ÅRSKRÖNIKA. Här om veckan stötte jag på en ytlig bekant i mediebranschen ute på stan. Vi växlade några ord, så där som man gör. Han såg uppåt ut och jag frågade om det hänt något särskilt.
– Ja, sa han. Det är nu det händer!
Vadå?
– Det där som vi är så många som pratat om i åratal, men som gammelmedia inte velat se i ögonen.

Efter att ha lirkat lite till med honom förstod jag att han pratade om papperstidningens snara död. Att språnget in i den digitala världen inte bara var påbörjat – vi befann oss mitt i det. Äntligen skulle det ske! Hans belägg var ryktena om kvällstidningarnas fria upplagefall och att även många landsortstidningar i år drabbats av förhållandevis stora ras.

På sätt och vis har han rätt. Det är nu det sker. Allt fler läser digitalt. Själv läser jag numera bara Dagens Nyheter på platta och trivs utmärkt med det. Tidningsföretagen har all anledning att titta över sina affärsmodeller och fundera på hur de skulle få det hela att gå ihop med bara halva upplagan kvar.

En tröst är naturligtvis att med sjunkande upplagor så minskar också tidningsföretagens kostnader. Tryck, papper och distribution står för en överväldigande del av utgifterna. Digitala produkter är billigare att producera ur alla tänkbara perspektiv, vilket kanske är skälet till att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin nyligen sa att man skulle kunna lägga ned papperstidningen och ändå gå med vinst.

Så visst finns det hopp om en professionell och lönsam nyhetsförmedling även i framtiden. Och det är där jag tycker att min bekant på stan går fel.

Den stora frågan inför medieåret 2012 är inte hur mycket upplaga papperstidningarna kommer att tappa. Det är hur förutsättningarna för journalistiken riskerar att förändras. Jag syftar på är förslaget till lag om olovlig fotografering och regeringens uppdrag till Yttrandefrihetskommittén att överväga att föreslå ett nytt tryck- och yttrandefrihetsbrott om grov integritetskränkning. I båda fallen finns det problem som behöver lösas. Att ungdomar fotograferar varandra i integritetskänsliga situationer är ett problem som förtjänar både en diskussion och en lösning. Och när det gränslösa näthatet blir en grov integritetskränkning är det rimligt att samhället kan gripa in.

Men att i all välmening stifta lagar som faktiskt allvarligt försvårar fotograferande journalisters möjlighet att arbeta, eller en lag som kan göra en närgången granskning av en makthavare olaglig, är att ta ett stort steg från den omfattande yttrande- och tryckfrihet som är en del av vårt samhälle.
Uppgiften för lagstiftarna borde vara att finna vägar så att nya lagar med precision löser de problem man vill åt. Är det näthatet i den oreglerade delen av internet som är problemet? Finn då en lösning på det, som inte riskerar att drabba yttrande- och tryckfriheten. Eller avstå från lagstiftning.

Ola Sigvardsson
Allmänhetens Pressombudsman