Med en sådan massiv publicitet är det självklart att det också kommer välgrundad kritik. För ingen verksamhet är utan fel och brister. Och misstag görs. Det gäller all mänsklig verksamhet, vare sig vi talar om polisarbete, journalistik eller något annat.

Därför ska vi vara öppna och verkligen lyssna noga när människor framför synpunkter på hur vi sköter vårt uppdrag. Vi måste också protestera när det blir fel. Men i det här mediesamhället krävs det blixtsnabba svar. Det är svårt när vi måste gå igenom mängder av uppgifter för att få fram vad som är sant och fel. Dessutom säger all erfarenhet att våra invändningar på inget sätt får samma utrymme som de ursprungliga artiklarna.

Det har hävdats att Polisen i Stockholms län 933 gånger på grund av resursbrist ”struntat i att åka på larm”. Det går inte att förstå vad det är för statistik som syftas på. Men vi lät göra en genomgång av alla prio 1-ärenden som kom till länskommunikationscentralen (LKC) i september i år. Det fanns 3003 sådana ärenden. Alla utom ett åtgärdades. Undantaget var en passagerare som misstänktes åka Arlanda Express utan att betala.

Senare undersöktes augusti med liknande resultat: Ett ärende åtgärdades inte på grund av resursbrist. Det gällde en pågående skadegörelse. Journalistens påstående saknar således grund i verkligheten. Troligen har han utgått från en bristfällig statistik, eller missuppfattat statistiken. Ett annat exempel: Ett telefonsamtal om smällar ledde inte till att en patrull skickades förrän efter en timme. Med facit i hand borde vi naturligtvis ha skickat en patrull eftersom det handlade om skottlossning och en man sköts till döds. Det håller på att utredas om någon gjorde fel.

Men journalisten skriver flera gånger att den sena utryckningen gjorde att ”mannen hann dö”. Det är rent felaktigt. Den dödliga utgången hade inte påverkats om en patrull skickats direkt. Dessutom: För att sätta händelsen i perspektiv berättade vi om alla de tusentals samtalen som rings till LKC och om att de tre dygnen tidigare hade 17 samtal ringts in om olika misstänkta skottlossningar. Inte i något fall kunde det visas att en skottlossning ägt rum. Det förändrar inte sakfrågan men hade givit läsaren ett annat perspektiv. Den informationen undanhölls läsarna.

Det har också sagts att vi inte klarar upp fler brott i dag trots att vi är flera poliser. Det är rent fel. Vi klarar upp fler brott. Men andelen uppklarade brott har inte ökat. Orsaken är att antalet anmälda brott också ökat. En förklaring till det är att Stockholms län växer rekordartat. Sedan 2006 har invånarna blivit 155 000 fler. Som jämförelse kan sägas att hela Uppsala stad har 140 000 invånare och Malmö stad 280 000. Självklart leder en sådan ökning av antalet invånare till fler anmälda brott.

Det här ska inte uppfattas som att vi ska vara nöjda med resultatet av våra utredningar. Där ska vi bli bättre. Men diskussionen blir snedvriden om den utgår från felaktiga och ofullständiga grunder. Det underliggande budskapet i granskningen av Polisen har varit att inget har hänt, i alla fall inget till det bättre. Och detta trots att vi blivit fler poliser. Inte med ett ord nämns något av allt det som tillkommit sedan 2006: 27 poliskontor, mobila poliskontor, hatbrottsjouren, djurskyddspoliser, aktionsgrupperna mot grov organiserad brottslighet, dialogpoliser, Polisens Volontärer, kontaktpoliser för samtliga länets skolor, förhandlar­organisationen, Mumin, Invit, osv.

Låt oss lyssna till kritik och synpunkter och ständigt arbeta för att förbättra vår verksamhet. Men låt oss göra det medvetna om att det finns mycket som vi med all rätt ska vara stolta över.

Carin Götblad
Länspolismästare Stockholms län

----------------------------------------
notering: Artikeln är ursprungligen publicerad i tidningen Sambandet