KOMPLETTERING ”Expressen avslöjar: Så luras vi tro att vi är sjuka”. Våren 2008 kablar Expressen ut flera stora uppslag om bipolär light. Sjukdomen, som egentligen går under namnet bipolär sjukdom 2, ofta även kallad manodepressivitet, beskrivs i artiklarna som ”den nya trenddiagnosen”. Budskapet är att läkemedelsindustrin vill göra "bipolär light" till den nya folksjukdomen för att tjäna pengar på den omstridda medicinen Lamictal.

Ett flertal experter uttalar sig om att diagnosen ställs för lätt, och reportern Anna Bäsén får själv diagnosen på 20 minuter på en privatmottagning. På Expressens hemsida kan man göra testet ”Är du bipolär light?” med frågor som "Har det någon gång i ditt liv funnits en period då du upplevt att du inte varit ditt normala jag och du kände dig betydligt mer självsäker än vanligt?"

I en artikel får ”trebarnsmamman Karin” berätta om hur hon fick självmordstankar av Lamictal. Även hon fick diagnos efter 20 minuter, enligt artikeln.
”Karin hade nämligen haft uppåtperioder då hon varit mycket aktiv, pluggat mycket och gjort oövertänkta inköp.” lyder ett utdrag.

Känner sig lurad
Det här är en helt felaktig bild, säger Karin i dag. Hon känner sig både lurad och förnedrad av Expressen.
”Jag berättade lite kort om att jag fick en diagnos på 15-20 minuter, men å andra sidan har jag en journal som är tjock som en bibel eller två. Jag har haft väldigt mycket kontakt med psykvården. Men det vägrade reportern att ta med.”

Karin fick kontakt med Expressen via bipolärforum, där en reporter sökte patienter som ätit Lamictal. Karin hade precis slutat med medicinen som gett henne så svåra biverkningar att hon ville ta livet av sig.

”Jag ställde upp för att jag tyckte att det kunde vara bra att få fram att man kan få de här biverkningarna.”

Reportern var trevlig och lätt att prata med, säger Karin. Artiklarna skulle ta upp fördomarna om sjukdomen och Karin skulle få berätta sin historia precis som hon ville.
”Men så blev det inte alls.”

Fanns inte utrymme
Innan artikeln gick i tryck fick Karin läsa texten. Hon tyckte inte att reportern lyft fram de saker hon ville trycka på. Men hon kunde inte få in alla de ändringar hon ville, av utrymmesskäl, fick hon veta.
Redan då började Karin tveka. När första delen av artikelserien sedan släpptes, då tyckte hon att allt kändes som en stor förnedring.”

”Artiklarna förlöjligade sjukdomen. Hade jag vetat hur det skulle bli hade jag aldrig ställt upp.”

Karin hörde av sig till reportern med hopp om att artikeln inte gått i tryck än.
”På något sätt övertalade hon mig att det skulle bli annorlunda den andra dagen, då skulle privatpersoner få berätta sina historier. Jag känner mig fortfarande dum som lät mig manipuleras.”

Chockad över foto
Artikeln blev en chock. Namnet var fingerat för att Karin skulle få medverka anonymt. Men den tydliga ansiktsbilden på henne sträckte sig över två sidor.

Karin hade fått se bilden innan, men säger att hon blivit övertygad om att ingen skulle se att det var hon.

”Jag tänkte mig en liten bild, de upprepade massor av gånger att ingen som inte känner mig skulle se att det var jag.”

Sade inte reportern till dig att bilden skulle kunna bli så stor?
”Absolut inte, då hade hon fått ta en anonym bild. Hon upprepade hundra gånger att ingen skulle känna igen mig.”

Expressen beklagar
Reporter Anna Bäsén säger att hon är väldigt ledsen över att Karin känner sig överkörd.
”Jag beklagar verkligen om hon känner sig lurad. Det hör verkligen inte till vanligheterna.  Hon fick läsa artikeln, och vi ändrade en del utifrån vad hon sade. Hon sade att hon ville lägga till ännu mer, problemet är att jag har ett begränsat textutrymme. Man kan också tillägga att hon inte begärde någon rättelse i efterhand av Expressen. Jag upplyste henne också om att hon kunde ringa mig på min mobil när som helst om det var något hon ville.”

Vad gäller fotot poängterar Anna Bäsén att Karin själv fått vara med och välja bilden.
”Jag bemödade mig verkligen om henne eftersom hon haft en psykisk skörhet. Det hör till ovanligheterna att man får bestämma vilken bild som ska vara med. Jag vet ju i regel inte själv vilken bild redigeraren föredrar. Det är möjligt att jag borde ha sagt att det kan bli en bild som är liten eller en sida eller en halvsida. Jag visste ju inte hur stor den bilden skulle bli, det bestäms i redigeringen.”

Anna Bäsén delar inte Karins uppfattning om att hon förlöjligat bipolär sjukdom. 
”Jag tycker att vi har tagit människor med psykiskt lidande på största allvar. Jag tycker att man har rätt till en ordentlig utredning. Framförallt kvinnor som fått den här diagnosen har upplevt att de blivit hemskickade med en massa piller väldigt fort.”

Ligger det inte något i det Karin upplever om att hennes sjukdom blev förlöjligad?
”Jag tycker inte det. Jag tror att det här är någonting som hon kanske har uppfattat i efterhand, att man i vissa kretsar uppfattat det här så. Jag tror att hon är påverkad av en bloggdiskussion. Jag bemödar mig verkligen att behandla människor schysst, och jag är ledsen över att hon inte känner att jag har gjort det.”

Fotnot: Karin heter egentligen något annat.

Hanna Navier
hanna.navier@second-opinion.se