Efter långvariga mediedrev mot bolag med påföljande bolagskollaps och konkurs kommer ofta brottsutredningar mot ledningen som baseras på mediernas uppgifter.

Flera åklagare, främst inom ekobrottsmyndigheten har på senare tid öppet berättat att de öppnat förundersökningar baserat på uppgifter de läst om i media.

Förra året friades alla inblandade i Göteborgska Prosolvia som var ett snabbt expanderande IT-företag med en helt ny 3D-teknik. För ett par veckor sedan avslutades rättegången mot ledningen i det Göteborgska lågprisflygbolaget FlyMe. 

 Bägge dessa Göteborgsbolag förintades främst på grund av hårt medietryck som man inte lyckades hantera. Efter ett visst antal artiklar blir en hypotes som upprepat återberättas i media en etablerad sanning.

Svensk lag möjliggör ej för ett bolag att stämma till exempel en tidning för ekonomiskt förtal, vilket är möjligt i till exempel Norge och flera EU-länder om det visar sig att ett oetiskt och felaktigt mediadrev skadat ett bolag.

Värna om vår grundlag-skapa ett fungerande sanktionssystem
Man bör fråga sig varför det i Sverige ännu inte stiftats lagar som kan stoppa oetiskt skrivande av en journalist. För att värna om vår grundlag med en viktig Tryckfrihetsförordning är det viktigt att man har ett saneringssystem som faktiskt kan ge påföljder för medvetet utnyttjande av sin lagstadgade maktposition som journalist på en tidning. Ett fungerande sanktionsystem är viktigt för alla seriösa journalister så att dessa på ett riktigt och effektivt sätt ges möjlighet att granska makthavare utan misstankar om missbruk av journalisters rättigheter enligt Tryckfrihetsförordningen.

Ekonomiska påföljder
Om ett övertramp sker är det viktigt att ekonomiska påföljder kan ges så att journalisters grundlagsstiftade rättigheter i sig försvaras.

 Först 4 år efter ett mediedrev som lett till bolagskollaps och konkurs kan man få ta del av vad som egentligen var rätt om händelseutvecklingen i det Göteborgska flygbolaget FlyMe. På bloggen Flymecup återges från flera skribenter de vittnesmål som framkommit under den rättegång som just avslutats mot den förra ledningen för flygbolaget FlyMe.

Tyvärr är det inte mycket till hjälp idag. Flygbolaget finns inte mer utan kollapsade efter ett hårt mediatryck. Flygbolaget FlyMe hade inga förfallna skulder eller räkningar, inga finansieringslån, inga banklån och MSEK 70 på bankkonto. Hur detta kunde ske kan man delvis läsa sig till på Flymecup först 4 år efter händelseförloppet.

Idag finns för företag en paragraf 2 i stadgarna för Pressens Opinionsnämnd, en möjlighet att pröva rätten till ”rättelse” eller ”genmäle”, vilket inte torde vara ett tillräckligt fungerande sanktionssystem mot missbruk av en sådan viktig lag som Tryckfrihetsförordningen.

Enligt en SIFO-undersökning år 2008 anser 62% av riksdagsledamöterna att företag och organisationer som lidit skada av felaktig publicering i media, bör ha rätt till att få utkräva skadestånd av medierna. Tryckfrihetsförordningen är en grundbult för vår demokrati där media ges särskilda rättigheter att granska makten. Denna grundbult för vår demokrati måste värnas och vårdas genom att ha ett fungerande system mot missbruk av de rättigheter som är nödvändiga för att media skall kunna utföra sin granskande roll mot makt inom politik och näringsliv.

Den lagstadgade maktposition som getts till media måste kunna granskas och ett effektivt sanktionssystem som svider ekonomiskt måste finnas mot missbruk av denna makt.

Björn Olegård