En dag skär konstnären Billy Chenowith ut en tatuering med fickkniv på sin egen rygg. Sedan försöker han göra detsamma på sin syster. Billy har bipolär sjukdom, och när han inte tar sina mediciner drabbas han av psykoser och våldsamma infall. Nu finns inte Billy Chenowith på riktigt, förutom som karaktär i den amerikanska dramaserien Six feet Under. Han är bara ett av alla stereotypa och dramaturgiskt tacksamma porträtt av psykiskt sjuka inom populärkulturen.

I Expressens artikelserie om bipolär två förra året blev bilden snarare tvärtom.  Det som tidigare kallades manodepressivitet målades upp som en sjukdom ”light” vars diagnos vem som helst kan få på tjugo minuter, bara man gjort förhastade inköp och känt sig mer uppåt än vanligt.

Emelie känner inte igen sig i någon av de två ytterlighetsbeskrivningarna. Hon har bipolär två och tycker att sjukdomen känns bedrövande dödlig. Hon var en av de som upprördes över Expressens artikelserie.

”Att kalla det bipolär light är vansinnigt respektlöst. Bipolär två sänker min livskvalité enormt och gör det i nuläget omöjligt för mig att nå några drömmar” säger hon medan hon häller upp mat till sina två bengalkatter i sin lägenhet.

Tappar livslusten
Emelie är 22 år och gift med en kille hon verkligen gillar. Hon har goda vänner, meningsfulla fritidsaktiviteter och trivs i skolan. Ändå känner hon ibland att hon bara vill dö. Sedan två terminer tillbaka är Emelie sjukskriven från juristlinjen.

”Blir det tillräckligt jobbigt finns inget annat. Det är som de där filmscenerna när någon blir skjuten och ropar ”kill me, please! Man glömmer bort att man egentligen vill leva.”

Emelie vill så gärna gå klart juristlinjen. Hon beskriver sin oförmåga att koncentrera sig med stor frustration.

”Det är lika bittert varje gång min sjukskrivning förlängs. Jag vet att jag kan jättemycket egentligen, ändå kan jag inte sortera – jag kan inte ens läsa.”

Läkemedel är ett hett ämne bland bipolära, berättar Emelie. Själv har hon inte lyckats hitta någon medicinering som svarar så bra att hon kan leva ett normalt liv. Hennes mål är att kunna behovsmedicinera i framtiden, och slippa äta mediciner hela tiden.

”Men det kräver ju att jag har full sjukdomsinsikt”, tillägger hon och berättar hur svårt det kan vara att veta att man egentligen vill leva, när man är mitt inne i sin depression.

Allt på en gång
De depressiva perioderna kan brytas av att Emelie vaknar upp och känner sig euforiskt glad.

”Senaste gången lade jag på mig webbredaktörsuppdrag, ställde upp i styrelsen för bostadsrättsföreningen, började på juristlinjen, ville läsa thailändska på kvällstid bara för att det var kul, och gick med i spexet. Allt på en gång. Vissa frågade om det inte var lite mycket, men så kändes det inte då.”

I Expressens artikelserie om bipolär två kan man göra testet ”Är du bipolär light?” Om man instämmer med ett antal påståenden, bland annat att man varit mer självsäker än vanligt, sovit betydligt mindre än vanligt utan att det påverkat en, och varit mycket mer pratsam än vanligt, kan man ha bipolär två, enligt testet.

Det här stämmer överens med de frågor man får hos läkaren, säger Emelie.

”Men det är ju när det här gör att du inte klarar av din vardag och ditt liv som det blir ett problem. För mig urartar det alltid i en otrolig ångest. Jag kan inte sova, jag går ut på krogen och gör saker som jag ångrar, jag hamnar i ett konstigt mixtillstånd.”

Bilden blir bättre
När Emelie berättar om sig själv och sin sjukdom ger hon ett piggt, intelligent och eftertänksamt intryck. Hon tycker att samhällsbilden av psykiskt sjuka blir bättre och bättre, även om okunskapen och bilden av att det är något skamligt fortfarande finns. Hon syns gärna som bipolär för att bidra till en bättre bild och öka förståelsen.

”Många försöker sätta stämplar på oss som är bipolära, att vi skulle vara mer kreativa och andra egenskaper. Vi är inte vår sjukdom – vi är de människor vi är.”

För en kort tid sedan träffade hon en kille i en bar som ville ge olika förslag till hur hon kunde bli bättre.

”Han föreslog Omega 3, D-vitamin, ljusterapi, och att jag skulle försöka träffa någon jag gillar. Jag svarade: Jo, tack, jag gör allt det där, men det här är inte någon tisdagsångest som går över bara jag får i mig lite sol och fisk ”, säger hon och ler.

Ska lita på patienten
I artikelserien får reporten Anna Bäsén en diagnos hos doktorn på 20 minuter. Emelie tycker inte att det är konstigt, så länge diagnosen även innehåller patientens historia.

”Doktorn ska anta att en människa som säger sig ha problem talar sanning. Att som sjuk bli misstänkliggjord av sin läkare är väldigt jobbigt. Många har jobbigt nog som det är att acceptera sin sjukdom, det personliga tvivlet gör det svårare att ha en frisk livsstil.”

Emelie tycker att det värsta med artikelserien i Expressen är att den i sin påstått nobla jakt på att avslöja kapitalistiska läkemedelsföretag har riktat en känga mot dem som är mest utsatta i frågan: de sjuka.

”Expressens serie ville uppnå sensation, de utnyttjade sjuka som i god tro ställt upp på att intervjuas. Väldigt många på bipolärt forum tog illa vid sig och mådde mycket dåligt.”
 
Hanna Navier  (text och foto)
hanna.navier@second-opinion.se

Fotnot: Vi har valt att ta bort efternamnet ett år efter publicering. Bakgrunden är att Emelie upplever att sökmotorerna blivit ett problem, privat och i arbetslivet. Reds anm.