Nyligen kom en Sifoundersökning som visade att fotboll är svenska folkets favoritidrott. Jag tror att jag medverkade i den undersökningen och skulle vilja berätta hur den gick till. Jag stod och stekte köttbullar medan barnen for omkring i lägenheten.

Då ringde Sifo och de undrade om de kunde ställa några frågor. Undersökaren började med att fråga hur jag röstade i valet och hur jag skulle rösta nu. De kanske är en eftervalsanalys, tänkte jag.

Sedan fick jag frågor om vilka privata vårdbolag som jag känner till och ombads säga de första ord jag fick i huvudet på fyra, fem bolag som räknades upp. Föredrog jag svenskt kött framför utländskt? Och vad visste jag om svenska grisars rättigheter?

Jag tror vi hann med ett par frågor till innan vi kom till idrotten. Jag svarade att jag gillar fotboll mest, men följdfrågorna orkade jag inte med. Sedan undrade Sifo om jag kunde räkna upp de fem nationella minoritetsspråken. Jag klarade fyra efter att ha funderat. Köper jag veckotidningar? Nej, svarade jag, men mest för att undvika följdfrågor.

Intervjun verkade aldrig ta slut. Vid två tillfällen kommenterade jag att det hela lät som en busringning, som går ut på att se vad folk är beredda att svara på. Jag ville i så fall få med misstankarna om det på bandinspelningen, för att inte framstå som en idiot. Det första jag gjorde när jag lagt på var att kolla telefonnumret som faktiskt visade sig tillhöra Sifo i Ronneby.

Sifo ringer upp tusen personer och genomför en näve olika undersökningar samtidigt. Men blir detta seriöst? Bristen på sammanhang ger det hela en surrealistisk inramning. Jag skrattade bort en del av frågorna och det är väl inte så farligt när vi talar om fotboll.

Men vad blir det av den där undersökningen om nationella minoritetsspråk? Det kräver att man tänker till. Jag övervägde att ta en enklare väg.

Som vanlig medborgare har man inte klart för sig att Sifo arbetar så här. Frågan är om de som beställer undersökningarma vet det. Betalar de i så fall mer för att deras undersökning ska komma tidigt snarare än sent i utfrågningen?

Håkan Jönson
universitetslektor Lunds universitet