second opinion
Ursprunglig artikel publicerad i: sverigesradio.se 06 April 2011 / Vetenskap
Rösta på second opinion:
Lyft upp den här!
Begrav den här!
Lyft upp den här!
Begrav den här!
Skriv utTT flyr sitt ansvar efter medieexperiment
Jag har alltid haft svårt att övertyga elever om att det är lätt att få in en nyhet i en tidning, bara man känner till något om medialogiken. Eller rättare sagt: så var fram till någon vecka sedan, men inte nu längre. Inte efter att jag och mina byggelever gjorde en runsten, fotograferade den, satte in en annons under signaturen ”Josopp” på Blocket med en avsiktligt vag annonstext och tipsade lokal media.
Mindre än ett dygn senare hade det via Värmlands Folkblad, TT och Radio Värmland vuxit fram en historia om en manlig filipstadsbo som ville sälja ett fornminne. En historia det inte fanns belägg för i annonstexten. Det som förvånar mig mest är försöken hos Värmlands Folkblad och TT att fly från sitt källkritiska ansvar.
Hösten 2010 föreslår en elev att vi ska göra en runsten. Förslaget är ett skämt, men jag väljer ändå att ta det på allvar. På skolan har vi en bergteknisk inriktning på Byggprogrammet och vi har alla förutsättningar för att kunna göra en runsten. Alltså: varsågod och gör en runsten.
Ungefär samtidigt väcks nästa tanke: vi blåser någon med runstenen! Det hela utmynnar i ett mediaexperiment. Ett experiment som blev mycket lyckat och eleverna fann till sist att deras lärare faktiskt hade rätt.
Hur spridd historien är, om mannen i Filipstad som har ett fornminne till salu, har jag ingen uppfattning om. Men den är mycket spridd, så mycket är säkert.
Efter att den första glädjen hade lagt sig infann sig hos ett flertal av eleverna obehagskänslor. Var det inte svårare än så? Jag förstår deras känslor. Faktum är att vi, förutom runstenen, inte ens har gjort en dussin insatser: en annons på blocket, två anonyma tips, två icke-anonyma tips via Facebook, två sms-meddelanden samt två anonyma inlägg på olika diskussionsforum. Experimentet kostade totalt 260 kronor och genomfördes på mindre än en timme, effektiv tid.
De teoretiska utgångspunkterna är inte heller de speciellt avancerade. I huvudsak har jag utgått från filmen Wag the Dog och Henrik Fexeus’ När du gör som jag vill. En bok om påverkan. Naturligtvis finns det annan och mer avancerad litteratur, men jag valde dessa källor eftersom de är tämligen lättillgängliga för eleverna.
Det vi har lagt störst tyngd vid är klarhet i vad vi vill uppnå med varje insats. Varken bild eller annonstext är resultat av någon slump. Bilden saknar stigande diagonaler, går från mörker till ljus med beaktande av det gyllene snittet och annonstexten ska ge sken av en obildad hillbilly som är okänslig inför kanoniserade kulturartefakter. Jag tror faktiskt att bild och text är för bra, men det vi siktade in på var att kugga in i en fördom om landsbygdsbefolkning är och inte väcka misstänksamhet. Noga räknat kan experimentet därmed även ses som ett normkritiskt experiment.
Lokal massmedia i Filipstad har rapporterat om annonsen men förhållit sig skeptisk inför uppgiften om en okänd runsten, sannolikt har det verkat allt för otroligt för att vara sant. Men det räcker att åka sex mil till Karlstad, för att den detaljerade lokalkännedomen ska saknas och ju längre bort från Filipstad desto mer konkretiserades historien. Mitt intryck är att avståndet spelar roll i det här fallet, att den får den källkritiska synskärpan att tappa fokus.
Elevernas obehagskänslor är lättbegripliga när jag tänker på hur enkelt och billigt det var. Den avgörande kunskapen är kännedom om målgruppen. Jag är fullt och fast övertygad om att experimentet är möjligt att återupprepa och faktum är att det redan har skett. Greenpeace’ falska pressmeddelande från den första april i år följer samma mönster: att kugga in i en fördom (om hur ett pressmeddelande från regeringen ska se ut) och inte väcka misstänksamhet. Det fejkade pressmeddelandet var uppenbarligen tillräckligt för att SvDs Susanna Baltscheffsky skulle skriva en artikel.
