Hela vår personliga värld byggs upp av de kunskaper vi har om den. Mycket bygger på förutfattade meningar och vi har svårt att tänka utanför dem eftersom vi helt enkelt inte känner till något annat. ALLA vet en väldig massa saker, om hur det är och hur det var. Vi har HÖRT en massa och vi tar det för sanningar. Åtskilliga gånger har det hänt att jag läst om saker som jag vet att de inte stämmer.

Ett exempel. Den som läser sladdertidningar vet vad det handlar om. När inte journalisten har fakta så garderas det - "hon bor i far- och morföräldrarnas bruna trähus" är ett exempel som stod att läsa i en damtidning. Jag vet att sanningen i det fallet var att hon hyrde en våning i ett stort brunt hus i Djursholm och att hennes föräldrar bodde tillsammans med henne. Jag vet det eftersom jag själv hyrde våningen därefter. Huset ägdes av personer som inte bodde i Sverige. Men tidningen drog till och garderade - bodde i far- och morföräldrarnas hus. Va? Men den som satt hos frissan och läste visste nu exakt hur det låg till, eller hur? Man kan ta sig för pannan.

Ni har hört talas om viskleken - det som viskas i första örat kommer ut som något helt annat när det har passerat mångas öron. Jag kan tänka mig att det är likadant med den här Kungahistorien. Han har säkert roat sig som alla andra. Men historierna om det hela har dragits ut i in absurdum. Hur media kan tillåta sig att ge företräde för en joggingklädd gangster som visar pappersbilder övergår mitt förstånd. Det är också en av de delar jag har svårt för när det gäller journalistiken. Att inte ta hänsyn till konskevenserna av det som publiceras. Konsekvensneutralitet - det är nog också därför jag aldrig kunde bli den där duktiga journalisten och valde en annan bana. Å andra sidan så ägnade jag min -åriga tid som journalist åt facket IT så det skiljer sig en del. Men när mediadreven drar ut och det smygplåtas gråtande personer och ursäkten är att de är offentliga och att allt de gör är av allmänintresse så mår jag faktiskt illa.

När det gäller Kungen och hans kompisar så utgår alla ifrån att allt som står i tidningarna är sant. Att det som rapporteras är precis exakt med sanningen överensstämmande. Vems sanning kan man fundera över då. Vems beskrivning gäller? En nattklubb är en nattklubb liksom. Moraltanten svimmar och vet hur det är där och vad som pågår i kulisserna. Minsann. Det vet väl alla. Indignationen vet inga gränser. Det är ofta så att moralen på något sätt är viktigare än lagen. Det är inte förbjudet att gå på nattklubb och de finns över hela världen.

Jag kan inte för allt i världen tänka mig att Kungen står och ljuger alla upp i ansiktet. Men när viskleken är i gång så blir en nattklubb en stripklubb som blir en bordell som tillslut blir en knarkarkvart. Det märkliga är att ingen ställer frågan om vad det handlade om från början utan bara hänger med på det som senast sagts och utgår ifrån att Kungen och hans kompisar är dekadenta typer som bara beter sig illa. Lösryckt ur sitt sammanhang kan man få vilken händelse som helst att växa till vad som helst.

Det diskuteras också med indignation om hur kompisen Lettström kontaktat gangsters för att få köpa bilder. Det slår ingen att det kan vara så att han vill rädda sin vän från en eventuell skandal. Eventuell alltså. Det behöver inte betyda att det finns någon skandal, men man kan tro att det gör det. Människan är ingen rationell varelse utan handlar mycket utifrån sina rädslor och känslor. Den som åsåg festerna i radhuslängorna på det frigörande 70-talet kan lova att det skulle vara förödande om bilder från dem kom i omlopp på Facebook eller i media. Allt har sin tid.

Ingen verkar heller vara säker på att de här bilderna är riktiga. Och vad det handlar om. Det behöver inte betyda att man vet vad det är för bilder eller snarare om de är autentiska med tillfället för att man ska bli rädd för deras eventuella existens. Har någon hört talas om Photoshop? Det går att manipulera bilder hur som helst idag och de ser helt verkliga ut. Vi vet inte alltid vad som är på riktigt. Vi formar det i vår egna huvuden utifrån vad vi känner till om den. Det finns mycket i vår omvärld som vi inte ser för att vi inte känner till att det finns. Detta är inget försvar för Kungen utan snarare ett försök att se saker ur en annan vinkel. Allt vi löser i tidningarna behöver inte vara helt sant, eller hur? Det kan vara bra att stanna upp lite och inte helt dras med i dreven som går. Tänk på det där med konsekvensneutralitet. Det är ett journalistiskt dilemma på många sätt. Sanningen ska fram oavsett vad det får för konsekvenser. Men vad är sanningen? Det är olika är nog svaret på den frågan.

Så nej - jag tror inte att Kungen ljuger. Däremot både tror och vet jag att vi människor i allmänhet är jättebra på att vrida till verkligheten så som vi själva ser den och utgår i från att det är sanningen.  Just de där sanningarna som omgivningen tillskriver en annan person kan vara hur fel som helst. Det är långt ifrån så enkelt som att det vi uppfattar är den enda verkligheten. Vi lägger in våra egna fördomar och förutfattade meningar, vi vränger till saker, vi gör elefanter av myggor. Moral går före lag när det gäller att döma. Och som sagt ett besök på en lyxig etablerad nattklubb kan genom viskleken sluta i en gangsters hemliga porrklubb. Vad ska man tro. Man kanske inte ska tro, man ska tänka.

Har jag fel är jag beredd att ompröva men inte förrän någon givit mig riktigt bra argument. Hittills duger inte det som framkommit. Men är man en sur avig typ så är man. Det ska inte heller förglömmas att det finns människor och rörelser som vill bli av med monarkin och därmed uppskattar att det här är igång. De bör också granskas. Eller hur? Kungahuset lägger ut hela intervjun med Kungen på sin sajt. Det är bra då kan vi välja själva vad vi tror utan att det passerat via andras filter och tolkningar. 

Mary X Jensen
Bloggar på Minamoderatakarameller