Den 8 september i år presenterade Expressens chefredaktör, Thomas Mattsson, på två helsidor Expressens nya s k kvalitetspolicy, som – förkunnade rubriken – ”syftar till ökad trovärdighet” De interna reglerna skall ”föra Expressens tradition som trovärdig och klassisk kvällstidning vidare”, som några ord i dem lyder. Samtidigt framträder fem medarbetare i tidningen och slår sig för bröstet över arbetsgivarens seriositet. 

Niklas Svensson, tidningens politiska bevaknings fixstjärna – som alltid får lysa i stort uppslagna artiklar och som, när han återvände till tidningen efter TV4-sejouren, sade sig längta tillbaka till ”förstasidan”, garanterar trovärdigheten i sina texter med följande ord: -Jag dubbel- och trippelkollar …lämnade uppgifter före publicering.”

Men hur kan Niklas Svensson göra detta, när nästan alla hans källor i den politiska världen är anonyma? I artikel efter artikel under den gångna sommaren har han excellerat i anonyma källor” – ”nära” partiet, partiledaren, regeringen eller vad och vem det nu kan vara som åberopas. Följetongen de senaste veckorna har varit Kristdemokraterna, men också Centern, inför och i samband med dess stämma och byte av ledare, samt Moderaterna har blivit föremål för Svenssons återkommande textproduktion.

Och han är flitig som en myra med att koka sensationssoppa på de anonyma spikarna! Ty samtidigt med den aktiviteten, turnerar han också landet runt med mikrofonen i hand för Expressens webb-TV, skriver gärna om sina intervjuer för den, samt presenterar med jämna mellanrum vanliga politiska enkäter, som han skickat ut till respektive partiföreträdare. Varje sådan undersökning förvandlas sedan i spalterna till att bli ”unik” – ungefär som vore varje veckodag detta!

Nej, Niklas Svensson ligger inte på latsidan utan försöker göra skäl för sin – kan man förmoda – topplön bland Expressens medarbetare. Det skall ju löna sig att vara på förstasidan om inte varje dag, så ändock en eller ett par dagar i veckan. Och hittills har inte heller pappan bakom kvällstidningen nya kvalitetspolicy, Thomas Mattsson, gjort en min av att hesitera inför alla de anonyma uppgiftslämnare – och de är sannerligen många, kan varje läsare själv konstatera! – som i rask takt passerar revy i Svenssons artiklar.

Här ett litet smakprov:

”Kriget i S har börjat” (11/11 2010). Här spekulerar den flyhänte skribenten över vilka som ”ska offras” efter valförlusten. Såväl Ulrica Messing som Thomas Östros påstods vara beredda ”att utmana Mona Sahlin om partiledarposten” Svenssons källor är bland andra ”en tung S-politiker”, ”en källa” och en ”uppgiftslämnare”.

Samma månad, fjorton dagar senare (24/11) upprepas mönstret helt – också på två helsidor – i en artikel om det s k ”skandalmejlet som kan fälla” KD-ledaren Göran Hägglund. Här handlar det om slutsatser ”enligt Expressens källor” och ”Expressens uppgiftslämnare”.

Hägglund överlevde som bekant Svenssons uppgifter men sattes på nytt under dennes lupp i augusti i år under rubriken ”Kritikstorm” (18/8). Den interna partikritiken var, enligt Expressensreportern, våldsam mot partiledaren för svek mot pensionärerna. ”Obegripligt att han inte tog strid för pensionärernas skattesänkningar, säger en regeringskälla i dag till Expressen.”

I kronologisk datumordning (19/8) ”Varningen till Juholt” från socialdemokrater runt om i landet som Svensson har tillfrågat i ”en unik Expressen-mätning”. Här staplas ett uttalande från ”en S-företrädare” på ett omdöme från ”en annan”.

Den produktive Niklas Svensson vilade minsann inte på hanen, eller datorn, ty redan dagen därpå (20/8) har han konstaterat ”Moderat-hånet” – jätterubrik över två sidor –mot allianskamraterna i regeringen. Och, ser man på, här har Svensson minsann hunnit med ytterligare ”en unik Expressen-enkät”, vilken påstås visa M-medlemmars nedlåtande syn på de andra tre borgerliga partierna. Här fortsätter artikelförfattaren med att citera anonyma personer, dock med en geografisk insvävning: ”…säger…en M-politiker från Södertälje”, varpå ”en tung moderat i Nyköping” omnämns.

