Den 15 november 2011 var det ett år sedan Jian Subhi Arif, 21 år gammal, blev brutalt hedersmördad av sin far i Katrineholm. Det är sex år sedan Abbas Rezaii, 20 år gammal, blev torterad och mördad på ett bestialiskt sätt med bland annat kokande olja i halsen av sin fästmös familj i Högsby.

Sedan mer än tio år håller myndigheter och politiker på med ”lagstiftningar” och mera och ännu mera ”utbildningar” för myndigheter. Under tiden så växer sig hedersförtrycket i de segregerade medeltida öarna starkare. Våra godtrogna politiker tror på fullt allvar att ”utbilda bort” kulturrelativismens idévärd hos de bland annat ledande professorerna som t.ex. Massoud Kamali, Eva Lundgren, Maud Eduards och andra vilka skrämmer svenskarna till tystnad med ”rasisthotelser” om de bara vågade se sammanhanget mellan heder, våld och kultur?

För ett par år sedan såg jag på SVT en skäggig skolrektor som hävdade att kvinnor inte får dansa, att de måste vara oskulder när de gifter sig (och det är essensen av hederskulturer), att homosexualitet är otillåtet och att muslimska män har rätt till fyra fruar. Kvinnor får dock inte rätt till fyra män. Rektorn intervjuades i dokumentären ”Slaget om muslimerna”. Hade den skäggiga mannen talade persiska hade jag trott att jag var tillbaka i den Sharialagstyrda Iran. Men han talade svenska och idag sitter han i Riksdagen som ledamot för Nya moderaterna. Mardrömmarna om en svensk medeltid exklusivt för vissa grupper av invandrarkvinnor började nu hålla mig vaken på nätterna så jag skrev en artikel på Newsmill om riksdagsmannen Abdirisak Waberi.

Jag ansåg att han inte bara sprider hederskultur utan skapar även invandrarfientlighet och muslimskräck bland svenskarna vilka inte känner till de sekulära och demokratiska muslimernas kamp för kvinnors frihet.
Jag fick så många mejl att jag hade svårt att orka läsa alla. Jag blev hotad av fundamentalister som tyckte att jag är en dålig muslim, svenskarna har dålig moral och det var rätt att döda ”horan” Fadime Sahindal.

Men, kära läsare, riksdagsmannen Waberi är bara ett av de symptomen på den svenska kulturrelativismens utbredda policy. Alltså en av de mest absurda!

Fryshuset anställer en ung imam som vägrar att säga ja till kvinnopräster och ja till rätten till att välja sin sexualitet. Den syrisk-ortodoxa biskopen, Benjamin Atas fördömer också homosexualitet och hotar offentligt med att bryta kontakten med den svenska kyrkan om de viger homosexuella. Ingen svensk politiker vågar ens bemöta hans uttalande medan den svenske pastorn Åke Gren ställs inför rätten för liknade hatbrott. En imam i Rinkeby utfärdar dödshot mot ett fåtal somaliska konvertiter och bara en okänd liten tidning rapporterar om skandalen i några rader.
Det mångkulturella samhället innebär en risk att i det stora samhället etableras det små samhällen. De diskuterar hur förhållandet mellan män och kvinnor ska fungera, samt om familjelivet.

Segregationen håller på att permanentas i den meningen att det byggs upp etniska - och religiösa institutioner, alltså en offentlighet som är parallell till det svenska samhället.

I Sverige klarar inte politikerna att hantera konflikten mellan religionsfrihet och konsekvenserna av dess uttryck i verkligheten. Därför är det av politiskt intresse att förneka existensen av hederskultur, alternativt att likställa och låtsas att hedersvåld är lika som övrigt våld i relationer.
Kulturrelativism har närmast blivit ett akademiskt ämne i sig, som paradoxalt nog, drivs främst av konservativ invandrare eller vänsterfeminister, vilka därmed går religiösa fundamentalisters ärenden, istället för att försvara kvinnors intresse som de påstår sig vilja. Det är en ordakrobatik på ”hög nivå” med en bakvänd logik som förstärker kulturell förtyck mot invandrarkvinnor.

”Toleranta” (fega) politiker beviljar ledighet från undervisning (skolborgarrådet) för flickor. De kämpar med näbbar och klor för att försvara tjejers ”rätt” till heltäckande klädsel samtidigt som de kämpar för religionsförtryckta kvinnors rätt att slippa samma klädsel i andra länder. I Sverige är till och med polisen rädd för att bli kallad för ”rasist” och klarar inte undersökningarna om balkongflickorna, vilket framgick i P1-reportaget.

I den mångkulturella toleransens namn stödjer politiker attacker mot demokratins grunder, mot flickor och kvinnor i första hand och därför har vi nu 70. 000 invandrarungdomar i detta lilla land som lever ett hedersrelaterat liv och inte kan drömma om att bestämma över om sina egna kärleksrelationer. Därför har vi fortfarande tvångsgifte, trots att ni i 10 års tid talat om en lagändring som förbjuder detta. Vad skulle hända om svensk-svenska flickor skulle tvingas i kyskhetsbälte? Skulle ni tycka att det är svenskkulturellt?

När det gäller regeringen fick jag aldrig svar på min fråga om vad en medeltidsprofet gör i riksdagen och jag fick inte heller svar på mitt förslag om att utreda kulturrelativismens livsfarliga konsekvenser
Nu är min fråga till de svenska feministerna: Vad skulle ni göra om det var svensk-svenska familjer som dömde sina döttrar till döden eller tvingade de att hoppa från balkongen därför att de råkade smutsa ned familjens heder genom att bli kär - utan släktens tillstånd?

Vad skulle ni göra om de 70.000 ungdomarna som inte fritt kommer att få välja sina framtida partners var etniska svenska ungdomar och inte invandrarungdomar? Ja, jag gissar att då skulle ni plocka upp gatustenarna och gå till rasande attack mot de organisationer och samfund som sprider könsapartheid och predikar kyskhetstvång och oskuldskontroll. Men, det handlar inte om svenskar utan om en mångkulturell medeltid och då råder det tystnad eller handlingsförlamning så att alla, de utsatta ungdomarna och vi, en majoritet av demokratiska invandrare, får lida för detta.

Jag är intresserad av era svar.