Skip to Content

second opinion

Ursprunglig artikel publicerad i: www.frilansjournalisten.nu 07 December 2010 / Media
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(56)     Begrav den här! +(1)

SR:s heder kräver mer än vackra ord

nicklas_malmberg3.jpg

Dela |

Under mina 10 år på Sveriges Radio har jag sett många märkliga anställningsformer, och avpolletteringar av vikarier. Men historien om Linn Ohlsson och morgonprogrammet på P4 i Göteborg slår det mesta. 

För ett och ett halvt år sen valde Sveriges Radio Göteborg att låta Linn Ohlsson jobba som programledare, ankare, för P4:s uttalat viktigaste program, morgonprogrammet, som firma istället för som anställd. Det här sättet, liksom andra sätt att kringgå LAS-reglerna, hamnar i den gråzon mellan lagligt och olagligt som Sveriges Radio genom åren blivit snudd på svenska mästare på att utforska och kartlägga.

Facket tyckte dock inte att detta var en lysande idé, och frågade Linn Ohlsson om de fick driva hennes fall, eftersom facket menar att Sveriges Radio på det här sättet i princip tvingar anställda att starta firma för att få stanna kvar i företaget.

Men förhandlingarna pågår fortfarande och Linn Ohlssons kontrakt går ut vid årsskiftet. Då vill inte Sveriges Radio skriva nytt kontrakt med hänvisning till att förhandlingarna inte är avslutade, och med hänvisning till Sveriges Radios högsta ledning. De regler som man genom alla år antingen struntat i, eller med alla till buds stående medel försökt kringgå, är plötsligt lag. Och man sätter en högt skattad medarbetare, och en av Radio Göteborgs främsta profiler, i frysboxen. En inte helt orimlig tolkning är att Sveriges Radios ledning väljer att offra en anställd för att kunna utöva påtryckningar på facket. Konsekvensen blir, förutom att Linn Ohlsson står utan arbete, att man slår sönder kontinuiteten för det som P4:s chefskår talar om med brösttoner som kanalens viktigaste program.

Sveriges Radios personalpolitik har med åren alltmer kommit att präglas av ett nyspråk liknande det i George Orwells 1984: ”Otrygghet är frihet, trygghet är slaveri” skulle lika gärna kunna vara sanningsministeriet Minisanns motto, som en beskrivning av Sveriges Radios lednings syn på de visstidsanställda medarbetarna. Alla vet om det, och chefer på alla nivåer suckar och säger att de är bakbundna av en policy som blivit en gäckande skugga, som fack och anställda blivit för utmattade för att orka jaga med inlevelse.

Det har sagts förr, men det tål uppenbarligen att sägas igen: Om Sveriges Radios ledning ska komma undan med hedern i behåll så krävs mer än vackra ord om medieormar och framtidens journalistik. Det är hög tid att sluta använda medarbetare som brickor i ett spel om tveksamma anställningsformer. Om inte annat för att Sveriges Radio ska kunna granska andra arbetsgivares tillkortakommanden med trovärdighet. En bra start är visa Linn Ohlsson den respekt hon förtjänar och ge henne jobb även efter årsskiftet.

Nicklas Malmberg

Dela |
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(56)    Begrav den här! +(1)
CAPTCHA
Denna fråga är för att testa om du är en mänsklig besökare och för att förhindra program att spamma.
Image CAPTCHA
Skriv in de tecken som visas i bilden.
Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.
Den 10 December 2010 11:58:21

Linn Ohlsson

Journalist

Journalist i Göteborg. För närvarande programledare på Morgonprogrammet i Sveriges Radio Göteborg.

Hej!

I mitt fall har nu SR backat något och erbjudit mig kontrakt nästa halvår. Vilket känns bra, då förhandlingarna mellan SJF och Almega hinner avslutas i lugn och ro och vi får ett beslut att förhålla oss till inför hösten.

Julefrid för min del alltså, men jag hoppas att den diskussion som uppkommit inte stannar av trots det, både vad gäller personalpolitiken och hur man agerar som uppdragsgivare.

(dessutom återstår att se vad förhandlingarna faktiskt leder till)

Men stort tack för stöd och pepp och att fler bidrar till en väldigt viktig diskussion!

Den 09 December 2010 16:09:52

Anna Bubenko

Ett av företagets stora problem när det gäller personalpolitiken är oförmågan att inse behovet av och kostnaderna för kompetens. Ett mycket stort antal journalister (oftast unga) passerar revy, anlitade i en mångfald av anställningsformer, eller - som i det här fallet - som "frilansare" - som i själva verket jobbar helt anställningsliknande. Å ena sidan propagerar företaget i sin officiella linje att man vill ha en rotation av medarbetare. Man vill alltså ha folk inne på kortare tid. Å andra sidan klarar inget företag, inte heller Sveriges Radio, att hela tiden lära upp folk och sedan göra sig av med dem. Det drabbar nämligen verksamheten. Alltså försöker chefer på alla nivåer i företaget, på olika kreativa sätt, ha kvar de där journalisterna som enligt den officiella linjen borde sluta. Resultat: mångåriga vissstidsanställningar, konstiga kontrakt och uppdragstagare som i allt väsentligt jobbar som anställda. Alla tvår sina händer och ledningen fortsätter sina försök att med planekonomiska metoder skapa personalpolitik. Företaget behöver en ändrad kunskapssyn.

Den 09 December 2010 12:28:31

Mikael Andersson

Det här har hänt förut, och ledde sånär till att personen som startat eget blev fast anställd. Men i slutändan blev det nån slags förlikning, killen blev inlasad, facket gick inte till AD.

Den 08 December 2010 15:46:44

Lasse Edfast

Journalist

Pluggar journalistik på JMG. Växt upp på en radiostation och startade min radiokarriär som "gurka" på radiosporten som 16-åring.

För den som inte sett finns ett upprop för att diskutera anställningar på SR med Mats Sverfots, kolla gärna! http://lasseedfast.wordpress.com/uppropet/

Jag har också skrivit här på Second Opinion om det, läs här för bakgrund: http://www.second-opinion.se/so/view/1558

Det finns alltså chans att diskutera, hoppas många vill vara med!

Den 08 December 2010 11:15:07

Jonas Slättung

Väl rutet!
Vi är rätt många som fått precis den behandling som Linn nu får.
Själv valde jag att bilda firma efter 3 år som "projektanställd" - eftersom jag ville jobba och hatar AF över allt annat på jorden. Sedan blev det ytterligare 3 år som firma vilket i fallet när man jobbar för SR blir ganska märkligt. Man är inte anställd utan frilansare - men får, enligt de kontrakt man tvingas skriva på för att få jobba på SR, inte arbeta med annan konkurrerande verksamhet samtidigt. Jag är alltså rörmokare med egen firma - men får bara rörmoka på ett enda ställe - när DE vill det. Hmm..
Det blir dessutom en ganska lustig clash när man pratar med sina föräldrar.
- Men du har ju jobbat där i snart 6 år?!? Hur kan du inte ha jobb där då?
Ja, det frågar man sig ju själv och har fortfarande inget bra svar på.

/Jonas