Hur kändes det när du fick höra att ni skulle evakueras?
– Det kändes lite snopet eftersom transporterna samma dag lättades upp så vi hade kunnat ta oss dit vi hade velat.

Hur orolig var du själv för din säkerhet när du befann dig i landet?
– Det fanns en nervositet, särskilt i början. Men ju mer jag läste på om kärnkraftshaverier desto mindre orolig kände jag mig. Det hjälpte också att hemmaredaktionen höll mig uppdaterad över utvecklingen i Fukushima medan vi koncenterade oss på tsunamin.

Några redaktioner har valt att ha kvar sina korrespondenter i Japan. Hur känns det att Sydsvenskan och SvD inte gjorde samma bedömning?
– De måste göra en bedömning i ett volativt läge där det kom mängder av olika uppgifter om vad som egentligen skedde. Jag tycker det är bra att uppdragsgivare även funderar i termer av säkerhet för sina medarbetare. Det är lätt att vara efterklok. Jag har inget att invända mot ledningens agerande.

I ett inlägg på din blogg skriver Karl Arne Jonsson från Tokyo att mycket av det som har rapporterats i svenska media är ensidigt och tendensiöst. Delar du den bilden?
– Det är svårt att svara på frågan, jag läste inte så mycket svensk media under de dagarna. En del av det jag har sett verkar alarmistiskt. Så fort ordet radioaktivitet nämns så verkar en panikknapp utlösas i huvudet på folk. Det är förståeligt. Men i fortsättningen måste vi journalister kanske bli bättre på att inte agera som orosspridare och ifrågasätta alarmistiska "experter" som sitter och gör tvärsäkra bedömningar åtta tidszoner bort. Vi borde kanske även bli bättre på att lyfta fram de som är mer sansade i sina bedömningar. Problemet med den internationella mediahetsen kring Fukushima är att den kan ha pressat japans regering att lägga huvudfokus där och tagit energi från tsunamin, vars konsekvenser är mycket mer allvarliga.

Hur värdefullt anser du att det är att svenska medier har reportrar på plats i Japan?
– Det är oerhört värdefullt. Det ger insikt, förståelse och det borgar för en mer sanningsenlig rapportering än att klippa och klistra nyhetsteleggram från hemmaredaktionen

Vilken är den största förlusten, som du ser det, med att inte ha korrespondenter på plats?
– En bra korrespondent är kunnig, har kontakter och kan snabbt vara på plats. Har man inte korrespondenter så mister man de faktorerna. Rent allmänt tror jag att medier behöver bättre rutiner för krishändelser. Det kan gälla allt från försäkring till backup från hemmaredaktioner och snabba beslut att skicka folk. Detta gäller särskilt i ett läge där allt fler aktörer förlitar sig på stringrar eller frilansare. Kvalitet kostar pengar.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se

Läs också vad SR:s korrespondent, Staffan Sonning och SVT:s utrikeschef, Ingrid Thörnqvist, har att säga om Japanbevakningen.