Niklas Svensson spekulerar några dagar senare (1/9) över den då ännu ej valda nya partiledarens, Annie Lööfs, påstådda utrensningsplaner. Här har ”källor i den nya partiledningen” uppgett för honom att Maud Olofsson och Andreas Carlgren tvingas lämna sina taburetter. ”Enligt källor i den nya partiledningen” skall båda ”sparkas” strax efter stämman i Åre (som alltså nu har hållits).

Med friskt mod och frustande av skrivglädje återkommer sedan Niklas Svensson till KD när ”en tung KD-politiker” påstås säga att Göran Hägglund kan få sparken av partiet om fyra månader (13/9). Och så läser vi förstås detta: ”Källor inom Kristdemokraterna säger i dag till Expressen…” samtidigt som ”en källa i regeringskansliet” åberopas.

Expressenreportern fortsätter av bara farten (16/9) – ånyo under en jätterubrik över två helsidor ”Sprickan i partiet” – och vet berätta att, ty det ”uppger källor inom Kristdemokraterna”, att Göran Hägglunds partivän, Mats Odell ”är en del av en motståndsgrupp som vill sparka” partiledaren.

Hur många timmars sömn Svensson fick kommande natt är ovisst, men de kan inte vara många, ty redan dagen därpå (17/9) har han skrivit ett nytt kapitel i samma ämne, nu med rubriken ”KD-upproret mot Hägglund”. Här dras en – givetvis –anonym ordförande ”i en av Kristdemokraternas lokalavdelningar” fram som uppgiftslämnare, varefter ”en annan känd KD-politiker” utbrister att ”Hägglund har agerat omdömeslöst i flera frågor”. 

Blott ett par dagars andhämtning var tillräckliga, innan den flyhänte reportern kastade sig över KD-ledaren ännu en gång under den anklagande rubriken ”Hägglunds dubbelspel” (20/9).  Här hänvisar Svensson till ”regeringskällor med insyn i budgetförhandlingarna”, till ”en uppgiftslämnare” och till ”en källa med insyn i budgetförhandlingarna”.

Sedan tillbaka till Centern igen, där ”Expressens källor” (22/9) uppger att en tämligen okänd partiföreträdare i Stockholm, Per Ankersjö kan räkna med ”ett toppuppdrag” efter valet av Anni Lööf till partiledare. Den här artikeln är kort, men detta oaktat hinner Niklas Svensson med att fyra gånger hänvisa till anonyma källor.

Sist, och slutligen i denna lilla alls icke heltäckande exempelsamling av Svenssons rikliga uppvisningskonster i ämnet anonym uppgiftsjournalistik i politisk förklädnad, blir det en ny tugga om Centern. Den biter han på omedelbart efter ovannämnda kost (23/9): Och vad, om inte ännu en ”unik undersökning bland förtroendevalda centerpartister, står på denna dags Expressenmatsedel, där sex av tio har svarat att miljöministern bör bytas ut i regeringen. I den också här på två helsidor uppslagna artikeln paraderar de anonyma källorna: ”källor inom Centerpartiet”, ”Enligt Expressens uppgiftslämnare”, ”hävdar en källa nära den nya partiledaren Annie Lööf”, ”säger en tung C-politiker”.

Niklas Svensson vilar således inte på några lagrar. Hans kontaktnät är stort – i samtliga politiska partier och i regeringen. Inflytelserika och välplacerade makthavare, som gärna och flitigt öppnar munnen och delar med sig av det senaste i maktens korridorer. Alla har de ett gemensamt: de är, och förblir, helt anonyma. Men oj vad de åberopas!

Hur den fingerfärdige reportern gör för att – enligt egen försäkran i sin tidning – dubbel- och trippelkolla anonyma uppgiftslämnare, tarvar nog en särskild artikel. Jag föreslår att Expressens ansvarige utgivare, Thomas Matsson, skriver den. Lämplig rubrik kan vara ”Under anonymitetens pressetik”.  

Hur många getingar som artikeln skall få, bestämmer ju Mattsson själv. Eller Niklas Svensson!

Bengt Olof Dike