Susanna Baltscheffsky säger sedan, till Second Opinion den femte april i år, att det var pinsamt att ha gått på det och att hon borde ha sett de tecken som fanns. Men denna självkritiska hållningen står inte att finna hos varken Värmlands Folkblad eller TT. När Värmlands Folkblads Morgan Schmidt rapporterar om vårt mediaexperiment, den andre april i år, avslutas artikeln med ”en stilla förhoppning om att slippa liknande tilltag i framtiden.” Morgan Schmidts metameddelande lyder ungefär ”var snäll och ljug inte för oss eftersom vi kommer att gå på det”. TTs redaktionschef Mats Johansson kommenterar vårt experiment, i radioprogrammet Medierna från den andra april i år, med att TT ofta gör en kort notis på det som verkar rimligt och sant och gjorts som ett ordentligt journalistiskt arbete. I princip bekräftar han min och elevernas idé om att det räcker att kugga in i fördomar och inte väcka misstankar.
Det Schmidt och Johansson gör är att lägga det källkritiska uppdraget i knäna på uppgiftslämnarna och då har man avsvurit sig sitt ansvar och öppnat dörren för i princip vem som helst. Och man ska inte räkna med att manipulatörerna kommer tillbaka och berättar vad de har gjort, som vi gjorde.
I vår annonstext räcker det att byta från Filipstad till Rinkeby och signaturen ”Josopp” till något vanligt icke-nordiskt namn så blir det hela mycket obehagligt. På mindre än en arbetsdag, och för en struntsumma, går det att skapa en falsk bild av en grupp människor. Många journalister skulle självfallet vara skeptiska. Men hur många? Susanna Baltscheffsky visar med all önskvärd tydlighet, att allvarliga, men inte sanna, historier kan fara i väg.
Det källkritiska filtret mellan manipulatörerna och gemene man verkar snarast påminna om ett durkslag. Det gäller bara att titta efter noga så hittar man hålen, något som jag som lärare märker att många skoldebattörer har gjort. Hittat de källkritiska hålen.
Rösta på second opinion:
Lyft upp den här!
Begrav den här!
Lyft upp den här!
Begrav den här!Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.
Den 20 November 2012 02:38:26
coach factory outlet
Usually this travel are at the end of the year or in July and August, the hottest season. But the company Somehow, coach outlet store online not only the timing strange, and the location is also baffling. This company does not have contact with the travel agency, but a spontaneous delegation came suburb famous virgin forest ranch.
Too fresh, so we are excited complained -
"The weather is so hot, even go to the beach?!"
"Miserable, maybe by mosquitoes into red bean ice ..."
Original forest Oh, and maybe will be eaten by the tiger! "
"Wow, Tiger ..."
Public complaints, only forest winglets like a fool excitement, "I have heard that there horse ranch! Sprites will no horse?"
"Fortunately, ......"
"Wow! Sprites decathlon.," Lin winglets worship looked at her, suddenly upset them, "You go over there with coach purses outlet what it? Clothes toothbrush sunscreen of sunglasses ...... sprites, you said that it takes do not need to bring a torch and tent? "
It seems this girl on this trip as an adventure. Shangguan the sprites looking through the eyes, "can bring your own."
"So, ah ..." Lin winglets naively coach outlet hold gills, "What do you say night you will not lit bonfires to get together with dance?"
Shangguan sprites rolled his eyes again, she replied: "to bring the best shield to prevent the indigenous people of poisoned arrows shot."
"Scared! Real or fake?!"
The face of this ignorant and extremely naive, Shangguan sprites silent, because and fool coach factory outlet his speech really tired ...
"Heaven, where the scenery just like postcards!"
Mighty group of people to get off the forest winglets a fuss, coach factory online the next group of people began to twitter barking.
Shangguan sprites stand in the sun and stretched.
Beautiful scenery off her anything? Honestly, she was a little distracted.
Natural causes Qiaomu ...... been two days, both the Director of yesterday, sitting in the same room or sitting on with a station wagon, as usual Qiaomu he was not with her say a word. Seems to go through brainwashing, like everything before he coach factory outlet forgotten.
Shangguan sprites closed could not help but close your eyes, the hint that evening scene in my mind.
Shangguan sprites, you are not like me?
Hell.
He gently her into her arms ...
Hell.
Shangguan sprites slumped to open my eyes, how is it? Just remember he saw that he turned into a stone, the day ... it really is just an illusion?
"In thinking?" Behind someone slowly approached.
