Den svenska journalistkåren har varit benhård i sitt stöd för Mohammedbilderna både som enkla kladd med bomber i turbanen och som konstnär Lars Vilks Mohammed-rondellhundar. En enad journalistkår har också hejat på WikiLeaks.

Och idag har vi hört en hel del indignerade röster över att de s.k. tecknade japanska Manga-seriernas översättare dömdes i tingsrätten för barnporr. P1 basunerade ut idag kändisadvokatens uttalanden om hur man måste förstå att detta är ett konstnärligt uttryck i samband med att fallet nu tas upp i hovrätten. Vår unika grundlagsgaranti av tryckfrihet räcker långt.

I minnet har vi även tidigare händelser t ex med installationen av blodbassängen på ett museum i Stockholm. Händelsen upprörde den israeliska ambassadören, något som medierna tycke då han skulle tåla för konst skulle ju få uttrycka samhällskritik. Konstfackets elev som låtsades hoppa från en bro och fick poliseskort till psykmottagning var också stor konst enligt kultursidorna, att inte nämna hennes studiekamrat som klottrade i tunnelbanan och spelade in det. Konst! Och varje public service -journalist med självrespekt ser till att intervjua Elisabeth Ohlsson Wallin om hennes nakna bögar i kyrkor och i Jerusalem. KONST! PROVOKATION! DEMOKRATI! KAMP MOT MAKTSTUKTURER! SAMHÄLLSKRITIK!

Konst blir ”hot” i Studio Ett

Samtidigt hängde Sveriges Radios (P1) Studio Ett idag ut en rappare från Dalarna – en man som bor i vargområdet bland varghatare – för att han gjort ett konstnärligt verk som uttrycker hans starka känslor och kritik mot hobbydödandet av djur. Ett verk som handlar om konstens uppdrag i samhället; samhällskritik. Rapparen tycks vara etablerad enligt webbdiskussoiner. Han kallar sig "Follow him to the end of the desert” eller FHTEOD och har spelat bland annat på Roskilde. Han har fått bra recensioner på sina produktioner sedan 2007. På Youtube ligger det en snutt på nio minuter som heter ”Die wolfhater, die” och den har lagts upp redan ett år sedan, så inget av detta är nytt och vargmotståndare har inte uttryckt rädsla tidigare.

I videon ”A Wolfhater Dies” har FHTEOD arrangerat en konstellation där en jägare får ligga som en död trofé och man har spillt låtsasblod omkring. Genom att byta perspektiv och överraska med något som är tvärtom istället för att vara som man förväntar sig – något som är ett traditionellt grepp inom konst – kan man avslöja maktrelationer och en dold påverkan. Ofta används detta grepp genom att gestalta män i kvinnosituationer eller tvärtom. Det är verkligen inget nytt inom konstens eller pedagogikens värld.

Nätet är fyllt av bilder på jägare som ställer upp djur som de fällt i snygga poséer och lägger vapnet synligt i bilden. Att vända på greppet är avslöjande –hur morbid denna tradition är.

Public service söker hot där det inte finns

Studio Ett väljer då att lyfta fram denna anonyma rappare som ”hot” mot jägare. SR P1 lyckas därmed med konststycket av att få 7000 friska vuxna män (de flesta) med vapen i händerna bli offer och martyrer – jägarnas underdog-perspektiv odlas och hotet är en konstnär som har gjort en rapplåt.

Flera jägare har försökt odla en tanke om att de är hotade av vargaktivister på Facebook – då menar de sådana som mig, som skriver kritiskt.

När en tjej föreslog halvt på skoj och halvt på allvar att man skulle samla ett gäng som går ut i skogen och pissar överallt – allemansrätten gäller och människourin skrämmer vargarna långt bort – då fick jägartidningar (genom att de tar sig in i vargvännernas FB-grupper under falska identiteter och spionerar) det till att tjejerna är farliga och olagliga sabotörer! Och när medborgare har JO-anmält Naturvårdsverkets beslut som inte går överklaga i enlighet med vanliga rättsstatsprinciper – då har man blivit anklagade för terror av vissa jägare.

Inget av detta problematiserades. Radioredaktionen på SR har inte ens orkat hämta in en intervju av konstnären – utan man hänvisar till hans pressmeddelande. Det lästes dock inte upp och den ligger inte på hemsidan heller.

