DN har inte med en notis nämnt måndagens nätdebatt. En snabbtitt på bloggportalen visar att reaktionerna på DN artikel och debatt var två av tre av de mest bloggade nyheterna under gårdagen. Mona Sahlins sjunkande opinionssiffror var den tredje och den enda nyhet som kommenteras vidare av DN idag. En känsla av olust sprider sig onekligen.

Ett annat exempel är att Raoul Castro nu stuvar om rejält i sin regering på Kuba. Även det en nyhet som slås upp stort i USA och även Al Jazeera som till skillnad från DN inser att dessa förändringar kan mycket väl påverka USA roll i den västra hemisfären. Inte helt oviktigt kan jag tycka vilket uppenbarligen SR som enda svensk kanal håller med om.

Nej. Om nu DN är den ledande mediaaktören som sätter såväl standard på nyhetsbevakningen som arbetsmetoder så ser, bedömer jag, framtiden inte ljus ut ur ett demokratiskt och informativt perspektiv. På Newsmill funderar Catrin Fahlgren om varför ställa bloggare och media mot varandra och jag tycker nog att hon har fler poänger. För, vem tjänar egentligen på att misstänkliggöra varandra? Jag försöker hålla en saklig ton och arbetar med källkritik aktivt. Det sistnämnda inte helt oviktigt anser jag och bloggen som media har här en fördel genom att avsändaren har möjlighet att länka upp sina källor. Det är sedan upp till läsaren att utifrån källförteckningen bedöma relevansen i det påstådda. Denna funktion sätter jag som nyhetskonsument stort värde på vilket har fått till följd att jag mer och mer sätter min tillit till internet som nyhetsbärare till förmån för tryckt media.

Efter måndagens men framför allt söndagens artikel i DN kan jag nu sakna denna funktion i nyhetsflödet från mediahusen. Den största förloraren om den kritiska granskningen av såväl makt och media blir ifrågasatt och kan misstänkas att ha en egen agenda i styrandet av nyhetsflödet är i min värld demokratin. Det finns alltid krafter beredda som vill annat och detta borde mediahusen vara väl medvetna om.

Att implicit företräda det som stadgas i Tryckfrihetsförordningen innebär ett stort ansvar, ett ansvar som försäkrar våra grundläggande rättigheter i enlighet med Regeringsformens andra kapitel.

Jag kan idag ha synpunkter på hur DN förvaltar detta pund och verkar i dess anda. Tidningsredaktioner lyder tyvärr inte i detta fall under offentlighetsprincipen så en reell granskning är dessvärre omöjlig. En sådan granskning skulle göra insteg i meddelarfriheten vilket i sig är ett hot mot demokratin.

Tyvärr har mediahusen idag ett oligopolliknande initiativ ännu. Men vill man behålla detta bör en större öppenhet tillåtas. Alla tjänar på detta, inte minst demokratin.