"Ah ......" suddenly real thought in the mind of people in front, her light coach handbags outlet Yaoxia Chun, wavefront flow, "Joe, director ..."
Qiaomu side of the head, "I remember you said you want to call me Joe."
He smiled slightly, and in the summer sun, his teeth are so white and pretty sudden gentle smile just like blue skies after a rain, bright and clean was speechless.
Shangguan sprites could not stop the smile of the lips, had to bow their heads to glance at his shirt clothing or jewelry.
Long while, she looked up and met his mild eyes, "Hello, Joe."
He gently nodded, the side head staring her smile.
"Why Early in the morning will be arranged mountain coach outlet canada climbing?!"
Beside Sophie has been issued complain nasty, she looked back behind a forest winglets, "Hey, are you okay?"
"Okay okay!" With Sufi different, panting forest winglet has a look of excitement, "really is a virgin forest, trees grow well lush ... you said you would not really have a tiger jumped out to?"
"Going to die!" Sophie screamed.
Shangguan sprites somewhat derisively looked at her, "why with so coach outlet online reluctant to?"
"Stay in the hotel because a person is boring," Sophie Jiaochen.
"Then do not complain." Shangguan sprites gently raised his eyebrows.
, "Hey, Shangguan Director reckoned Sophie write Qizui the ......"
Shangguan sprites not louis vuitton handbags to ignore her.
Although the group of the delicate office workers in ear constantly grumble, but Shangguan sprites still feel very happy. True - nasty coach outlet store online Doug did not come, only a handful of four scenery is so beautiful ...... she was a man ahead of climb on top, from time to time happily go back and look at the foot of the mountain scenery.
Qiaomu and not on her side, but pleasant as long as she gently turned around, we can see his shadow - regardless of her speed, he has to go hand in hand behind her.
Den 16 April 2012 15:53:41
Peter Harold
Nå, att man kan lura medierna är inget nytt. Man kan ju fundera lite på vad det skulle råda för slags medieklimat om det endast kunde publiceras en given och fastslagen sanning. Så lösningen som jag ser det är att göra nyhetskonsumenterna medvetna om möjligheten att dupera redaktionerna. Det behöver inte enbart ske med hjälp utav dylika experiment som Torbjörn Strömbergs gymnasieklass utförde, utan också genom en kritisk efteranalys av en mediehändelse. Personligen är en av mina favoriter som studieämne hur det första Irakkriget hade sin inledning. Propaganda planterades, men få redaktioner gör upp med den byk man köpte. Ändå saknar saken relevans med vad som sker idag, nu när vi kanske står inför ännu ett krig - denna gång mot Iran.
F.ö. undrar jag om runstenen fortfarande är till salu?
Den 15 April 2011 22:54:43
Morgan Schmidt
Som nyhetschef på VF måste jag säga att jag är en smula förvånad över de växlar som Torbjörn Strömberg och även medieprogrammet Medierna dragit på den här historien. Det luktar en smula effektsökeri från båda parter, men där jag kan skratta åt Torbjörns och hans elevers tilltag så lämnar dessvärre Mediernas inslag en desto bittrare eftersmak.
Det var inte bara insinuant och beskäftigt i tonen utan också ett exempel på extremt dålig journalistik, såväl etiskt som rent faktamässigt.
När jag träffade Torbjörn och hans elever så skrattade vi gott åt det skämt de utsatt oss för. För det var ju precis det det var. Ett skämt. Och vi skiljdes också åt som goda vänner.
Men när det sedan börjar hävdas att vi helt okritiskt skrivit om en händelse och därmed brustit i vår källkritik så går man ett par steg längre.
Visst, vi gick på skämtet, men det enda vi skrivit är att någon försökt sälja en runsten på Blocket. Något som alltså har inträffat, vare sig annonsen var ett påhitt eller ej. Vi gjorde också försök att efterforska vem säljaren var, dock utan att lyckas, och tillfrågade en expert som ansåg att det inte var troligt att det rörde sig om en äkta runsten. Och om det skulle vara det så konstaterade han att det är olagligt att sälja fornlämningar. Alltså ingenting som är felaktigt.
Var Torbjörn Strömberg och Medierna anser att vi har brustit i vårt källkritiska ansvar i den här historien är för mig en gåta. Även om vi inte lyckades få tag i den person som lagt ut stenen på Blocket så måste vi ju kunna skriva om företeelsen, precis på samma vis som vi naturligtvis kan skriva om att någon klottrat ned en byggnad med könsord utan att veta om den personen gjort det på skämt eller inte. Varför skulle vi inte kunna det?