Självklart väcker vargadödandet känslor! Vi är väl inte oempatiska robotar…

Public Service / Studio Ett tjatar om och om att ”vargjakten väcker känslor”. Så hela den journalistiska analysen uteblir.

Men snälla någon! Det är väl en av världshistoriens äldsta machohärskarteknik: att säga till motståndare att hon (oftast är det en hon) att hon är känslig ("affekt") och därför avfärdas allt hon säger.

Självklart väcker dessa frågor känslor – existentiella känslor om livets värde och värdegrunder, om djurens rätt och status i vårt samhälle, om allemansrätten, mycket ilska väcks också genom att få lagar och regler tycks gälla när det är fråga om vargarna. Till exempel att chefen på Naturvårdsverkets enhet för rovdjur ”råkade” ge samma skyddsjaktsbeslut två gånger och två vargar sköts istället för en – och det ena tillståndet gavs hemifrån via telefon utan något skriftligt underlag, det bryr sig inte journalisterna om.

Miljöministern och ingen annan öppnade Pandoras box

Dessutom har de flesta redaktionerna svalt miljöminister Carlgrens pressbett om att ministern ”bara försöker balansera mellan extrema åsikter från jakt- och bevararsidan”. Det är ju att vara totalt historielös. Googla lite, journalister! Vem var det som drev igenom licensjakten och alla behövliga lagändringar in the first place? Det var ju Carlgren själv som öppnade Pandoras ask. Fråga honom istället ”varför” – för det skulle jag vilja veta. Vad köptes och såldes? Vad var det centerpartiet gav upp mot att få licensjakt av hotad och skyddad djurart? ”Ja” till kärnkraft? ”Ja” till gasledningen?

Man kan ju vidare tycka att landets elitredaktion hade kunnat problematisera t ex EU-kommissionens kritik mot vargjakt och hotet av att hamna i EU-domstolen, av miljöministerns oförklarliga förklaringar av varför dödandet ska göra en vargstam mer livskraftig, av jägarförbundens makt och resurser i vårt samhälle, av jäv, olösta jaktbrott, av obeprövade metoder för inplantering, osv. EU-kommissionär har man inte ens intervjuat, inte heller den finska minister som sagt nej till att lämna över finska vargar till Sverige.

Men nej, man vill hitta hot och skapa spännande hotbilder – och när jägare påstår att de är mordhotade, så orkar man inte ens kolla om polisanmälningar av de förmodade hoten har förekommit. Källkritik är inte den starkaste grenen inom vargjournalistiken ens på Studio ett.

Studio ett sköt sig i foten om mordhot

Men i detta fall sköt sig Studio Ett i foten. I våras gjorde SR P1 Kaliber ett riktigt underbyggt grävprogram om mordhot. Och då vart det inte hot mot jägare utan mot myndighetspersoner som inte levererade beslut som vissa jägare ville ha det. Dessa hot gjorda av varghatare mot myndigheter är väldokumenterade och anmälda, men de nämndes inte överhuvudtaget i dagens Studio ett! Kollegornas grävjobb tystades helt trots att man talade om mordhot och hot. Istället förtalades en konstnär.
Man glömmer alltså bort att i en demokrati får alla åsikter komma till tals och alla verk visas oavsett om vi gillar håller med budskapet och innehållet.

Nu har rapparen tagit bort sina samhällskritiska bilder från sin hemsida så ni läsare kan inte bedöma dem själva.

Var det verkligen ert journalistiska uppdrag att anfalla okritiskt den grundlagsskyddade samhällskritiska konsten, Studio Ett? Samtidigt ligger det på SVT Debatt en debattartikel signerad av ordförande Mörner från Jägarförbundet med rubrik ”Att jaga varg är en demokratisk rättighet”.

Public service…fortfarande en i jaktlaget…


---------------------
För tydlighetens skull: jag har aldrig förespråkat våld som lösning på något sätt och tror inte att det löser några problem. Och jag skulle aldrig gå i skogen nu för att störa jakten - risken att bli vådaskjuten är alldeles för stor. Jag försvarar rätten till att uttrycka samhällskritik genom konsten och yttrandefriheten. Och jag försvarar vargens rätt att existera i sitt habitat.