Man skulle tro att denna skillnad har mer att göra med kunskapens omfattning, beprövad expertis utifrån disputationernas ämne, docenturinriktningar, chair benämningar, etc. Men så är det inte.

Åtskilliga journalister och ledarskribenter, och även privata bloggskribenter, är ofta väl akademiskt skolade och har ett professionellt sätt att förse sig med vetenskaplig information, hantera och förmedla den informationen samt återge sina egna åsikter i debatten.

En skillnad kan däremot bestå att det är journalisterna som till synes äger – om inte rätten – makten att selektera vilka forskare skall uttala sig i de papperstidningarna eller övriga medier i vilka journalisterna är anställda. Något som kan likställas med att journalisten i verkligheten selektera och bestämmer vilka teser skall - istället för andra - förmedlas till allmänheten, omkring en viss debatt eller nyhet. Ytterligare, icke politiskt korrekta uttalande som experterna undantagsvis tillåts sällan publiceras därefter i tidningens on-line upplaga.

Emellertid, tack den nya bloggmedia – som växer med accelererade kraft både i kvalitet och i kvantitet -kan ovan relativt snart vara en till ”thing from the past”.

Med detta sagt, kvarstår en egentlig skillnad som ofta kan noteras i termer av åsiktspublicering. Nämligen, forskaren är mer ofta angelägen att föreslå lösningar för de samhälleliga problem som han/hon analyserar. Dessa åtgärder kan vara direkt uttalade eller implicit i det problemkarakteriserandet.

Exempelvis i den pågående debatten avseende möjliga faktorer som intervenerar i skolmassakers etiologi – debatt som naturligtvis återaktualiseras vid varje sådan tragisk episod – föreslår forskare de åtgärder som de tycker lämpligast. Alltså adekvatast utifrån de variabler som kunnats identifieras som mest förekommande. Riskfaktorn, heter det i epidemiologiskt språk.
 
Skolmassakers etiologi
 
En professor i pedagogik vid högskolan i Gävle, Peter Gill, som faktiskt har den forskningsinriktning våld i skolorna, har kunnat isolera en av dessa faktorer, nämligen mobbning. Han exkluderar självmordsbeteende som regelförekommande. Ytterligare, mina senare beräkningar visar att denna exkluderande är statistiskt signifikant i jamfört med andra jämförbara egenskaper.

Följaktligen, undertecknad har förespråkat förebyggande insatser gentemot mobbning vid svenska skolor som en konkret åtgärd att hantera den riskfaktor som professorskollega Peter Gill har påtalat dessa tragedier innehaver. Problemet är att betrakta som allvarligt och inte minst efter professor Gills rapport "Vart tredje mobbningsfall utförs av lärare mot elev i DN-debatt (16/2 2007), kvinnliga lärare dessutom, vilket då orsakat visst obehag hos etablissemanget.

Sanna Rayman, Ledarredaktionens blogg beklagar i "Käpphästar vid debattens vattenhål" har läst med "visst obehag" övriga debattörenas inlägg beträffande händelserna vid skolan i Winnenden - bland annat teser om mobbning - publicerade i Newsmill. Ledarskribenten har visserligen rätt när hon karakterisera fenomenet som multicausal, av multiple orsak.

"Allt smälter samman och en dag rinner bägaren över. Mobbning, olycklig kärlek eller frånvaron av kärlek, närvaron av vapen, psykiska problem, svårigheter i skolan... Allt sammantaget är det en fruktansvärd kombination av bördor, visst".

Däremot verkar SVD-ledarbloggen ta därefter en eklektisk inställning gentemot huruvida det finns eller ej att göra något till problemet.

"Men ta bort flickvänsproblemet. Ta bort skolor med krav. Ta bort Counterstrike. Med detta gjort, skulle vi då vara befriade från framtida bägare som rinner över?"

Detta fatalistiska påstående lämnar en förtvivlan som kanske motsvarar läsarens sorg omkring det inträffade. Det som istället behövs är förebyggande åtgärder för att försöka undvika en ytterligare anledning till sorg.

Om inte naturligtvis journalisterna presenterar egna eller andras vetenskapliga beräkningar som anger belägg för motsatsen, eller för alternativa huvudfaktor i det orsakssamband.

Igen. Att bekämpa mobbningen kan vara den mest konkreta åtgärd som finns tillgänglig för skolmyndigheter för att minimera risker för sådana förfärliga händelser.