Hur väl känner du till Yrkesetiska nämnden?
– Det är hemskt, men jag känner faktiskt inte till dem.

Vad har du för erfarenheter av Granskningsnämnden och hur upplever du att de sköter sitt uppdrag?
– Min erfarenhet är att det är något som journalister bryr sig väldigt mycket om. Man vill inte blir fälld av Granskningsnämnden. Jag hade massor av fördomar om Kalla Fakta och Uppdrag Granskning när jag började på Kalla Fakta, att man använda dold kamera utan eftertanke och ljög för att komma in på ställen, men det var väldigt sällan och då hade vi på redaktionen pratat om det och bedömt att andra möjligheter var uteslutna. Vi line-by-linekollade också allting. Håller det här? Är det sant? Man för också alltid loggbok över hur man tänker och resonerar kring ett större jobb, både för att man ska kunna försvara det för chefer men också för att man någonstans vill kunna veta exakt hur projektet utvecklats i ett längre perspektiv. Jag tror att Granskningsnämnden är bra och spelar roll, men det räcker inte. Det måste även finnas en egen etik och en ständigt levande debatt.

Hur upplever du journalistikens redovisning av klander, så som de är utformade i nuläget?
– Man kan väl ganska lätt konstatera att de rättelser som kommer inte är i paritet med hur stort det kan bli om man blir uthängd. 

Vilken pressetisk fråga tycker du borde diskuteras mer?
– Om jag ska ranka det är nätet nummer ett. Vi har en naiv inställning till nätet, vilket gör att vi plötsligt överger pressetiska frågor som i andra fall är helt självklara, till exempel "det här kan inte jag stå för som ansvarig utgivare, det här blir hets mot folkgrupp eller det här är inte relevant för vår tidning". Det skrivs sådana vidrigheter och sprids sådana lögner på nätet och där kan man verkligen prata om att människor har svårt att få upprättelse. Har det en gång stått där så ligger det kvar. Vissa sajter är också väldigt skickliga på jobba med sökord, så att det vidrigaste alltid kommer högt upp. För trettio år sedan kunde man nästan koppla in Säpo om någon spred flygblad med hat och hot till ett tusental personer. I dag får samma hot en enorm spridning, men bara för att det är på nätet har vi en annan inställning. Dessutom har vi ett problem med att ju mer klickat något är, desto lättare är det att dra in annonser. Det skulle jag vilja ha en diskussion om. Sedan tror jag att vi inför framtiden borde fundera över det som händer i USA, att man mer och mer börjat göra nyheter för köpstarka grupper som köper de prylar som annonsörerna vill sälja.
 
Har du något exempel på när du själv tagit ett felaktigt journalistiskt beslut?
– Jag kan inte komma på något, men därmed inte sagt att det inte har hänt.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se