Alla detaljer de skriver är - såvitt jag kan se - korrekta i sak, men pusselbitarna läggs ut på ett sätt som kommuncerar en extremt tydlig, och inkorrekt, helhetsbild:
“FRA-motståndet var arrangerat och betalt för.”

Det pratas om PR-byråer. Det pratas om vem som betalt vem. Det pratas om vilka som hållit i trådarna, vilka som skickats fram. Det här är kännetecknande för gammelmedia och den gamla världen: saker kan bara fungera om någon har en chef och om någon betalar.

Exakt samma sak såg vi under Pirate-Bay-rättegången. Åklagarsidan ställde samma frågor hela tiden: vem bestämde? Vem betalade? Vem avgjorde ifall något skulle göras?
De var oförmögna att över huvud taget förstå att saker kan ske med gräsrotskraft. Jämför nu när Roger Wallis’ fru fick blommor för femtiotusen för att Roger Wallis kastat ur sig en förflugen kommentar att “nej, jag vill inte ha någon ersättning, men ni får gärna skicka blommor till min fru”. Och så händer det, bara sådär, i större skala än någon någonsin hade kunnat få en formell budget för. Den här svärmkraften skrämmer etablissemanget, och måste förklaras bort med att det var regisserat.

"I april 2008 reste Erik Lakomaa till USA och studerade “gräsrotslobbying”. Det är en kontroversiell pr-strategi som bygger på idén att underblåsa folkliga proteststormar i frågor som gynnar en, ofta dold, uppdragsgivare. Under senvåren och sommaren ägnade Erik Lakomaa en stor del av sin arbetstid åt FRA-frågan."

Det kan hända att båda faktabitarna är sanna. Men att presentera dem tillsammans ger en felaktig bild.

"Lakomaa hade löpande kontakter med strategerna i Piratpartiet, som lade upp sin FRA-kampanj redan vid årsskiftet.
– Men när skulle vi sätta in trycket? Det finns ett bra ögonblick, sade vi. Precis när de ska trycka på knappen, berättar Piratpartiets ledare Rick Falkvinge."

Återigen — vi hade löpande kontakter med alla i svärmen. Det är så en svärm fungerar for fuck’s sake. Det här är en gammaldags beskrivning som säger att just dessa personerna koordinerade något. Så är det inte. Svärmen har sina egna idéer, sitt eget liv.

"– Det jag gjorde var att jag började satsa på att leverera en folkrörelse, berättar Amanda Brihed.
Varför får du inte berätta vilka pr-byråer som hjälpte dig?"

Samma språk igen.
– Vi kanske har blivit lurade, sa Erik Lakomaa till Rick Falkvinge och Henrik Alexandersson på ett möte i Gamla stan samma kväll."

Samma språk igen. “Vi”, syftades på de tre personerna. Det hela koordineras, enligt artikelns språk, mellan Erik Lakomaa, mig och Hax. Jag tror jag träffade Erik tre eller fyra gångar under förra året. Samma sak med Hax. Detta att jämföra med mina aktivistvänner i partiet, som jag är i kontakt med 24/7 genom åtminstone tre olika chatkanaler.

Det är förmodligen sakligt korrekt att jag träffade Hax och Lakomaa i Gamla stan — jag har för mig att jag gjorde det en kväll i höstas. Men den här artikeln lyfter fram det för att måla en bild av att det var en central händelse. Det var det inte. Det var tre personer i svärmen som pratade och försökte tolka skeenden nyligen, vilka tre personer som helst. Det kunde lika gärna varit Johanna Nylander, Emma Opassande och Anna Troberg.
Dessutom träffades vi inte för att träffas, just vi, uppgjort på förhand - så som det låter. Vi träffades av en slump, eftersom frågorna disktuerades på ett seninarium där och då. Precis som Lakomaa och jag träffades i Almedalen, på FRA-seminarier, när Hax skulle arresteras på Arlanda, etc. Artikeln försöker göra gällande att Lakomaa från PR-sidan och jag från Piratpartiets sida hade täta kontakter. Well, här är en faktabit som ni missade i sammanhanget: Erik Lakomaa finns inte ens i min telefonbok i mobilen.

Kortfattat:
När ska gammelmedier och gammelindustrier förstå att tröskeln för att aktivera sig har sänkts radikalt, och att det faktiskt inte behövs någon PR-byrå och något pengaflöde för att förklara en politisk kraft när tillräckligt många vill tillräckligt mycket samtidigt?
Det är sant att vi var några stycken i Piratpartiet som drev det här utav helvete. Men ingen betalade oss för det, och ingen PR-byrå låg bakom. Det påstås inte heller. Det bara antyds. Väldigt kraftigt. Så kraftigt att det är artikelns huvudbudskap, till och med.