svårt att summera detta år för journalistiken med en positiv ton. Trots att det utförs ett fantastiskt arbete av Sveriges journalister, dygnet runt, året om, så har vi en bransch i gungning. Framtidens intäkter känns osäkra för alltfler medieägare, som därför fokuserat överdrivet på besparingsåtgärder. Med journalistiken som offer.

2011 blev ett år då det stod tydligt allt färre medieägare tror på sin vara, och att många av dem famlar i blindo efter framtidens affärsmodeller. När jag påpekade det i ett debattinlägg, tillsammans med Fredrik Strömberg, hörde många företrädare av sig för att motbevisa detta. Men alltför många försvar var endast pliktskyldiga. Konkreta exempel på vad som egentligen sker i utvecklingsarbetet väntar jag fortfarande på med spänning.

2011 var också året då det blev tydligt att vi är allt färre som står upp för journalistiken och journalisterna. När Martin Schibbye och Johan Pehrsson fängslades i Etiopien i somras var vi som stod upp för deras försvar inte många. Vid vår sida hade vi gärna redan från början sett både medieägare och den svenska regeringen. Johan och Martins sak har dock äntligen fått den uppmärksamhet som behövs, och nu hoppas jag att de snart kan få komma hem.

2011 blev det också uppenbart att misstron mot oss journalister vuxit i omfång. Reaktionerna som mötte mig då jag krävde att Martin och Johan skulle frigivas var kraftfulla. Liksom kommentarsfälten till många av debattartiklar jag skrivit under året. Journalisthatet är ett faktum. Och vi måste ta det på allvar.

2011 blev ett år präglat av nedskärningar på landets nyhetsredaktioner, inte sällan i företag som visar goda resultat. Och samtidigt har stora delar av branschen, även detta år, lagt kraft på att finna otrygga lösningar för många av de journalister som ska skapa produkten. Korta anställningar och bemanningsföretag blir allt vanligare.

Framtiden för en stor del av journalistiken ligger i dess kommersiella sprängkraft. Utgivare som finansierar journalistik med intäkter från andra branscher är uppenbarligen historia.
Därför måste 2012 bli det år som fokuserar på vad som gör att journalistik går att sälja. Och jag kan redan nu berätta vad som då krävs:

Ingen vara har någonsin gått att sälja genom kvalitetsförsämringar. Journalistiken är måhända inte vilken vara som helst, men i detta fall gäller gängse ekonomiska naturlagar. Försämra varan, och du tappar affären. Och i det här fallet handlar det om värna det unika för journalistiken. Att det är värt att betala för något som styrs av trovärdighet, ansvarigt utgivarskap, och tydliga etiska regler.

Jag hoppas att 2011 blev året då alla medieägare insåg detta. För 2012 måste vi tillsammans få allmänheten att inse detta.

Jonas Nordling
Ordförande Journalistförbundet