Torbjörn Strömberg går i texten här ovanför, precis som i uttalandena i Medierna, dessutom ett par steg längre och menar att det genast blir väldigt obehaligt om man byter ut Filipstad till Rinkeby och lägger till ett icke-nordiskt namn. Varför det skulle vara värre om en Mustafa från Rinkeby försökte sälja stenen vet jag inte riktigt, men det kan Torbjörn Strömberg kanske utveckla. Men jag antar att det egentligen mest handlar om ett självgott sätt att försöka misstänkliggöra medier i allmänhet och VF i synnerhet för att okritiskt medverka till att sprida rasistisk propaganda. Och vem som tjänar på det kan ju Torbjörn Strömberg ta sig en funderare över. Att nyhetsbedömningen i andra typer av fall skiljer sig från en ofarlig så kallad snackis som en runsten på Blocket tycks i vilket fall vare sig Strömberg eller Medierna ha någon vidare kunskap om.
Mvh Morgan Schmidt
Den 14 April 2011 22:14:31
Torbjörn Strömberg
Hej Elisabeth!
Jag vet inte att jag i något sammanhang har diskuterat den aspekten du tar upp i din fråga.
Vad det gäller din artikel är det istället fem andra saker som jag tänker på.
De två första är att du tillskriver signaturen kön och bostadsort, trots att det inte sägs något om detta i annonsen och i någon rimlig mening är detta det enda som du kan hållas ansvarig för. Alltså två tämligen banala fel som dessutom är placerade i en viss skeptisk kontext.
Det tredje jag tänker på är att din artikel var första steget i en viskningslek där sedan TT och Radio Värmland tog vid och var och ens bidrag och ansvar är litet, men sammantaget kan felet bli stort, men ingen har något korresponderande lika stort ansvar. Det gör ansvarsfrågan lite knepig att hantera. Framförallt för att det lär vara få som känner sig skyldiga. Historien som byggs upp i det här fallet är banal och lite bisarr, men alla historier som återberättas enligt detta mönster är inte banala och bisarra. I bland handlar det om viktiga saker.
Det fjärde jag tänker på är hur orden "runsten" och "fornlämning" används i artikeln. Det diskuteras i texten om runstenar från vikingatiden och 1700- och 1800-talen och om "fornlämningar" vilket är ett övergripande begrepp för de i artikeln diskuterade runstenarna. Därutöver finns två odefinerade runstensbegrepp "äkta runsten" respektive "falsk runsten". Men faktum är att det finns nytillverkade runstenar och det vet runexperten Magnus Källström om. Riksantikvarieämbetet har till och med en egen runskola och länkar vidare till Kalle Runristare. Det vi gör är att vi medvetet spelar på ordens dubbeltydighet. Vi vet att ordet "runsten" kan ges en vid tolkning 'sten med runor' eller en mer begränsad, ex. 'sten som en viking har ristat runor på'. Vi är medvetna om detta och spelar till och med ogenerat på det. I princip gör vi som tonåringar kan göra när de muckar gräl med varandra. Frågan är nu i vilken grad detta resonemang om ordens betydelse kan ses som allmängods, bör en allmänreporter känna till detta? Jag vet inte, men om man vet om det, borde det öppna upp för en mer skeptisk hållning till grundkällan.
Det femte jag tänker på är hur lätt det är att få mediagenomslag på lösa grunder. Jag är förundrad över att det inte drivs fler kampanjer på detta sätt - eller så sker det utan att jag eller någon journalist vet om det. Det viktiga verkar vara att ge förutsättningar för en bra historia.
Det ovanliga i sammanhanget är att jag och min klass har talat om hur det förhåller sig. Hur ofta inträffar det?
Jag hoppas att jag har besvarat dina frågor, som noga räknat inte berörde artikeln här ovan. Men det går nog bra ändå.
Torbjörn Strömberg
Den 14 April 2011 14:03:27
Elisabeth Nilsson
Hej Torbjörn,
Jag undrar hur du anser att VF:s (min) artikel förhöll sig okritiskt till det hela? Redan i ingressen ställs frågan 'men är den äkta?', och sedan förs ett resonemang kring detta.
http://www.vf.se/nyheter/filipstad/runsten-till-salu-pa-blocket
mvh
Elisabeth
