Hallå där, Erik Blix. Vilken ställning har journalistisk satir idag?
─ Det var nyligen en kille som sa att han letat efter folk i Sverige som höll på med just politisk och journalistisk satir, och bara hittat Ronny Eriksson och mig. Så ganska låg ställning alltså. Jämför man med USA så har det ett helt annat anseende, där har de shower som är både journalistiska och satiriska, till exempel The Daily Show, den innehåller både grova och hårda slängar.   

Erik Blix tror att en anledning till det klena utbudet av politisk och journalistisk satir i Sverige går att förklara med att utgångsmaterialet i exempelvis USA är betydligt bättre. Klyftorna mellan folket och politikerna är större där och det resulterar i ett mer satiriskt klimat, menar han.
─ I Sverige har vi ingen Sarah Palin att skämta om, Sverige är mer som ett mittfält. USA har fler extremer, det resulterar i vassare humor. 

Tacksamt att skämta om journalister
Dagens medieklimat har dock medfört att satiren och humorn har fått ett ytterligare forum. Erik menar att det numera finns krönikörer, bloggare och tyckare som använder sig av samma grepp som satirikerna ofta gör. På frågan om journalister är tacksamma att skämta om menar Erik att han tycker om att utmana journalisters syn på sig själva. Erik Blixs yrke som både journalist och satiriker gör dessutom att han har två roller att utgå ifrån. Ofta gör han parodi på sig själv eller sitt journalistjag under sina framträdanden.   
─ Jag gillar att göra lyssnaren osäker, vad är sant och vad är inte det? Jag har ofta drivit med den journalistiska berättarformen, det är ganska tacksamt att skoja om journalistyrket. 

Saknar satirisk kultur
Erik anser att det kommer ta lång tid, om det alls kommer att ske, innan Sverige får ett klimat som inbjuder till mer satir och humor inom journalistiken och politiken. Det beror däremot inte på en brist på humor hos folk, utan en rädsla för feltolkning och att skämten ska vändas mot avsändaren, menar han. 
─ Jag tror inte att vi i Sverige kommer att kunna få en atmosfär som de har i det brittiska parlamentet, eller som i USA, där Obama kan göra stand-up i Vita huset. Vi har inte de politikerna eller den kulturen. Om någon säger något kul blir det alltid ett stort oväsen. Fredrik Reinfeldt försökte till exempel skämta i Almedalen, vilket väckte jubel inom partiet. Däremot var det inga komiker som tyckte om det.

I höstas fick Kristian Luuk och SVT dessutom kraftig kritik av bland annat Svenska Dagbladet för att vara oseriösa, tramsa bort och göra melodifestival av kanalens valvaka. Att det skulle vara ett tecken på att allmänheten inte uppskattar satiriska inslag under allvarsamma stunder och ämnen håller dock inte Erik med om. Han anser att såväl politiker som politik ska tåla att skämtas om.
─ Det handlar om form och timing, att mottagarna ska förstå konceptet och vara med på noterna. Kristian Luuk är en väldigt rolig och begåvad person, men SVT gjorde tyvärr inte rätt när de satte ihop konceptet.

Kan man skämta om allt?
─ Ja, det tycker jag. Däremot kan man inte förvänta sig att folk ska skratta. Men det handlar om att tänja på begrepp och gränser. Man ska inte vara alltför politiskt korrekt och tassa runt. Utgångspunkten är dock att jag själv måste tycka att det är roligt.

Hanna Grotander
hanna.grotander@second-opinion.se